Vilket samtal!

Förra veckan skulle jag ringa Malungsbladet i ett
ärende. Jag ringde min man och bad honom smsa
numret dit.
Smset kom.

Jag ringde.

I andra ändan svarade någon, men inte med ordet
Malungsbladet, så som jag väntat mig.
-Eh, vart har jag kommit, frågar jag.
Återigen svarar kvinnan i andra änden något som
jag inte riktigt uppfattar.
-Inte Malungsbladet? frågar jag.
-Va?
-Nä, säger jag. Jag har nog hamnat lite fel. Jag ber
om ursäkt.
-Men, är det Marit? frågar hon i andra änden överraskat.
Mina ögonbryn åker upp, högt upp.
-Eh, ja.
-Men, åh, jag tyckte väl att det var din röst. Vad
trevligt.
-Eh, ja..... svarar jag. Vem i hela tusan pratar jag med?
-Jag hamnade lite fel, säger jag. Det var inte alls
meningen att jag skulle ringa.
-Åh, jag som tänkte att du kanske var på väg hit, säger
hon i andra änden.
-Eh, nä, jag är på väg till jobbet.
-Va? Ska du till jobbet?
Nu börjar det här kännas ännu märkligare. Jag vet
inte längre alls om jag pratar med någon jag borde känna
eller inte.
-Ja, svarar jag.
-Men det låter så mycket runt dig. Jag tänkte att det var
barn eller så.
-Nej, jag åker bil.
-Va? Åker du bil.
-Ja, jag ska ju till jobbet.
-Åker du bil dit? frågar hon i andra änden.
Nej, va fasen. Jag pratar inte med nån jag känner. Jag
jobbar ju för tusan tre min hemifrån. Klart som fan jag
åker bil.
-Du, jag ber om ursäkt att jag ringde.
-Nej då, ingen fara, det var så trevligt att du hörde av dig.
-Mmm, ja, hej då då.

Jag slängde på luren och bara stirrade.
Förvirrad, på väg att brista ut i ett asgarv.
Vem fasen har jag pratat med?



Och behöver jag berätta......när jag googlade på numret
som jag ringt. Som jag fått av min man. (!) ...så var det
så klart en kvinna i Malung, som jag inte har nån aning
om vem hon är.

Ja jösses, du.




.