December...det var då...januari... det är nu.

För lite tid i mitt liv. Det är därför som inte
en enda liten julbild visats.
Här är i alla fall sötSonja som fått fevingar
och fin mössa i julklapp. Och självklart
måste det på, bums på stört, innan nästa
present öppnas.

Sonja berättade för sin mormor att hon varit med
mig till skolan en lektion strax innan jul.
- Vi fick öva på att slå in paket, och en flicka hjälpte
mig. Och så fanns det ingen fröken. Så mamma
fick bestämma.
*gos*



Och mini, som inte är så mini längre. Utan stora killen.
Stor kille med stort hjärta.
Han springer, och bubblar och övar på att prata.
Och klättrar. Jösses så han klättrar. Mer högt än lågt.
Upp på bord, bänkar, trappor, skrivbord.
Fan, upp i handfatet!
Och börjar han smått ge oss sovmornar. Bygger
duplo medans man kan slumra till tio. Vi som inte fått
sova längre än till sex sen han föddes.
Lovely.

Häromdagen pratade jag och Sonja om att man kunde
kalla barnen för mammskrutt och pappskrutt.
-Men jag är ingen mammskrutt, sa hon.
-Men då kanske jag blir ledsen, svarar jag. Om du
inte vill vara en mammskrutt.
- Mmmm, säger Sonja. Men jag kanske kan vara en
vanlig skruttunge bara. Och Konrad, han kan vara en
skruttgris, för han bara skriker och skriker.

... ja, vad säger man...



Och det nya året. Det nya fina året som vi
vakade in med vännerna.
Sonja och pappan hade letat rätt på kottar ute i -25
grader, 40 cm under snötäcket. Mamman hade
beordrat.
Sonja undrade varför jag lagt kottarna på bordet.
Ella som är snart 2, plockade åt sej massor...och
de flesta landade till sist under bordet.


Sonja har förresten lärt sig hur familjen fungerar.
- Barn bestämmer inte.
- Mamma och pappa bestämmer över barnen.
- Om mamma är hemma, bestämmer mamma.
- Om bara pappa är hemma bestämmer pappa.
- Om både mamma och pappa är hemma, bestämmer
mamma.
- Mamma bestämmer över pappa.

Bra att både barnen och papputen har klart för sig
hur familjeupplägget ser ut.



Och det nya året kom.

Kallt. Isande kallt.
Och behagligare värme- nån dag.
Då kom snön. Den vräkande snön, och jag undrar
hur många decimeter som vräkt ner över oss.
Och varmare grader. Först -6, sen ner mot nollan.
Och snön blev tung. Så klart.
Och började åter igen att vräka ner.
Fullkomligt.
Och halt då, så klart. Snorhalt.
Och plötsligt, från ingenstans - 20 igen.
What the hell.
Blir ju inte klok.

Tur att det vita är vackert.
Ljuvligt vackert!



.

ett godare nyare år

Kanske var inte det här riktigt, riktigt sanningen. Men nog
kunde vi stå på gården och titta på sprakande fyrverkerier
runt om i byarna här.

Vi hade en fin kväll med fina vänner.
Familjen ovanför backen och familjen på andra sidan
firade med oss, här i det stora röda.

God mat, levande ljus...och ishockey som
ackompanjemang.


Vi lagade räkor med mango och chili till förrätt.
Oxfilé med potatis och tranbär. Och Brittas underbaraste
sallasdsmums.
Till efterrätt gjordes en glasstårta au four och framåt natten
mumsade vi frukter, kex och ost.

På gården hade vi tänt marchaller, ljus i islyktorna, och
mannen min hade grejat en brasa i en av grillarna.
Sex and the city-drink som start på kvällen, bubbel vid midnatt,
och skränande krax då vi spelade "så det kan låta".

Glada barn som sov, mer eller mindre. Hockey istället för
Jan Malmsjö och frostat granris och glimrande kottar på
köksbordet.

Vi firade ut det gamla, och in det nya.

2010 har bjudit på mycket.
Skratt och tårar.
Nytt jobb och ett rött hus.
Frustration och bråk.
Vänner.
Snö och nyklippt gräs.
Målning, spackling och kalla fötter.
Värme.
Massor av värme. Fysisk och psykisk.
Längtan. Saknad.
...och mer frustration.

