När brasan inte värmer.

Tankar.







Ett litet ljus i mörkret.
För att värma.
Ett litet ljus. Bara en låga
som får brinna.
Jag tänder ett, jag tänder två.
Ett litet ljus, till någon som behöver.



En liten lampa i mörkret.
För att lysa.
För att lysa upp alldeles intill.
En lampa som lyser för att
vintermörkret inte ska krypa-
upp i mitt knä.
Som sällskap.
Ett uselt sällskap.


En brasa som sprakar för att
huset ska bli varmt.
En värme som inte värmer.
En brasa som knastrar.
Ett sällskap i tystnaden.
Något att fokusera blicken vid
och bara sjunka.
Sjunka in?
Sjunka ut?
Kanske sjunka vart som helst.
Kanske spelar det ingen roll.
Kanske spelar inget någon roll.
Och brasan bara knastrar.





Ljuskällor i mitt fönster bara för att visa.
Bara för att visa andra.
Att jag är här.
Att jag är hemma.
Att jag är vaken.
Att jag är ok.

Kanske skiter jag i decemberpyntet.
Jag struntar i att visa.
Visa upp mig för andra.
Kanske är jag inte hemma.
Vill inte vara hemma.
Vill inte vara med.
Är inte okej.

Året vackraste tid. Alldeles intill.
Vill vakna upp ur drömmen
och pynta som aldrig förr.
Vill inte sakna.
Vill inte frysa.
Vill bara vara.
Bara vara som vanligast vanligen är.



Ljus som brinner.
En låga som ihärdigt sprider sitt ljus.
Värme och glädje.
Skönhet och ro.
Hela december glimmar snart.

Snö som gnistrar.
Barn som glimmar.
Höga träd som vajar i skogen.
Frost som biter. Isande kall.
Isen som lägger sig som ett skal.
Ljus som brinner.
Fix och don.
Hela december glimrar.
Men det är inte alltid så lätt.

Om ljuset inte sprider ljus.
Om brasan inte värmer.
Om snön inte får mig att le.
Om jag inte ser hur det glimrar.
Hur gör jag då?
Vad gör jag då?

Hur vänder jag riktning och hittar
en varm vindpust som kan svepa mig med.
Var hittar jag styrka?
Hur hittar man ork?
Var hittar man hoppet när isen har
lagt sig och jag bara sjunker.




Jag tänder ett ljus.
Jag tänder två.
Beslutar att det finns hopp.
Att ljuset finns där när snön smälter.




Jag tänker på er, så många, så många.



.

I väntan på advent....

Bara en endaste vecka kvar. I väntan på helgen
så väntar jag på lite julbelysning. Bland annat
den här skönheten...... Lovely.

När iskristallerna kryper närmre in på kroppen...

Gården gnistrar.
Min gård.
Solen skyms av diset.
Kläppens aktiviteter lägger sig som dimma.
Dimma över byn. Ljuvligt vackert.

En iskall promenad. Varma vantar.
Kattens spår i snön.
Rimfrost på fladdrande spindelnät.
Frusna buskar och sprakande brasa.



Månen bakom diset.
Kristaller som gnistrar.
Snön som knarrar.
Kalla minusgrader.

Vintern så nära.
Det bubblar under ytan.
Det sjuder av liv och förberedelser
i trakten.
Sälen så nära. I väntan på trafiken.



Ett halvår till juni.
Dagar till advent.
För mycket i huvudet och
för lite timmar på dygnet.

Problem som svalnar
och nya som tilltar.
Tid för vila och ny inspiration.
Människor jag saknar som
finns i ögonvrån.



Ljusen på andra sidan.
Något bortom bergen.
Vargar i vardagen.
Debatten om skogen.
Hetare än nånsin och
15 minus där ute.

Någon som ser hur jag mår,
och ett år på min nya planet.
En tid att bli hel,
och fix med olika bestyr.
En jul att se fram mot,
med såna jag saknar.



En promenad i mörkret från
någon som förgyller.
Ett hus som väntar.
En familj som är det finaste jag har.

Ett paket på baksidan som
kan erbjuda värme.
En maskin som parkerat och
inhyser hopp.

Ett stilla landskap och en
värme i hjärtat.
Utsikterna, vyerna, närheten.
Enkelheten, tryggheten och
slingrande stigar.

Det är som det varit.
Det blev som jag ville.
Inget som planerat, men
precis som det ska vara.



En välkomnande värme
och en bil som fryser.
Två skrattande bubbel
och snö överallt.



.

Ett samtal om allt som lever

Dagen idag.










Imorn önskar jag mig en bättre dag.

Extra fint.

Det går inte att komma ifrån.

Att bo mellan två kyrkogårdar, är extra, vansinnigt,
ljuvligt vackert just en sån här helg.

