När det tar slut

Det har varit en fin sommar.
Hunnit mycket. Mått gott.
Vardagssommar, som tog slut.

Jobb och jobb.
Jobb hela dagen.
Och en sommar som tappar sina färger.
En sommar som tar slut.

Gulnande löv.
Isande vind.
Regn och dugg och häll och vräk.
Dimma, tjock.
Och vissna rallarrosor längs vägkanterna.

Björnjakt, fågeljakt, älgjakt.
Djur som rör sig i vägrenen.
En död mård på gården.
Kossor som fortfarande betar ute.
Och kattslagsmål i nattmörkret.

Det är sommarens slut.



En sommar som bubblat.
En sommar med saft.
En sommar med vänner, skratt
och infall spontana som så..




Kaka med vinbär. Rökt abborre.
En dotter som minns- den godaste fisken.
Mitt i sommaren.
Den sommar som är slut.




Grillat till tusen av alla de slag.
Sparris och kött.
Strömming och fina paprikor.
Middagar i solen och kaffe på trappen.

Galet sköna sommar.
En sommar som är slut.




.

Sommarslut

En söndagsmorgon kvar. En förmiddag och
ett barnkalas.
Det är det som är kvar av sommaren innan
jag tar emot 15 söta sjuåringar. Barn som jag
ska träffa mer än mina egna under kommande
läsåret.
Som jag längtar efter att komma igång.

Har jobbat en vecka redan.
Semestern gjorde ett praktfullt avslut förra helgen
med musik- och motorfestival i den fina
dalgången på andra sidan bergen.




Det har varit en fin sommar.
Har träffat vänner, men ändå för lite.
Har myst med familjen, men önskar ändå mer.
Har nog inte ens ätit så många som fem glassar,
men önskar inga fler.
Grillat. Och njutit av doften.

Åkt bil. Många mil.
Fina saker som hänt, och sorger som mött oss.
Trubbel som visat sina tassar. Med skit
på tassarna må jag säga.
Film om kvällarna, med make och tekopp.

Vi har jobbat på gården. Fått saker gjorda.
Men, så klart, så mycket kvar.
Jag har tagit beslut och tvingat mig själv,
att säga dem högt.
Tappat bort nyckeln. Mindre bra.

Kvällarna är mörka. Svarta.

Jag lämnar sommaren och semestern
med en lugn och nöjd känsla. Kravlöst.
Jag kliver in i ett läsår med ett aningens
litet stim av fjärilar som rotat sig i magen.
-Nej, inte nervösa fjärilar. Fjärilar som
spritter. Bara glada och förväntansfulla.

Och jag ler. Bara åt det faktum att fjärilarna
flyttat in. Att jag är nöjd och glad att den
fina semestern har sitt slut här. Att jag
gillar, tokgillar mitt jobb och alla de
som finns där. Barn, kollegor och rektor.




.

Bröllop

Fina kusinen.
Kristoffer, och hans Daria.
Galet vackra.

Bröllop i lördags.
Hellregnet hängde över trakten
hela förmiddagen.
Alla undrade vi nog, hur i hela friden
detta skulle bli.
Men solen petade små strålar genom
molntäcket, och lagom till vigseln
värmde den oss ordentligt, så som
den gjort i så många dagar nu på slutet.



Kristoffer klarade av att sjunga en låt
till Daria under vigselakten. Hur går
det till?
Brandur, och en kille som heter Johannes
sjöng. Vilka röster.
Magiskt.







Jonatan o Evelina och mannen, min man.


Sonjaliten och hennes mormor

I skuggan utanför kyrkan inväntade vi
brudparet. Sonja och mormor förbereder
sig för att kasta risgryn.



Galet vackert.

Och jag minns pirret i magen.
Suset av lycka och leendet
som inte ville försvinna.
Ja, jag minns vår dag, som om
det vore igår.


Sonjaliten och jag




Och i karavan åkte vi
till den fina lokalen.

Det blev en kväll och natt att minnas.
God mat.
Tal.
Ljuvliga sånger.
Lekar, skoj och påhittiga inslag.

En kväll att minnas helt enkelt.

Själv hade jag lite svårt att slappna av
däremot.
Varför?
Jo, jag hade fått den fina äran att göra
kvällens tårta.
Och nog måste jag erkänna att jag var nervös.

Nervös för att den skulle kolapsa.
Att den inte var ätbar.
Inte var vad brudparet förväntat sig.
Att blommorna gått sönder.
Att någon skulle tappa den i golvet.
För, hård, för mjuk, torr, slaskig,
blaskig, för söt, smaklös, för liten.....
Ja, ni ser...
För att inte tala om....skulle den räcka
åt alla, nära 90 gästerna?






Det gjorde den.
Den höll.
Good. Really good.

Jag pustar ut och tar en drink i baren.

Ett par till bilder och texten på tårtan
hittar ni HÄR.




Tusen tack Kristoffer och Daria.
För äran.
För inbjudan.
För en oförglömlig dag.





.

"Bara lite lös"

Så här såg det ut för drygt ett år sen.
Sonjas fyraårsdag, och hon fick sin
nya cykel. Större. Och svårare att cykla
själv på.

Och av någon anledning har det inte alls
blivit mycket cyklande för oss i sommar.
Men nu så. Nu cyklar hon dessutom helt
på egen hand.

Jag tröttnade helt enkelt på att jogga intill
cykeln. Jag tog barnvagnen med lillebror, och
satte Sonja på cykeln. -Så, nu ska vi till
affären och du får klara dig själv.
Hon halvtrillade tre gånger.

Dagen därpå drog vi till affären igen. Men
den här gången tog jag en egen cykel, och
dottern på sin. På så vis hade jag ingen chans
att fånga upp henne. Hon fokuserade totalt- och
cyklade till affären- och hem igen, utan att trilla
en endaste gång.

Igår ville hon ut och cykla med sin pappa.
Jag såg på dem när de susade iväg bort
mot korsningen i kvällssolen.
En stund senare kommer de hemöver igen.
Jag ser hur Sonja stannar på vägen och liksom
skakar händerna.

När de kommit hem frågar jag om hon blivit
trött, jag såg ju att de pausade en bit bort på vägen.
-Nä, inte trött. Bara lös, svarar hon.

Lös. Min dotter hade blivit lös i händerna
av cykelturen.

Kom, promenera hos mig.

Det är augusti på gården.
Augusti i hela Sverige.
Soligt, kvalmigt, varmt.
Blommigt, sprakigt, ljuvt.

Doftande rosenbuskar.
Mörka kvällar.
Filtar, rödvin och grillad
sparris.



Härligt sommarslut.
Semestern som tickar ner tiden.
Termin som drar i gång med
full energi.

Jag går ett varv på min gård.
Min gård, som vi ägt i ett år,
och lite till.
Kom med, gå ett varv med mig.




Pelargonerna på trappen.
Vitt och rosa.
Och fina Kockumfynd.






Och flaskfynd från mormors gömmor.




Vattentunnan där barnen kiknar
av skratt när de plaskar och leker.
Och veden som vi bara måste greja
klart med nu.




Platsen för babbel, bubbel och prat.
Fika, middag och glasskalas.




Rosen som fanns här när vi flyttade in.
Blommar.
Knoppas.
Doftar.




De gamla mjökkrukorna jag hittade i ladan.
Målade dem vita och satte vid vägen.
På stubben, omfamnade av vilt högt gräs.




Och en saftplats i skuggan.
Och sprakande krasse i fina hinkar.




Och dessa små sötnosar som jag har väntat
på så länge. Sömntutor.
De planterades för sent och har sett så krattiga ut.
Men nu så.
Så söta.
Så skira.
Runt flaggstången.




Min ena lilla Polstjärna som jag inte
alls väntade mig blommor på i år.
Men se!




Och nästa lilla Canadaros som blommat och
knoppat konstant sen den köptes. Kommer
växa fint med åren, mot det vita verandastaketet.




Och stegen mot väggen, med purpurvindor och
krasse. Och intill finns bordet, som doftar av örter.
Alldeles utanför mitt köksfönster.
Bara att öppna, och nypa av det man vill ha!




Det rosa fältet intill löken och morötterna.
Sprakar.




Knallig klint.




Fin liten prassel.
Så liten, så skör.



Kragar som tittar högt över andra.




Och krasse som gömmer sig längst ner i myllret.




Egen sallad i den rostiga gamla baljan.




Knalliga färger som syns
på håll.




Och hallon.
Hallon och brännässlor.


Det är augusti på gården.
Augusti i Sverige.





.

Njut i överflöd

Njut.
Njut så mycket du orkar.
Så mycket du kan.
Du hinner.

Semestertider.
Semesterslut.
Sommartider.
Sommarslut.

Njut i överflöd.
Frukt och bär.
Grillmat och saft.
Strålande sol
och svalkande skugga.

Badkläder och badväder.
Regnväder och regnkläder.
Gräsklipp och hallonbuskar.

Njutbar sommar.
Ser fram emot hösten.
Låter dagarna passera
med hela familjen.






.

Humlans funktioner

Solig dag.
Stekande hett.
Solen som gassar
och bränner i ryggen.

Vi bär ved. Och travar den.
Lunch i skuggan
och bus i sandlådan.

Siesta i det ljusa.
Slippapper och pensel.
Saker som händer
och sånt som tar form.

Middag på gården
bland blommor och blad.
Vita prickar på min söta duk.
Kött, potatis och mumsig majs.

Och femåringen funderar;

-Mamma, varför är
humlor vita..
(Jag hinner höja ögonbrynen
och vända mig mot humlan
som surrar på den rosa spirean
innan dottern fortsätter meningen
efter en liten konstpaus...)
...på röven?

Mannen och jag brister ut i skratt
innan vi samlat oss och förklarat
att vi inte alls vet.









.

Sommarvärdar i min sommarvärld.

Underbara arkiv. Precis HÄR kan ni njuta av tonvis
och timvis av kloka tankar.
Fina minnen.
Jobbiga samhällen.
Skruvade medmänniskor och
ljuvliga familjemiddagar.
Examenstillfällen och
avhoppade högstadier.
Politik, förakt, sagor och öden.

Livsöden. Livsvägar.

Framförallt är det tonvis och timvis
av människor som bjuder på sig
oerhört.

Det är bra.
Oerhört bra.



Sommar i P1 är det jag pratar om.
Arkivet som är fyllt till brädden av
guldkorn.
Välj, vraka, njut.



För en knapp vecka sedan satt jag hemma i köket hos
min mamma. Jag, Evelina och min mamma
pratade om sommarpratarna, och om hur enkelt
man kan lyssna på dem på nätet.
Jag har gjort det förr.

Men nu.
Nu har jag datorn som sällskap i tapetsering
och städfix. Och ett enormt sug efter fler
kloka ord- fler berättelser.

Jag har hör så många nu, på fem dagar, att
jag bara måste få visa. Få berätta.
Om dem som berättar.


Sven Nylander
Om förmågan att kämpa för att alltid bli bättre. Viljan
att vara bäst. Om tiden då hans namn syntes i media
-som han som drogade sig. Om sveket till familjen,
till sporten, ungdomarna och löftena.



Jan Guillou
Om musiken som personifiering, och om ett
par politiska dängor.



Lena Andersson
Om Jesus. Hon lyfter delar ur bibeln, som kanske
inte alltid är den bild av vår Jesus och Gud, som
kyrkan vill förmedla.
Både jag och mannen min satt med rejält höjda
ögonbryn till några av de saker hon läste ur bibeln.



Magdalena Graaf
Om det stora ordet förlåtelse. Om misshandel,
ytlighet, storhet och fördomar. Om att uppskatta det
enkla.



Per Holknekt
Om kämparandan att bli skejtproffs. Att falla platt.
Om att resa sig igen, bli känd, rik och leva gott. Att
falla platt igen, bli av med allt. Om att ännu en gång
resa sig, kräla, och slutligen lyfta. Lyfta med
Odd Molly under sina vingar.



Laila Bagge
Om kamratskap och samarbete. Om hur hon banne
mig arbetat sig fram i olika vrår. Om låtar och
människor vi känner till, fast i en helt annan värld.
Den bakom scenen, bakom cd-fodralens glam.


Mikael Persbrandt
Om det som är vackert.
Dessvärre lyssnade jag bara på halva. Det här var
inte vad jag suktade efter just den här lilla minuten.



Tina Jansson
Om ett liv med ALS. Om förlamning, förhoppning,
livsgnistor och assistenter. Om vilka saker som driver
oss framåt, och om hur livet kan ses ur olika perspektiv.
Läses av hennes syster, eftersom hon själv är stum.



Lena Sundström
Om rädslor, invandring och reflektioner kring
Danmark. Om en person som person, och en
person i sitt yrke.



Dolph Lundgren
Om en mesig kille med krav hemifrån. Om utbildning
och om flytt. Om träning och om ett steg ut i total
offentlighet. Om Rambo, Stallone och rötter i norrland.



Vanna Rosenberg.
Även här ett program jag bara lyssnade till hälften på.
Jag letade något annat. Det handlade i alla fall om
misslyckanden, och om hur vi fyller våra liv med just detta.
Eller åtminstone hon själv.



Claudia Galli
Avklätt och ärligt. Om kärleken och insikten om vad hon
ska ägna sitt liv åt. Om en snårig stig utan bananskal. Och
mycket intressant- om tvångstankar.



Gustaf Hammarsten
En galen skildring av ett yrke så långt ifrån mitt eget
som man bara kan komma. En god skopa humor.


Ulf Brunnberg
Om tankar kring politik, kring skådespeleri
och storheter. Ironisk, kritiskt och underhållande.



Johanna Koljonen
Om skolan i Oxford. Ritualer, regler och traditioner.
Om att prestera sitt allra bästa, på beställning- bara för
att visa- att det är pressen man klarar.



Henke Larsson
Om lyckan att fått uppleva alla stunder av det
man drivs av allra allra mest. Om media, om
droger, svek och massor av vrede.



Mark Levengood
Om att finnas till av misstag. Om hur man kan hamna
i Finland när man trott att man flyttat till Fiji.
Hur man kan få ett helt hus till skänks- med ammande
kvinnor och japanska statyer.



Karl Bildt
Om världen idag. Om krig och fred. Arbetet
som utrikesminister och livet kring det. En inblick
i twitter och nyare medier.



Clara Lidström
Om ett liv som bloggare och om feminism. Om
förtryck, och om fördomar kring val som hon gjort.






Det var ett par tre stycken va?
Imorn fortsätter jag. Det finns guld och guld
och mer därtill.
Jag ska gräva.

Och ni vet, jag som tänker så.......
Det här får mig knappast att tänka mindre.


Fundera.
Reflektera.




.