Halloweenfika

Halloweenhelg i det röda huset.
Vi har haft varmgrader och passat på att röja ur det som
någon gång ska bli ett vardagsrum. Nu är det tomt och
igenbommat. Vi har skruvat för dörren, och proppat in
isolering. Så nu ska vi inte känna av det kalla rummet på
hela, långa, kalla vintern.

Idag har vi grejat halloweenfika. Riktigt mys blev det
till slut.


Blodiga fingrar.....



Mjölkpaket-monster som jag och dottern knåpade ihop
tillsammans i morse.


Turkos, lila och blå dricka.
Riktig monsterhäxdricka det.


..och servetter....



och pumpaljuslyktor som vi gjort av målade äpplen.


...och mitt allra första försök att baka dessa godsaker.
Inte de snyggaste. Jag testar nog snart igen när energin finns.



...goda ändå....



För övrigt har det varit en låång helg.
Jag har varit barnvakt på andra sidan älven. Vi har
blivit bjudna på finfin plankstek i tegelvillan. Jag har
snart städat mig till ett pysselrum. Vi har rivit tapet.
Och jag har dessutom hunnit med att baka en skogstårta.


Snart är helgen till ända.
Väckarklockan på 05:20
Alla promenerar till sina jobb.
Glada.
Jag längtar.
Ska bara planera en snutt först.

tjing

Smaker

Ibland behövs inte så många ord för att beskriva
stämningar, känslor, smaker och dofter.....

Idag bidrar jag till Pågens ekonomiska tillväxt.



....och säger bara det-

"mumsar"


.

Lite mycket av det goda.....

Jag jobbar för mycket.
Min kropp har för få timmar och för många viljor.
Alla eleverna är viktiga, och jag släpper inte taget
om det jag anser är grunden, tryggheten. Jag
önskar för allt i världen att mina barn får en lärare
som inte släpper. Trots att timmarna inte finns, och
kroppen svämmar över.

Jag önskar och tror att jag snart kommer ut på andra
sidan. Lite starkare och lite klokare.
Har jag klarat mig genom hela oktober med allt vad
oktober innebär för en lärare, så ska jag nog rida ut
den här vågen, och bara må fint!

Tack och lov vaknar jag varje morgon. Varje morgon.
Och verkligen vill åka till jobbet. Och jag önskar varje
dag att jag kunnat stanna längre.
Jag tokgillar mitt jobb.
Jag tokgillar mina uppgifter.
Jag tokgillar mina kollegor.

Jag är tokglad för det.

Dessutom har jag att se fram emot. Efter lite
ommöblering på schemat så kommer jag om bara en
månad ha precis bara bara bara matte på schemat.
Åtminstone en tid fram över!!
Det är tokgilla, det.




...och söta små barn...så kloka, så kloka...



Tokglad helt enkelt.
Och satan så översvämmad.



.

Ett helt vanligt, och vansinnigt stökigt hus.

Jag misstänker att det finns många som
känner igen sig i detta inlägg.
Precis lika mycket misstänker jag att det
är många som inte känner igen sig ett dugg.

Olika skeden av livet.
Olika val.
Olika viljor.
Olika liv.

Tvätten ligger i fönstren, tvätten ligger på
skåp. Allt för att inte bli en enda sörja med det
och är smutstvätt, och det som är halvanvänt.
Högt upp- för att slippa momentet vika ihop
tusen gånger eftersom jag är lyckligt lottad
med hjälpsamma barn.





Tätningstejp på hundra- metersrulle. Redo att
användas hela tiden. Fogskum för att fylla igen
alla hundratals isande ilande glipor i ett gammalt
gammalt hus.

Lacknaftan för att rengöra de vardagliga verkygen,
och för att tvätta golven när barnen hjälpt till att
hälla ut femlitershinkar med oljefärg inomhus.

Vattenpass, hammare, skruvdragare.
Skabbiga handdukar att torka med.
Spåniga dammiga strumpor.
Sladdar efter väggarna och osorterade
lådor överallt.






Förvaring av brädor, förvaring av kläder.
Barnsäkrade staket. Barnsäkrade trappor.
Uppackade vinterkläder och trasiga
glödlampor. Möss under huset och frost på
fönstren.
Vedträn på golvet, tändstickor i saltkaret.
Pantflaskor, vinteräpplen och massor av
damm. Grundfärg, och väggfärg. Lackfärg
och penslar. Koppar och glas och en fylld
kompost.






Mera förvaring och mera igen. Fula små saker
och massvis med skräp.
Vackra små saker, personliga prylar.
Drivvis med drömmar, underbara vänner.
Sömnbrist på natten och jobb hela dagen. Söta
små barn och sagor i soffan.





Noll koll på läget, och stenkoll på livet.
Sikte på månen- när himlen är klar.
Vatten på åkern, fruset till is.
Snö över Sälen och is på min bil. Värmen
från brasan och te på kvällen. Ett
underbart jobb och ett stort rött hus.

Underbara vardag.
Underbara helg.
Tröttsamma dagar.

Men valda av mig.


.

....en titt in i köket...

Oj, vad jag är död.
Jag är ju här och bara vill blogga.... men orken och tiden
bara finns inte.
Jag ska ge det ett litet försök nu..... se om jag kan komma
igång lite igen.


Mini fyllde ett år. Min plutt. Hur gick det till?
Hur kan jag fått två små bebisar som hunnit passera
sitt minsta bebisstadie....
Mini firade i alla fall med riktigt barnig kalastårta!
Gott och kladdigt.




I köket är vi för övrigt på gång. Förutom att vi vill byta
alla skåp då förstås. Men det får helt enkelt vänta så
länge det finns viktigare saker på prioriteringslistan.

Vi har tapetserat och målat och grejat.
Listerna är också målade, och ligger i en hög på golvet
bakom soffan. När orken tog slut, tyckte vi att de passade
fint där. Eller?



Och skafferiet som min darling byggt åt mig börjar också
ta form. Lite lister, handtag och färg så är vi snart i hamn.



Hur som helst så fungerar det alldeles utmärkt även
utan lister. Lovely.

Kanelbullens dag....

... så jag och dottern slår till på chokladbollar.

Finisar

Eftersom det har blivit så lite bloggande under
sensommaren så bara måste jag ju visa nu, hur
stora mina små är!


busfrön


Lilla mini hittade en russinkaka när vi satt och
fikade i gräset under musik- och motorfestivalen.
Ingen upptäckte det i tid...så han satt där i smyg
och mumsade. Och när vi väl insåg hans lilla
upptåg så var jag ju bara tvungen att fota istället
för att avbryta honom.




med sikte på kakburkens botten


Och fina pluttan. Hon är så stor.





och så den här leken......



...det är en lek som de båda två älskar och är med på.
Så fort vi köpt potatis så sätter de igång, mina två. De
bollar och de rullar. De kastar och far. Potatis överallt
och de skrattar så de kiknar och kvider båda två.
Vem kan avbryta en sån lek?
Älskade små syskon!


.

Husuppdateringar

En liten uppdatering från det röda huset.


Här är bilderna på köket så som det såg ut i annonsen,
och som det såg ut när vi landade.





Vi rev ner alla lister. Numera är de vita...men ligger på
golvet i en hög.
Vi rev alla tapeter. De nya ligger i en låda på övervåningen.
Vi rev några skåp för att kunna flytta kyl och frys. Efter
det har det varit total kaos eftersom vi har så galet få skåp
att peta in saker i. Planen: ett skafferi och sen lite nya skåp
framöver när vi är rika.
Vi målade bjälkarna i taket.
Vi fick fram den gamla timmerväggen. Och gissa vad vi
hittade på den?! Gamla kurbitsar och text. Häftigt. Nu
är de dock gömda, än en gång bakom en vacker spånskiva.
Vi målade taket.
Vi målade panelen.
Vi började med skafferiet. Och det är inte långt kvar!


takmålning påbörjad



kurbitsarna på timmerväggen


skafferiplats


Vi har dessutom hunnit med att riva lilla badrummet, och
Karl har snart gjort färdigt med brunn och vattenburen
golvvärme....och då väntar vi bara på mattläggare och
lite nya rör till vattnet!
Inom kort i alla fall!

Äntligen här

Som jag har väntat.
Och väntat.

Men äntligen så har internet landat i det
stora röda huset.
I'm back.

Dagarna har gått.
Jag trivs på jobbet.
Kommer få kanonfina kollegor där!

Vi river och bygger och grejar och fixar
i köket. Men med en mini och en mellan här
hemma så blir det ju inte så mycket gjort per
dag. Men det rör åtminstone på sig.
Karl bygger ett fint skafferi åt mig. Och jag har
köpt ett skitfint golv dit in!
I badrummet river vi också för fullt. Ser
gräsligt ut. Men ingen har väl menat att spån-
skivor ska vara vackra.....
Och tapeter till både sovrummet och köket är
fixade. Det kommer bli så himlans toppen.

Här är en liten minibild av en minibit av tapeten
till sovrummet.



...och så här ser den ut i sin helhet. Med stora
fina medaljonger.



....och den här.... med samma mönster fast i
vit/beige ska vi ha nere i köket.



Kommer bli kanon!