"allahelgona"

Själv har jag tänt två ljus ute vid vår infart.
De lyser för dem jag saknar.
För dem som inte längre kan vara hos mig.
För dem som alltid är här, nära.
För dem som jag så innerligt vill visa.
Visa hela mig.
Visa hela mitt liv.
Mina fina.
Och vem jag blev.
För dem vi aldrig glömmer.


.

Te

Te med vännerna.
De väntar nog nu.
Underbart.
Ta på mig stövlarna och jackan, så är jag där
om en och en halv minut. Max.
Lilla, lilla Lima.
Vad jag trivs!



För övrigt så spånar jag på
"projekt p@pperkakshus".


.

Måndagsverkstad

Måndag i det stora röda huset.
Jobb hela dagen och mest med mys
på kvällen.

Tog en kaffe med mannen på hans jobb idag.
Förfärligt kontor han har- min man. Han har
jobbat där ett år, och fortfarande inte en
enda liten personlig pryl. Jag drog igång
min söta fyraåring att måla en stor tavla
till pappas kontor.
Eftersom han jobbar på en såg, så har hon
målat tallar. På himlen finns en sol och två
turkosa fåglar.
Längst ner är älven. Det röda huset är vårt.
Det syns, eftersom det är två skorstenar.
Det vita huset är Klaras. Det är litet, eftersom
det ligger på andra sidan älven.




Måndagsverkstad

- Mamma, om den är på pappas jobb, då kommer
nog många att fråga vilken liten tjej som gjort den
här fina. Och så är det ingen som vet.
-Men då berättar nog pappa att det är du, tror
du inte det?
-Jo, och då kommer dom att titta på den och tycka
att den är jättefin. Tror du också det?

Halloweenfika

Halloweenhelg i det röda huset.
Vi har haft varmgrader och passat på att röja ur det som
någon gång ska bli ett vardagsrum. Nu är det tomt och
igenbommat. Vi har skruvat för dörren, och proppat in
isolering. Så nu ska vi inte känna av det kalla rummet på
hela, långa, kalla vintern.

Idag har vi grejat halloweenfika. Riktigt mys blev det
till slut.


Blodiga fingrar.....



Mjölkpaket-monster som jag och dottern knåpade ihop
tillsammans i morse.


Turkos, lila och blå dricka.
Riktig monsterhäxdricka det.


..och servetter....



och pumpaljuslyktor som vi gjort av målade äpplen.


...och mitt allra första försök att baka dessa godsaker.
Inte de snyggaste. Jag testar nog snart igen när energin finns.



...goda ändå....



För övrigt har det varit en låång helg.
Jag har varit barnvakt på andra sidan älven. Vi har
blivit bjudna på finfin plankstek i tegelvillan. Jag har
snart städat mig till ett pysselrum. Vi har rivit tapet.
Och jag har dessutom hunnit med att baka en skogstårta.


Snart är helgen till ända.
Väckarklockan på 05:20
Alla promenerar till sina jobb.
Glada.
Jag längtar.
Ska bara planera en snutt först.

tjing

Smaker

Ibland behövs inte så många ord för att beskriva
stämningar, känslor, smaker och dofter.....

Idag bidrar jag till Pågens ekonomiska tillväxt.



....och säger bara det-

"mumsar"


.

Lite mycket av det goda.....

Jag jobbar för mycket.
Min kropp har för få timmar och för många viljor.
Alla eleverna är viktiga, och jag släpper inte taget
om det jag anser är grunden, tryggheten. Jag
önskar för allt i världen att mina barn får en lärare
som inte släpper. Trots att timmarna inte finns, och
kroppen svämmar över.

Jag önskar och tror att jag snart kommer ut på andra
sidan. Lite starkare och lite klokare.
Har jag klarat mig genom hela oktober med allt vad
oktober innebär för en lärare, så ska jag nog rida ut
den här vågen, och bara må fint!

Tack och lov vaknar jag varje morgon. Varje morgon.
Och verkligen vill åka till jobbet. Och jag önskar varje
dag att jag kunnat stanna längre.
Jag tokgillar mitt jobb.
Jag tokgillar mina uppgifter.
Jag tokgillar mina kollegor.

Jag är tokglad för det.

Dessutom har jag att se fram emot. Efter lite
ommöblering på schemat så kommer jag om bara en
månad ha precis bara bara bara matte på schemat.
Åtminstone en tid fram över!!
Det är tokgilla, det.




...och söta små barn...så kloka, så kloka...



Tokglad helt enkelt.
Och satan så översvämmad.



.

Ett helt vanligt, och vansinnigt stökigt hus.

Jag misstänker att det finns många som
känner igen sig i detta inlägg.
Precis lika mycket misstänker jag att det
är många som inte känner igen sig ett dugg.

Olika skeden av livet.
Olika val.
Olika viljor.
Olika liv.

Tvätten ligger i fönstren, tvätten ligger på
skåp. Allt för att inte bli en enda sörja med det
och är smutstvätt, och det som är halvanvänt.
Högt upp- för att slippa momentet vika ihop
tusen gånger eftersom jag är lyckligt lottad
med hjälpsamma barn.





Tätningstejp på hundra- metersrulle. Redo att
användas hela tiden. Fogskum för att fylla igen
alla hundratals isande ilande glipor i ett gammalt
gammalt hus.

Lacknaftan för att rengöra de vardagliga verkygen,
och för att tvätta golven när barnen hjälpt till att
hälla ut femlitershinkar med oljefärg inomhus.

Vattenpass, hammare, skruvdragare.
Skabbiga handdukar att torka med.
Spåniga dammiga strumpor.
Sladdar efter väggarna och osorterade
lådor överallt.






Förvaring av brädor, förvaring av kläder.
Barnsäkrade staket. Barnsäkrade trappor.
Uppackade vinterkläder och trasiga
glödlampor. Möss under huset och frost på
fönstren.
Vedträn på golvet, tändstickor i saltkaret.
Pantflaskor, vinteräpplen och massor av
damm. Grundfärg, och väggfärg. Lackfärg
och penslar. Koppar och glas och en fylld
kompost.






Mera förvaring och mera igen. Fula små saker
och massvis med skräp.
Vackra små saker, personliga prylar.
Drivvis med drömmar, underbara vänner.
Sömnbrist på natten och jobb hela dagen. Söta
små barn och sagor i soffan.





Noll koll på läget, och stenkoll på livet.
Sikte på månen- när himlen är klar.
Vatten på åkern, fruset till is.
Snö över Sälen och is på min bil. Värmen
från brasan och te på kvällen. Ett
underbart jobb och ett stort rött hus.

Underbara vardag.
Underbara helg.
Tröttsamma dagar.

Men valda av mig.


.

....en titt in i köket...

Oj, vad jag är död.
Jag är ju här och bara vill blogga.... men orken och tiden
bara finns inte.
Jag ska ge det ett litet försök nu..... se om jag kan komma
igång lite igen.


Mini fyllde ett år. Min plutt. Hur gick det till?
Hur kan jag fått två små bebisar som hunnit passera
sitt minsta bebisstadie....
Mini firade i alla fall med riktigt barnig kalastårta!
Gott och kladdigt.




I köket är vi för övrigt på gång. Förutom att vi vill byta
alla skåp då förstås. Men det får helt enkelt vänta så
länge det finns viktigare saker på prioriteringslistan.

Vi har tapetserat och målat och grejat.
Listerna är också målade, och ligger i en hög på golvet
bakom soffan. När orken tog slut, tyckte vi att de passade
fint där. Eller?



Och skafferiet som min darling byggt åt mig börjar också
ta form. Lite lister, handtag och färg så är vi snart i hamn.



Hur som helst så fungerar det alldeles utmärkt även
utan lister. Lovely.

Kanelbullens dag....

... så jag och dottern slår till på chokladbollar.

Finisar

Eftersom det har blivit så lite bloggande under
sensommaren så bara måste jag ju visa nu, hur
stora mina små är!


busfrön


Lilla mini hittade en russinkaka när vi satt och
fikade i gräset under musik- och motorfestivalen.
Ingen upptäckte det i tid...så han satt där i smyg
och mumsade. Och när vi väl insåg hans lilla
upptåg så var jag ju bara tvungen att fota istället
för att avbryta honom.




med sikte på kakburkens botten


Och fina pluttan. Hon är så stor.





och så den här leken......



...det är en lek som de båda två älskar och är med på.
Så fort vi köpt potatis så sätter de igång, mina två. De
bollar och de rullar. De kastar och far. Potatis överallt
och de skrattar så de kiknar och kvider båda två.
Vem kan avbryta en sån lek?
Älskade små syskon!


.

Husuppdateringar

En liten uppdatering från det röda huset.


Här är bilderna på köket så som det såg ut i annonsen,
och som det såg ut när vi landade.





Vi rev ner alla lister. Numera är de vita...men ligger på
golvet i en hög.
Vi rev alla tapeter. De nya ligger i en låda på övervåningen.
Vi rev några skåp för att kunna flytta kyl och frys. Efter
det har det varit total kaos eftersom vi har så galet få skåp
att peta in saker i. Planen: ett skafferi och sen lite nya skåp
framöver när vi är rika.
Vi målade bjälkarna i taket.
Vi fick fram den gamla timmerväggen. Och gissa vad vi
hittade på den?! Gamla kurbitsar och text. Häftigt. Nu
är de dock gömda, än en gång bakom en vacker spånskiva.
Vi målade taket.
Vi målade panelen.
Vi började med skafferiet. Och det är inte långt kvar!


takmålning påbörjad



kurbitsarna på timmerväggen


skafferiplats


Vi har dessutom hunnit med att riva lilla badrummet, och
Karl har snart gjort färdigt med brunn och vattenburen
golvvärme....och då väntar vi bara på mattläggare och
lite nya rör till vattnet!
Inom kort i alla fall!