2011
Jag är inte så mycket för nyårslöften.
Vem minns i över huvud taget vad man lovade
förra året? Året dessförinnan?
Vem minns ens i april vad det var man lovade?

Men en önskan har jag. En önskan om ett mindre
händelserikt år. Mindre frustration och mer
vanlig trivsam jävla vardag.

Det jag är säker på- är att 2011 kommer ge mig
jobb, jobb, jobb. Frustration.
Vänner. Skratt.
Och mer ork och inspiration än 2010 någonsin
gav mig.

Önskar er alla
ett Gott Nytt År
ett Gott Nytt 2011




.

Juleklapp

Första försöket att färglägga i datorn med nya
julklappen. Ritplatta åt Marit. Yey!

Kul- men ack så knepigt innan man fått in snitsen.
Kommer nog ta några dagar.

Glader är jag.

På andra sidan. Om några dagar.

Undrar vad som komma skall.
Vad väntar runt hörnet?
På andra sidan årsskiftet?










På andra sidan. Om några dagar.
Ett nytt år.
Ett 2011.




.

En finfin jul

Jul i finaste Älvdalen. Temperaturen
iskall -passerade kyliga 30 grader. I Sälen
hade vi för övrigt -34 i onsdags när barnen var i
skolan. Mindre skönt måste jag ju erkänna.

Julgröt på morgonen,
tomtebesök och god julmat.
Härlig familj, och glada barn.
Fina presenter och isigt vitt.

Idag är det snuvigt.
Och vi ska äta julbordsrester.
Spelar spel och fikar.
Precis så som juldagen ska vara.






Önskar er alla en
fin fortsättning på
julfirandet.

Julfix i det röda huset

Det är julfix i huset som inte ska julfixas alls i år.
Funderar lite på hur jag tänker då? Hur menar jag
då att jag ska fixa det år som jag fixar?

Här finns julblommor, ljus, adventsstjärnor. Jag har
bakat saffransskorpor, lakrtiskola, apelsin- och pecankola,
chokladjulkorvar, pepparkakor och lussekatter.
Jag har gjort pepparkaksparfait och pyntat sockerbitar.
Jag har skickat julkort och slagit in paket. Jag har gjort
stora islyktor med granris som jag har ute på trappen.
Dotterns paketkalender hängde där den skulle första december.
Jag har fryst in isiga fågelmatsbitar som ska hängas i träden.
Granris i söt lykta i hallen. Dekorerat ljus, och låtit barnen
göra julklappar till mormor och farmor. Jag har spritsat
snöstjärnor som hänger i köksfönstret. Och barnen har fått
en fin gran på deras rum.
Själva ska vi inte sätta upp nån gran i år. För vi skippar
julfixet.
Bara så ni vet.


Ljusstake med enris och valnötter


Maxat till max. Jag och Sonja har rockat loss.


Saffransskorpor och årets glögg från fina Catta.



Spritsade snöflingor....


...som hänger i köksfönstret.


Mumsigaste korven, med rom, choklad och apelsin.


Sockerbitar att ge bort...




Pepparkakor i mängder och tusen former.

Istider- krispigt och kallt

Vilka minusgrader.
Vilken snö.
Vackra vita vintervärld.


syrenbuskar i vinterskrud


utsikt från komposten


vedhämtarväg



ljuvligt fruset luciatåg på dagis


flingor i fokus


klädnypor på frostig plats


rosbusken som skymmer och skuggar


en blick genom björkhänget


Ljuvliga gård vid mitt röda hus.

Liten och stor

Min lillebror
och
min dotters lillebror

snöänglar

Jag vill göra snöänglar.
Bara slappna av och
falla bakåt.
Som lilla kanin och herr giraff,
och lilla Vild.
Som faller och faller, för att de
är galna i att falla.




Jag vill landa i snön och
inte behöva tänka.
Titta på himlen.
Titta på stjärnorna.

Vi pratade om dem härom natten,
jag och en vän.
En sen natt lutade vi huvudet
långt bakåt och bara tittade.
Vackert.
Underbart vackert.

Natten är så tyst här.
Så mörk.
Himlen är så klar.
Det som är långt bort så starkt.
Så rent.
Så intensivt.