Vill bara börja tapetsera.
Men jag får hålla i tyglarna lite och ta sakerna i
rätt ordning. Så, inte riktigt än.

terminsstart

Ännu en helg har passerat.
Datorn står i lägenheten.
Vi bor i huset.
Kameran i huset.
Rörigt.
Ostrukturerat.
Inga bilder.
Dåligt med inlägg.
Och utan internet snart i några veckor.
Tja...

Helg som passerat. Underbar.

Var i Älvdalen på musik- och motorfestival.
Vilken helg.
Huur mycket bilar som helst.
Massor med folk. Och fullt ös överallt.
Lovely.

Vi spanade på olika modeller av crusing, kollade
på nordiska mästerskap i timbersports, kollade
flyguppvisning och träffade gamla godingar som
jag inte pratat med på riktigt länge.
Helt kanon.
Och bara toppenväder.


Och idag- första dagen på nya jobbet.
Kommer bli kanon.
I Sälen.

En ny termin.
En ny chef.
Nya kollegor.
Nytt skrivbord.
Nytt klassrum.
Nya barn.
Ny planering.
Nya utmaningar.
Nya uppmaningar.
Nytt.
Bara nytt.
Och kanon.


Och slutet på sommaren känns plötsligt
så påtagligt nära.
Mannen hemma med barnen.
Huset med allt jobb.
Kossorna som råmar utanför när jag ska somna.



Underbara vardag. Välkommen.




Bara Lovely!

Början på slutet

Idag är det måndag.
Den sista måndagen på min föräldraledighet.
Nästa måndag är det mannen som tar det lugnt på
morgonen och gosar med mina två små söta.
Nästa måndag är jag på skolan i Sälen. Första dagen.



I nästan elva månader har jag vaknat med mina barn.
Gosat. Myst.
Matat.
Varit arg.
Skrattat.
Njutit.
Tröttnat.

Nä, det är absolut inte roligt alla dagar. Och det finns
många dagar då jag bara önskat att jag haft ett jobb att
vakna upp och stressa till. Så är det.
Men självklart. Självklart -i efterhand, så har det varit
ljuvligt.
Och självklart värker det- att detta är sista måndagen
jag myser med mina små.






Och apropå små.
Igår natt fick några av de finaste jag vet en minipojk.
En Viktor.

Mala och Erik. Jag önskar er all lycka med er nya
lilla mini.





I lördags flyttade vi förresten ner till huset.
Så nu bor vi där. I det stora röda.
Det är ett katastrofområde som jag ska förvandra
till en pärla vid älven!

Fina små ponnysar

Dessa små finisar fick följa med hem från Nusnäs i
måndags när vi var där.
Kommer passa kanon i mitt stora hus..... när vi fått
i ordning det som vi ska. Vitt alltså.




Och här är Sonjas hästar, både den hon valde att köpa
och den hon själv målade.
Lovely.



Idag flyttar vi förresten ner till det stora röda.
Imorn vaknar vi där.

Vinbärsmarmelad med rom och muscovado

Plockade ju av mammas vackra vinbär i förrgår.
Vackert.



Kikade runt lite efter något nytt att hitta på, än bara den
vanliga saften och gelén. Och det Här receptet blev det.

Röd Vinbärsmarmelad med rom och muscovado

5 dl röda vinbär
3 dl strösocker
2 dl ljust muscovadosocker
2 msk rom
1/2 vaniljstång

Rensa bären väl och skölj dem under kallt vatten, häll upp dem i en tjockbottnad
kastrull. Ha i de båda sockersorterna, rom och den halva vaniljstången. Rör om
tills allt socker har lösts upp. Skumma av marmeladen under kokningen, låt koka
ca 15 minuter. Låt svalna något och ta ur vaniljstången innan du häller upp sylten
på väl rengjorda burkar. Sätt på locket direkt och förvara svalt och mörkt.




...och riktigt slurpgod blev den.
Kommer passa kanon till en bit brie på ett kex.



Yummie.




.

Mini -minisemester...och nån liten fundering

I måndags när familjen vaknade kände vi att vi bara var
tvungna att ta vara på sommaren sista semesterdagar.
Egentligen borde vi bara vara i huset och måla och
greja. Vi har inte alls tid att lägga dagarna på annat nu.
Men vi var så trötta, och kände bara - att nu gör vi nåt
annat.
Det blev en heldag åt Morahållet.
Först lunch och kryp vid Siljansfors. Ljuvligt fint.
Solen strålade och vi satt ute under björkarna och åt.
Sonja tittade på kaninungar... så gulliga och ulliga.


SweetieKonrad


Sweetie i full speed.

