tvungna att ta vara på sommaren sista semesterdagar.
Egentligen borde vi bara vara i huset och måla och
greja. Vi har inte alls tid att lägga dagarna på annat nu.
Men vi var så trötta, och kände bara - att nu gör vi nåt
annat.
Det blev en heldag åt Morahållet.
Först lunch och kryp vid Siljansfors. Ljuvligt fint.
Solen strålade och vi satt ute under björkarna och åt.
Sonja tittade på kaninungar... så gulliga och ulliga.
SweetieKonrad
Sweetie i full speed.
Sen åkte vi vidare till Nusnäs, och en av landskapets
vackra stoltheter. Dalahästen.
Riktigt mysigt. Och det är så kul att se hur de arbetar
och tar fram varje häst var för sig. Färgar, karvar, slipar,
målar, putsar och lackar. Varenda en.
Hur många som helst.
Utanför Grannas fick alla barn måla sin egen. Sonjas
snygga häst är lila, med gula och gröna linjer på!
Duktiga lilla konstnär.
Bra span från en dalatupp!
Efter Dalahästarna blev det besök på en helt
gudomligt gullig stugby. "Sagobyn"
Titta bara på det här vridna, lutande, kantiga huset
som är fik och reception.
Söta och humoristiska små arrangemang precis överallt.
Sittplatser runt varenda knut.
Knotigt och knas.
Och broar. Broar över den lilla bäcken. Vet inte ens hur
många.
här måste jag ha fångat familjen på en av de få "raka" byggen
som fanns
Och sist men inte minst så avslutades dagen i finaste
fina Älvdalen. Hos mamma.
Min mormor kom med jordgubbar från landet, och
Sonja blåste bubblor på källarbacken.
Nice.
I Älvdalen njöt vi hela dagen igår. Eller ja..njöt
och njöt. Vi var till doktorn också. Familjen behövde
en helrenovering tror jag minsann. Hoppas vi är på
väg upp igen nu.
Men jag hann med besök hos fina vänner också.
Lagade pannkakstårta med nyplockade blåbär.
Och plockade av alla röda vinbär och kokade mig
lite marmelad. Och saft.
Och dagen idag har bestått av lite bakning.
Vinbärskaka.
Yummie.
Och efter lunch och fika så bar det av över bergen igen.
Hem.
Kom till lägenheten och packade ur. Började
göra...ingenting. Men det kliade i oss. Så vi packade bilen
full med lådor och prylar, och åkte ner till huset.
Karl och barnen åkte hem efter ett tag. Själv var jag kvar
i nästan fyra timmar och målade i köket.
Nästa ryck imorgon!
Tänk. Om ett par veckor har vi flyttat ner rubb och
stubb. Och är redo att lämna lägenhetsnycklarna i från
oss. Aldrig mer en lägenhet- det håller jag tummarna för.
Alla dessa lägenheter jag flyttat in och ut ur sen jag tog
studenten. Fy.
Jag är innerligt glad att den typen av boende har funnits
för mig. Det har varit perfekt stundvis. Och när jag tog
studenten- ja, då ville jag bara så långt bort från skogen
som det bara gick..... (eh...och så flyttade jag till Idre....)
Men med åren..... med mannen....och inte minst med
barnen så har längtan efter ett hus bara vuxit och vuxit.
Vi har avskytt känslan av att sitta i vår lilla
legobit- staplade på varandra. Familj efter familj.
Vi har plötsligt börjat förstå alla dessa familjer som
trånar så innerligt efter ett torp, hur litet det än må vara.
Jag har för första gången förstått varför man ställer
upp en husvagn på en camping en hel sommar. Jag hade
kunnat göra det själv förra året. Helt desperat.
Och nu, när vi flyttade till Lima. Med gräset, ängen och
skogen precis utanför blev det liksom dubbelt upp piss
att bo i en lägenhet. Man kan inte ha det så.
Eller. Vi kan inte ha det så.
Och nu snart.
Snart. Ska vi slippa ha det så.
Vi ska öppna dörren på vid gavel. Ungarna ska springa
rakt ut. Vi ska äta lunch ute. Dricka kaffe på trappan.
Slippa parkeringar och grannar som smäller upp bildörren.
Ingen ska säga att musiken är för hög. Vi ska lämna
alla leksaker ute, skaffa en lekstuga, och gungor.
Vi ska pyssla utomhus när barnen sover- och inte behöva
gå in och sitta inne efter läggdags.
Snart.
Alldeles snart!
Räknar mina lägenheter då.....
1 Idre
2 Göteborg, Biskopsgården
Bålsta- bara ett rum......
3 Jönköping
4 Idre
Tällberg- tack och lov i ett eget minihus
5 Utö
6 Utö
7 Eskilstuna
8 Göteborg, Gårdsten
9 Göteborg, Backa
10 Göteborg (Mölndal)
11 Lima
Och nu då... huset.
Så... ja... på tio år och två månader har jag passerat
elva olika lägenheter. Två andra boenden. Plus att
jag vid fyra tillfällen även har flyttat in i mitt gamla
rum hemma i Älvdalen.
Det innebär alltså att flytten till huset blir den 18:e
på tio år.
Inte direkt konstigt att jag tröttnat på att flytta allt
mitt pick och pack.
Tack och gonatt....
Åh vad känner igen i mig i allt flyttande. Har sagt att nästa gång vi flyttar så får det banne mig vara till ett hus där vi ska bo tills vi blir gamla och grå ;-)
SvaraRadera