När brasan inte värmer.

Tankar.







Ett litet ljus i mörkret.
För att värma.
Ett litet ljus. Bara en låga
som får brinna.
Jag tänder ett, jag tänder två.
Ett litet ljus, till någon som behöver.



En liten lampa i mörkret.
För att lysa.
För att lysa upp alldeles intill.
En lampa som lyser för att
vintermörkret inte ska krypa-
upp i mitt knä.
Som sällskap.
Ett uselt sällskap.


En brasa som sprakar för att
huset ska bli varmt.
En värme som inte värmer.
En brasa som knastrar.
Ett sällskap i tystnaden.
Något att fokusera blicken vid
och bara sjunka.
Sjunka in?
Sjunka ut?
Kanske sjunka vart som helst.
Kanske spelar det ingen roll.
Kanske spelar inget någon roll.
Och brasan bara knastrar.





Ljuskällor i mitt fönster bara för att visa.
Bara för att visa andra.
Att jag är här.
Att jag är hemma.
Att jag är vaken.
Att jag är ok.

Kanske skiter jag i decemberpyntet.
Jag struntar i att visa.
Visa upp mig för andra.
Kanske är jag inte hemma.
Vill inte vara hemma.
Vill inte vara med.
Är inte okej.

Året vackraste tid. Alldeles intill.
Vill vakna upp ur drömmen
och pynta som aldrig förr.
Vill inte sakna.
Vill inte frysa.
Vill bara vara.
Bara vara som vanligast vanligen är.



Ljus som brinner.
En låga som ihärdigt sprider sitt ljus.
Värme och glädje.
Skönhet och ro.
Hela december glimmar snart.

Snö som gnistrar.
Barn som glimmar.
Höga träd som vajar i skogen.
Frost som biter. Isande kall.
Isen som lägger sig som ett skal.
Ljus som brinner.
Fix och don.
Hela december glimrar.
Men det är inte alltid så lätt.

Om ljuset inte sprider ljus.
Om brasan inte värmer.
Om snön inte får mig att le.
Om jag inte ser hur det glimrar.
Hur gör jag då?
Vad gör jag då?

Hur vänder jag riktning och hittar
en varm vindpust som kan svepa mig med.
Var hittar jag styrka?
Hur hittar man ork?
Var hittar man hoppet när isen har
lagt sig och jag bara sjunker.




Jag tänder ett ljus.
Jag tänder två.
Beslutar att det finns hopp.
Att ljuset finns där när snön smälter.




Jag tänker på er, så många, så många.



.