Igår var jag människa.
Idag är jag mest ett skal.
Jag är gjord av energi.
Har alltid varit.
Ska bara dra upp dragkedjan så
inget sipprar ut.

Vill bara göra min snöängel.
Fylla skalet med blodapelsiner,
nötter, stearin och energi.
Vill skaffa en studsmatta till
betonggolvet.
Vill falla för att jag är galen i att falla.

Få landa på en glassplanet- åka
vidare mot månen för att känna
om den är kall- eller rysligt het.





Ni har väl läst om den vilda Bebin?
Annars- gör det. Jag gillar.




lånade bilder
.

Energibomb

Förra helgen var det hemlighetsmakeri
må jag säga.
Mannen och mina vänner hade kockat
ihop en kväll med barnvakter, bowling,
drinkar, middag på Lammet och grisen.
En kväll som avslutades med 80-tals
smaker och allsång.

Vilken kväll.
Vilken energibomb.

Vi behövde det nog alla sex, på olika sätt.
Fullkomligt kanon!




Jag kom sist på bowlingen. Inte helt
otippat. Me suck.


lånad bild

På dörren in i ett svinkallt hus.

Jag och vännen i tegelhuset pysslade oss
varsin dörrkrans för några dagar sen.

Nu äntligen har min kommit upp här hemma
på dörren. Och imorn blir det ljusstakar och
adventsstjärnor i fina fönstren.



Idag har förresten min man nåt fuffens för sig.

Och vi har mega-dunder-svinkallt i huset.
Igår stängde vi av värmen helt och tömde
huset på vatten. Och sen tidig morgon har
vi haft hantverkare här som river ut allt det
gamla, och sätter in nytt.

Vi håller tummarna för att det går som
planerat. För annars måste vi lida oss igenom
ytterligare en natt utan värme i stugan. Inte
så värst kul när det är runt 15 minus ute- och
bakdörren har stått öppen långa, långa
perioder av dagen.
Hu, säger jag bara.
Fryser.

När brasan inte värmer.

Tankar.







Ett litet ljus i mörkret.
För att värma.
Ett litet ljus. Bara en låga
som får brinna.
Jag tänder ett, jag tänder två.
Ett litet ljus, till någon som behöver.



En liten lampa i mörkret.
För att lysa.
För att lysa upp alldeles intill.
En lampa som lyser för att
vintermörkret inte ska krypa-
upp i mitt knä.
Som sällskap.
Ett uselt sällskap.


En brasa som sprakar för att
huset ska bli varmt.
En värme som inte värmer.
En brasa som knastrar.
Ett sällskap i tystnaden.
Något att fokusera blicken vid
och bara sjunka.
Sjunka in?
Sjunka ut?
Kanske sjunka vart som helst.
Kanske spelar det ingen roll.
Kanske spelar inget någon roll.
Och brasan bara knastrar.





Ljuskällor i mitt fönster bara för att visa.
Bara för att visa andra.
Att jag är här.
Att jag är hemma.
Att jag är vaken.
Att jag är ok.

Kanske skiter jag i decemberpyntet.
Jag struntar i att visa.
Visa upp mig för andra.
Kanske är jag inte hemma.
Vill inte vara hemma.
Vill inte vara med.
Är inte okej.

Året vackraste tid. Alldeles intill.
Vill vakna upp ur drömmen
och pynta som aldrig förr.
Vill inte sakna.
Vill inte frysa.
Vill bara vara.
Bara vara som vanligast vanligen är.



Ljus som brinner.
En låga som ihärdigt sprider sitt ljus.
Värme och glädje.
Skönhet och ro.
Hela december glimmar snart.

Snö som gnistrar.
Barn som glimmar.
Höga träd som vajar i skogen.
Frost som biter. Isande kall.
Isen som lägger sig som ett skal.
Ljus som brinner.
Fix och don.
Hela december glimrar.
Men det är inte alltid så lätt.

Om ljuset inte sprider ljus.
Om brasan inte värmer.
Om snön inte får mig att le.
Om jag inte ser hur det glimrar.
Hur gör jag då?
Vad gör jag då?

Hur vänder jag riktning och hittar
en varm vindpust som kan svepa mig med.
Var hittar jag styrka?
Hur hittar man ork?
Var hittar man hoppet när isen har
lagt sig och jag bara sjunker.




