"Bara lite lös"

Så här såg det ut för drygt ett år sen.
Sonjas fyraårsdag, och hon fick sin
nya cykel. Större. Och svårare att cykla
själv på.

Och av någon anledning har det inte alls
blivit mycket cyklande för oss i sommar.
Men nu så. Nu cyklar hon dessutom helt
på egen hand.

Jag tröttnade helt enkelt på att jogga intill
cykeln. Jag tog barnvagnen med lillebror, och
satte Sonja på cykeln. -Så, nu ska vi till
affären och du får klara dig själv.
Hon halvtrillade tre gånger.

Dagen därpå drog vi till affären igen. Men
den här gången tog jag en egen cykel, och
dottern på sin. På så vis hade jag ingen chans
att fånga upp henne. Hon fokuserade totalt- och
cyklade till affären- och hem igen, utan att trilla
en endaste gång.

Igår ville hon ut och cykla med sin pappa.
Jag såg på dem när de susade iväg bort
mot korsningen i kvällssolen.
En stund senare kommer de hemöver igen.
Jag ser hur Sonja stannar på vägen och liksom
skakar händerna.

När de kommit hem frågar jag om hon blivit
trött, jag såg ju att de pausade en bit bort på vägen.
-Nä, inte trött. Bara lös, svarar hon.

Lös. Min dotter hade blivit lös i händerna
av cykelturen.