med sikte på sushi

Fixade våra egna sushi häromdagen.

Första gången (2002) jag åt sushi (längesen, och preskiberat)

gjorde jag och mina två bästa kockar alldeles egen. Då hade vi sett

Mat-Tina (tror jag) göra det på TV. Såg inte så svårt ut.

Vi begav oss in till samhället. Köpte vinäger, soya, ris och

andra grejer som skulle användas. Inhandlade färsk lax

och färsk tonfisk. Skitfin.

Satte igång och fixa hemma i köket hos Anders. Oj, vad skojigt

det var. Och vad fint det blev. Och gott skulle det bli. Jag

menar alla snackade ju om shushi då...hur gott, nyttigt

och smalt det var. Ha! Vilket jättefat med sushi vi fick till.

Men vad fasen.
Vad smakade det. Urk. Typ fiskmat.
Man kanske måste smaka en till, för att verkligen gilla?
Sagt och gjort.. vi smakade mer. Men vad i...... Vi skrattade
så vi höll på att trilla av stolarna. Äter folk sånt här?
Det smakade verkligen fiskmat av de där algplattorna vi rullat
med. Och luktade vinäger. Vi skulle ju kunna utfodra hela
Tällberg med vårt stora, vacka sushifat.
Nä, den dagen konstaterade vi att sushi nog inte var vår grej.

Några år senare drog en tjej här i stan med mig på en sushibar.
Jag sa inte nej utan åt med god min. Kanske inte gott, men helt ok.
Åtminstone värt att prova igen.
Framförallt var det ju givande att äta tillsammans
med någon som gillade det. Jag menar, hon kunde ju visa
mig hur man skulle äta, med vilka tillbehör och så.
Och hon kunde ju bekräfta att det smakade som det faktiskt
ska göra. Antagligen var det mitt, Anders och Fredriks
största fel 2002. Vi hade ju inte en aning om huruvida det
skulle smaka som det gjorde, eller hur vi skulle äta det.

Nu, år framåt i tiden, så har jag och min man en riktig
sushiperiod. Så gott vi tycker det är, även om vi oftast
väljer bort tonfisken, och så klart har favvisar på tallriken.
Men det har man väl alltid.

Och häromdagen gjorde vi vår första egna sushi.
Supergott, verkligen. Och vi är såå nöjda. Nu kan vi ju
kocka ihop vårt eget fredagsmys här hemma.
Inte särkilt svårt, och väldigt vackert.
Lite mindre wasabi bara.

Tillägg: alla runt bordet var inte lika förtjusta
som vi. Men ingen kräktes, spottade eller fräste.

Tillägg 2: vår underbara 2åring klämde i sig 5 st

sushibitar med wasabi och soya och allt.

Vilken världsvan liten donna.