Sen åkte vi vidare till Nusnäs, och en av landskapets
vackra stoltheter. Dalahästen.
Riktigt mysigt. Och det är så kul att se hur de arbetar
och tar fram varje häst var för sig. Färgar, karvar, slipar,
målar, putsar och lackar. Varenda en.
Hur många som helst.





Utanför Grannas fick alla barn måla sin egen. Sonjas
snygga häst är lila, med gula och gröna linjer på!
Duktiga lilla konstnär.


Bra span från en dalatupp!


Efter Dalahästarna blev det besök på en helt
gudomligt gullig stugby. "Sagobyn"
Titta bara på det här vridna, lutande, kantiga huset
som är fik och reception.




Söta och humoristiska små arrangemang precis överallt.
Sittplatser runt varenda knut.
Knotigt och knas.
Och broar. Broar över den lilla bäcken. Vet inte ens hur
många.




här måste jag ha fångat familjen på en av de få "raka" byggen
som fanns

Och sist men inte minst så avslutades dagen i finaste
fina Älvdalen. Hos mamma.

Min mormor kom med jordgubbar från landet, och
Sonja blåste bubblor på källarbacken.
Nice.





I Älvdalen njöt vi hela dagen igår. Eller ja..njöt
och njöt. Vi var till doktorn också. Familjen behövde
en helrenovering tror jag minsann. Hoppas vi är på
väg upp igen nu.
Men jag hann med besök hos fina vänner också.
Lagade pannkakstårta med nyplockade blåbär.
Och plockade av alla röda vinbär och kokade mig
lite marmelad. Och saft.


Och dagen idag har bestått av lite bakning.
Vinbärskaka.
Yummie.



Och efter lunch och fika så bar det av över bergen igen.
Hem.
Kom till lägenheten och packade ur. Började
göra...ingenting. Men det kliade i oss. Så vi packade bilen
full med lådor och prylar, och åkte ner till huset.

Karl och barnen åkte hem efter ett tag. Själv var jag kvar
i nästan fyra timmar och målade i köket.
Nästa ryck imorgon!


Tänk. Om ett par veckor har vi flyttat ner rubb och
stubb. Och är redo att lämna lägenhetsnycklarna i från
oss. Aldrig mer en lägenhet- det håller jag tummarna för.
Alla dessa lägenheter jag flyttat in och ut ur sen jag tog
studenten. Fy.
Jag är innerligt glad att den typen av boende har funnits
för mig. Det har varit perfekt stundvis. Och när jag tog
studenten- ja, då ville jag bara så långt bort från skogen
som det bara gick..... (eh...och så flyttade jag till Idre....)
Men med åren..... med mannen....och inte minst med
barnen så har längtan efter ett hus bara vuxit och vuxit.
Vi har avskytt känslan av att sitta i vår lilla
legobit- staplade på varandra. Familj efter familj.
Vi har plötsligt börjat förstå alla dessa familjer som
trånar så innerligt efter ett torp, hur litet det än må vara.
Jag har för första gången förstått varför man ställer
upp en husvagn på en camping en hel sommar. Jag hade
kunnat göra det själv förra året. Helt desperat.
Och nu, när vi flyttade till Lima. Med gräset, ängen och
skogen precis utanför blev det liksom dubbelt upp piss
att bo i en lägenhet. Man kan inte ha det så.
Eller. Vi kan inte ha det så.
Och nu snart.
Snart. Ska vi slippa ha det så.
Vi ska öppna dörren på vid gavel. Ungarna ska springa
rakt ut. Vi ska äta lunch ute. Dricka kaffe på trappan.
Slippa parkeringar och grannar som smäller upp bildörren.
Ingen ska säga att musiken är för hög. Vi ska lämna
alla leksaker ute, skaffa en lekstuga, och gungor.
Vi ska pyssla utomhus när barnen sover- och inte behöva
gå in och sitta inne efter läggdags.
Snart.
Alldeles snart!






Räknar mina lägenheter då.....
1 Idre
2 Göteborg, Biskopsgården
Bålsta- bara ett rum......
3 Jönköping
4 Idre
Tällberg- tack och lov i ett eget minihus
5 Utö
6 Utö
7 Eskilstuna
8 Göteborg, Gårdsten
9 Göteborg, Backa
10 Göteborg (Mölndal)
11 Lima
Och nu då... huset.


Så... ja... på tio år och två månader har jag passerat
elva olika lägenheter. Två andra boenden. Plus att
jag vid fyra tillfällen även har flyttat in i mitt gamla
rum hemma i Älvdalen.
Det innebär alltså att flytten till huset blir den 18:e
på tio år.
Inte direkt konstigt att jag tröttnat på att flytta allt
mitt pick och pack.



Tack och gonatt....