träningspass 2009. *låter bli att prata om när jag
gjordemitt förra, det imponerar inte på någon*
Tjo, vad bra jag är.
Jag fixade det. Ett helt Medel-pass.
Men fy tusan så jobbigt.
Hopp och skutt, hopp och skutt. Får håll.
Kollar klockan. Har bara gåttn nio minuter. Inte bra.
Bestämmer mig för att inte titta på klockan.
Flåsar vidare, skymtar visst till klockan när den står
på fjorton minuter. Hm.
Känner mig... död.
Kordinationen är inte vad den en gång varit måste
jag ju säga. Skuttar och hoppar och flaxar med armar,
fötter och ben. Känner mig som en flodhäst på
Antarktis, helt på fel plats.
Lite bättre när det skulle göras sit-ups och sånt på
golvet, syns inte lika bra hur knasigt fel man gör.
Det är såå jobbigt i magen, vill bara ligga ner och vila lite.
Men ingen annan vilar, så jag får nog försöka hänga på.
Skuttar och trampar vidare. Vill gå och dricka lite vatten.
Är ju såå slut nu. Tänker på magen. Blir skitförbannad
på mig själv över att jag vill fuska, och tar i som tusan
istället. Ha.
Nöjd inser jag efteråt att jag grejade ju det här galant. Jag
har klarat ett helt pass. Nästan utan att fuska, nästan utan
att gnälla och med hm, näst intill perfekta rörelsemönster.
Eller nåt sånt.
Well well. Det blir nog bra ska ni se.
Och det allra bästa av allt med att vara borta och träna,
det var att komma hem, och inse att min kära man lagat
pannkakor. Det allra bästa. Yummie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar