En envis jävel.

Det är varmt. Kvalmigt.
Sticker benet utanför täckkanten.
Hör surrandet
och drar in mitt ben.

Surrande runt huvudet.
Runt, runt.
Mörker.
Tung luft.

Surrandet blir till ett
enda pip.
Ett tjutande pipande som
envist stannar kvar.
Efter ett tag vet jag inte
ens om det är myggkräket
som surrar
eller om det bara är ett
envist tjut i mitt eget huvud.

Nya stick
och fler och fler.
Kliar och river och
varmt och kvalmigt.
Går inte att sova
och tankarna snurrar.

Tittar på klockan.
Vänder på täcket.
Myggan som surrar
och surrar igen.
Fäktar och slår och
svettas och
tänker.

Nedrans mygga.
Nedrans natt.








.