Gammal som ung.
Underbara Astrid. Vilken kvinna.
I två mulna, lugna och mysiga dagar
semestrade vi runt på Astrid Lindgren värld
i Vimmerby.
Lovely. Helt lovely.
"-Man vet aldrig om det är ett riktigt hyss
förrän efteråt. Di bare blir."
Sonja älskar det för att hon kan
relatera till alla sagor.
Konrad älskade det för att allt var i hans
egen storlek. Och svindlande pirriga
rutchkanor slet tag i honom.
Jag älskade det för att jag uppfylldes av
barndom, sagor och kärlek till livet.
Och mannen min, han njöt sig tillbaka
till barnsfilmer och sagor i minnet.
Hos Pippi träffade vi Pippi, hennes pappa
och massa sjörövare och matroser. Vi strosade
i Pippis hus. Klättrade i sockerdricksträdet,
såg teater och hjälpte till att styra Hoppetossa
mot skatten på den öde ön en bit bort i havet.
"-Jag kan visst cykla. I smyg."
Saltkråkan upplevde vi från en litet tåg som
slingrade sig fram. En vacker saga. Och barnen
ville bara få åka mer och mer.
Gatan hos Kajsa kavat- så söt och nätt.
Man kan verkligen tänka hur fattigt och eländigt
där var. Och hur ljuvligt det måste vara, att få
sitta med sin mormor där på bakgården, i aprilsolen
och se körsbärsträden blomma.
"- Ja, men när våren kommer, då ger jag mig
ut i skogen igen!
Och Karlsson, han grep tag om vår humor med
hull och hår. Vi såg teater om tjuvar som ska fånga in
honom "en flygande tunna". Och Karlsson vrålade
åt oss..... och åt andra... och skrek högt att :
-Jag hör inte vad du säger för jag skriker så hööögt!!!
Underbart.
Och sen åkte vi kanor från hans tak i Vasastan och
kollade in utsikten.
"-Om jag vore så dum som du Fiolito, då skulle
jag gå och hänga mig i mina egna mustascher."
Hos Nils Karlsson Pyssling sa vi kilevippen, och
bytte ner oss i storlek.
På Lottas lilla gata sprang barnen in och ut genom
husen. Konrad älskar dörrar och grindar och portar.
Så att få springa runt här in och ut genom stugorna
var underbart.
På Lottas stora gata- där filmerna spelats in levde
gatan upp i ett myller av gamla postbutiker, konditoridoft,
kullersten och miljö från en helt annan tid. Måste nog
kolla på en av filmerna nån dag.
"-Om du har dragit Gosan i svansen, då
slår jag dig."
Körsbärsdalen och törnrosdalen. Det är som när längtande
blomdoft möter nervsprattlande skräckpirr.
Vakterna vandrade runt och såg kusliga ut när de dunkade
sina spjutskaft i marken.
Mannen hade lärt Sonja knepet. Det är bara att säga:
-All makt åt Tengil, vår befriare, om vakterna skulle
komma fram.
På stora torget i Törnrosdalen var vi på Fru Pruselius
allsång. Så hon och Kling och Klang genomförde
århundradets barnbästa allsång. Klockrent!
När de var på väg därifrån tänkte jag knäppa ett kort
lite snabbt i förbifarten. Men det blev ingen förbifart.
De såg min rosa kamera glimma i solen och snabbposerade
framför oss. Och jag fick en kanonbild!
"-Farbror Melker, varför badar du alltid med
kläderna på?"
Och Bullerbyn är Bullerbyn.
Pretty.
En av mina egna barndomsfavvisar. Sonja
har däremot inte sett så mycket av dem än så besöket
där blev inte så långvarigt. På ett ställe i närheten däremot, vid
Rasmus lada blev vi kvar länge. Där kunde barnen dra sig
över vattnet med en båt. Riktigt skoj för barn i Sonjastorlek
Mannen och jag fick lång barnfri lunnchrast båda
dagarna. Nästan i allafall.
Sonja roade sig länge med att klättra på en lååång
"inte nudda marken" bana under tiden som Konrad gungade
på ett trettiotal identiska Lilla gubben- hästar. Så
lunchandet invid hästgungorna blev ett hellyckat projekt
för uttröttade, matta föräldrar.
"- Jag kommer gärna på kalas. Bara jag kan
uppföra mig."
Och i Katthult njöt vi av sång, dans och en stor
skopa humor.
Vilka prestationer!
Barnen klättrade och balanserade, och
mini hittade nya dörrar, portar, och grindar.
"-Jag är den smartaste och duktigaste i
hela klassen!"
Och så Sonjas stora favorit då!
Mattisborgen.
Det var grymt snyggt. Och grymt bra.
Man hör rövarsångerna långt genom
mattisskogarna runt om och Ronjas vårskrik
ekade bakom oss en av gångerna då vi gick därifrån.
Man kunde vandra genom borgen, upp och ner
och överallt. Hoppa över helvetesgapet och kolla
in fängelsehålorna. Skogen var fulld av skogsarbete
och inspirerande klätterställen.
"-Men Lisa. Vi har ju inte köpt nån falukorv."
Efter vår första dag gjorde jag detta inlägg på
facebook.
Och jag måste bara få göra ett tillägg.
En av de viktigaste sakerna.
"Förenar."
Och överallt så andades det.
Det andades geni.
Det andades förståelse för barn.
Det andades reflektion.
Det andades Astrid.
Sveriges Astrid.
Så som sagt.
Jag rekomenderar.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar