Hur man får en mamma att bli glad....

Igår kom Sonja hem med den här underbara bilden.
-Det är mamma och pappa, och så Konrad.
-Åh, fiint, säger jag.
Mumlar lite till Karl, att jag tycks se lite sur ut.
Men hon med ultrahörsel hör så klart och säger direkt att
-Du är inte sur mamma! .... Men, va. Jag glömde ju era
armar!
Notera det som kommer ut under pappan. Det är kisset och bajset och
lilla rumpan.




Nu ikväll tog vi en promenad. Solen strålade, och
då får man ju passa på.
Sonja stannade med cykeln gång på gång på gång
och plockade en ljuvlig bukett till mig. För vilken
mamma smälter inte av solgula maskrosor?!?

Sonja har maskrosor utanför sitt fönster. Hon
tycker att de är underbara. På mornarna innan de
slagit ut av solen och värmen, är hon orolig att de inte
kommer att bli fina. Men sen kommer hon springande
och berättar att blommorna är glada nu!

I veckan som var kom hon skitförbannad och berättade
att det var en pojke som buzzade ner alla blommorna.
Det var vaktmästaren som gick med en trimmer längs
väggkanterna.
Dagen därpå såg hon en kommunbil på en helt annan
plats i byn. Med ilska i blicken morrade hon att det
var pojken med den bilen som förstörde alla hennes
blommor.
Kan man låta bli att skratta, le och förundras över barns uppmärksamhet?





Måste bara visa.
Den här underbara bilden gjorde söta tjejen i
helgen som var. Helt lovely. Var bara tvungen att
rama in den.
Det är en prinsessa, med skor av glas.
Paljetterna (som visserligen sitter i ansktet) är
guld och glittriga diamanter!
Vacker ram va!? Hittade i en av mamsens skräpkartonger.