I snåriga snår.

Och majvärmen sken över mig
och mina barn.
Över rabatterna och alla slitande bybor.

Grus under naglarna påminner mig
om tiden och kraften jag lägger ner.
Rivsåren på armarna talar sitt tydliga
språk- här ska fan bli fint en dag.

Meter för meter
Kvadrat för kvadrat
Dag för dag
Samtal, tankar, beslut

Jag funderar på hur jag funderar.
I eller ur bubblan.
Inside
eller
outside
the box.
Fyrkantigt eller flexibelt.
Ödmjukt eller själviskt.

Vill våga vara.
Våga vara jag.
Tänker inte gömma mig.
I så fall gömmer jag mig i
hallonsnåren. Hallon gillar jag.
Speak out. Och.
Öppna ögonen.
Inte minst jag. Och framför mig
inser jag att varken hallon eller löv
finns än.
Inget att gömma mig bakom. Och
inget att finna där i snåren.
Jag krånglade mig ändå in.
Stack mig, rev mig.
Och inser att om ett tag gör jag det
igen. För jag gillar hallon.

Inte perfekt.
Inget helgon.
Råttorna kastar vi i diket på andra sidan.
Och sopsortering är ingen stark sida.
Jag glömmer att ringa er
och jag tycker inte om min katt.
Men jag står för det.
Och det är nog ömsesidigt.

Som en fotbollstränare.
Är det så jag vill vara?
Ingen jäkla ryska posten -lek, tack.
Jag gillar lekar.
Jag gillar hemlisar.
Jag gillar sötisar och genuina gester.

Jag gillar trovärdighet, hallon och
glada barn.
Jag gillar öppenheten och glädjen
hos dem som bjuder till.

Jag tänker
jag tänker.
Jag tänker så det knakar.
Var i boxen är jag- måste skaffa
perspektiv.

Ringa mamma.
En bra ventil.
Fler perspektiv.

Imorn skiner solen och vi tar
tag på nytt.
Då bygger vi vägar och broar- med
mina söta små- i sandlådan.