Jag tänder ett ljus.
Jag tänder två.
Beslutar att det finns hopp.
Att ljuset finns där när snön smälter.




Jag tänker på er, så många, så många.



.

I väntan på advent....

Bara en endaste vecka kvar. I väntan på helgen
så väntar jag på lite julbelysning. Bland annat
den här skönheten...... Lovely.

När iskristallerna kryper närmre in på kroppen...

Gården gnistrar.
Min gård.
Solen skyms av diset.
Kläppens aktiviteter lägger sig som dimma.
Dimma över byn. Ljuvligt vackert.

En iskall promenad. Varma vantar.
Kattens spår i snön.
Rimfrost på fladdrande spindelnät.
Frusna buskar och sprakande brasa.



Månen bakom diset.
Kristaller som gnistrar.
Snön som knarrar.
Kalla minusgrader.

Vintern så nära.
Det bubblar under ytan.
Det sjuder av liv och förberedelser
i trakten.
Sälen så nära. I väntan på trafiken.



Ett halvår till juni.
Dagar till advent.
För mycket i huvudet och
för lite timmar på dygnet.

Problem som svalnar
och nya som tilltar.
Tid för vila och ny inspiration.
Människor jag saknar som
finns i ögonvrån.



Ljusen på andra sidan.
Något bortom bergen.
Vargar i vardagen.
Debatten om skogen.
Hetare än nånsin och
15 minus där ute.

Någon som ser hur jag mår,
och ett år på min nya planet.
En tid att bli hel,
och fix med olika bestyr.
En jul att se fram mot,
med såna jag saknar.



En promenad i mörkret från
någon som förgyller.
Ett hus som väntar.
En familj som är det finaste jag har.

Ett paket på baksidan som
kan erbjuda värme.
En maskin som parkerat och
inhyser hopp.

Ett stilla landskap och en
värme i hjärtat.
Utsikterna, vyerna, närheten.
Enkelheten, tryggheten och
slingrande stigar.

Det är som det varit.
Det blev som jag ville.
Inget som planerat, men
precis som det ska vara.



En välkomnande värme
och en bil som fryser.
Två skrattande bubbel
och snö överallt.



.

Ett samtal om allt som lever

Dagen idag.










Imorn önskar jag mig en bättre dag.

Extra fint.

Det går inte att komma ifrån.

Att bo mellan två kyrkogårdar, är extra, vansinnigt,
ljuvligt vackert just en sån här helg.

"allahelgona"

Själv har jag tänt två ljus ute vid vår infart.
De lyser för dem jag saknar.
För dem som inte längre kan vara hos mig.
För dem som alltid är här, nära.
För dem som jag så innerligt vill visa.
Visa hela mig.
Visa hela mitt liv.
Mina fina.
Och vem jag blev.
För dem vi aldrig glömmer.


.

Te

Te med vännerna.
De väntar nog nu.
Underbart.
Ta på mig stövlarna och jackan, så är jag där
om en och en halv minut. Max.
Lilla, lilla Lima.
Vad jag trivs!



För övrigt så spånar jag på
"projekt p@pperkakshus".


.

Måndagsverkstad

Måndag i det stora röda huset.
Jobb hela dagen och mest med mys
på kvällen.

Tog en kaffe med mannen på hans jobb idag.
Förfärligt kontor han har- min man. Han har
jobbat där ett år, och fortfarande inte en
enda liten personlig pryl. Jag drog igång
min söta fyraåring att måla en stor tavla
till pappas kontor.
Eftersom han jobbar på en såg, så har hon
målat tallar. På himlen finns en sol och två
turkosa fåglar.
Längst ner är älven. Det röda huset är vårt.
Det syns, eftersom det är två skorstenar.
Det vita huset är Klaras. Det är litet, eftersom
det ligger på andra sidan älven.




Måndagsverkstad

- Mamma, om den är på pappas jobb, då kommer
nog många att fråga vilken liten tjej som gjort den
här fina. Och så är det ingen som vet.
-Men då berättar nog pappa att det är du, tror
du inte det?
-Jo, och då kommer dom att titta på den och tycka
att den är jättefin. Tror du också det?