Världsnyttigt

Idag tänker jag på nytt.
Nyttigt.
Matnyttiga tankar.

På dig på mig.
Vi är väl människor båda två.
På staden, på landet.
På rättigheter och
på skyldigheter.

Jag tänker på hur egoistiska
vi ofta är.
Hur jäkla svårt vi har för att
sätta oss in i andras situationer.



Mitt liv råkar inte vara
världens centrum.
Alla regler kan inte kretsa kring mig.
Olika landsdelar har olika
förutsättningar.

Allt så fyrkantigt.
För lite hänsyn till personliga skäl.
För lite tanke på omgivningar och
miljö.
Traditioner.
Nytänk.

Nyttiga tankar.
Och jag försöker tänka utanför
min egna egocentriska världsbild.







.

En vägkarta skulle behövas

Idag funderar jag på livet.
På enkelhet och beslut.
På vägar, vägskäl, vägval och diken.
På frontalkrockar.
Och en slaktad get.

Jag funderar på det självklara,
på det oplanerat planerade.

Jag funderar på hur vi uttrycker
lycka, frustration, saknad och trygghet.
Ensamhet.
Längtan och varför inte kärlek!?

En del är nu.
Någon har.
Någon om nån dag.
Andra sen.

Lev nu.
Tag vara på varje dag.
Hur jävla lätt är det?
Att leva varje dag.
Betyder vaddå.

En släng av ironi.

Beter jag mig illa?

Säg till mig.

Är du besviken?

Säg till mig.

Är du intresserad av mig?

Fråga hur jag har det.


Mummel och hymmel.
Visk och snick.
Snackis och slaskis.
Och massvis med dynga.

Fråga mig istället.
Om du är intresserad av min sida.

Men vidgade vyer ger jobbiga
perspektiv. Och en släng av eget ansvar.

Låt oss alla stänga glaskupan.
Bubbla, snaska, gnälla.
Låt oss skylla på någon annan.
Tro alltid att du själv är felfri.

Herregud.
Brister man kan lägga på andra kan
man ju inte behöva ta sig an själv.



Ironi.
Livets melodi.





.

Ett vanligt förhållande.

Ett par. Ett vanligt jäkla par.
Söta barn och bråk ibland.
Sex, lördagsfrukost och storhandling
på söndan. Borttappade nycklar
och tjat om komposten.
Ett vanligt svenskt förhållande.



bild från marro.blogg.se



Jag kände en tjej.
Fnittrig och glad.

Jag kände en kille.
Trygg och robust.

Jag kände ett par.
De blickade ut över livet.

I egen bubbla, i egen skog.
Av tristess borde det nu vara nog.


Jag kände en tjej.
Så mycket snack.

Jag kände en kille,
han sa inte ett smack.

Jag kände dem båda.
Nåt jag inte vill ha.

Ett par. Vardagsdeg.
Och ett liv som eskort.


Jag kände en tjej.
Sprudlande vild.

Jag kände en kille.
Blyg, och jäkligt mild.

Jag kände dem båda.
De växte och lärde.

Ett liv, ett par och
vardagsrutiner som förför.



Jag kände en mamma.
Ettrigt humör.

Jag kände en pappa.
Egenhet som egenhet.

Jag kände ett par.
Jag saknar en kram.

Ett barn eller fler.
Behöver hjälp att se er.


En mamma ung.
Med tre små rara.

En pappa som såg sig själv.
Mest eller bara.

Ett par som kämpar,
som håller ihop.

År som går och klister
som klistrar.


En kvinna med vilja.
Och skinn på sin näsa.

En man i centrum.
Missar det väsentliga.

Ett par som gormar.
Och värmer varann.

Bråk och tjat
och kärlek så sann.



.

På vippen

Nu är vi på vippen.
På vippen till frostiga isande
kyliga tider.

Frosten bet i bladen imorse.
Hade dagen varit en jobbdag,
-ja, då hade jag skrapat rutan.



Men som den ljuvaste höstdag
värmde solen vår gård.
Barn i t-shirt och dagg i gräset.



Vi har börjat plocka in sommaren och
höstpynta en aning.
Utemöblerna ska in i ladan,
sandlådeleksakerna stuvas undan.

Krukor staplas.
Krattor och spadar samlas.



Jag räddar det som räddas bör.
Mina pelargoner till exempel.

Just nu, i septembersolen, strålar de.




Mina kryddor åker in i köket.
Doftar.
Används.

Vad tycker ni förresten om min
basilika?? Ganska fluffig va!?





Mina små hjärtan som båda precis dalat ut
ur varsin jubeltrotsperiod.
Nu har jag två änglar.
Tar hand om varandra,
hämtar skor åt varandra,
gör oboy åt varandra
och samsas tätt i fåtöljen när
bloibompa är igång.
Sweets.


....och där borta, bakom björken skymtar ni ju vårt hus dessutom...



Den här skönheten har precis slagit ut.
Och fler knoppar på gång.
Får se hur den mår efter några frostnätter.



Min canadaros utanför trappen knoppas
också fortfarande.
Galning.
Den kommer ju frysa om de små kronbladen.

Och stockrosorna mår prima.
Jag önskar och hoppas att de gillar
en övervintring i feta minusgrader.








Jag har tagit tag i lite höst-land-rensning.
Ovanför är mina rödbetor.
Inte så stora kanske...men min
övertygelse är att de är underbara.

Morötter i massor.
Späda och söta.




Och lök på tork i skafferiet.
Lyxigt. Och jäkligt närodlat.






Och nu, på vippen till iskalla tider
plockar jag fram dunväst och mössa.
Ingen förkylning till mig, tack.




.

Imma

Imma på fönstret.
Badkarsimma.
Spa-imma.

Jag och dottern har spa'at ikväll
med badolja och tända ljus.
Ansiktsbehandlingar på varandra
och lyxig tvål.

Fotmassage, hårtvätt
och målade naglar.

Mina naglar- ja ni skulle
se dem.
En femåring som sitter i
badkaret, utan lampan tänd,
bara 8 stearinljus.

Ja ni förstår själva.
Nagellacket är inte direkt
enbart på naglarna.





.

Svampletarblick

Liten Sonja och jag
en onsdagskväll i skogen.
Lovely lovely.
Med svampletarblick.

Sol som strålade
och mackor med skinka.
Varm saft i termos och
små knapriga kex.



Gnistrande vackert.
Bara natur.



Och finaste vädret som sken mot oss.
Lovely lovely.

Höstglöd och stugvärme

En helg med full fart.
Görgoa vänner och fina barn.
En kväll på fjället
för att fira nåns dag.

Myspys med mat
och lekar på gården.
Brasa som sprakar
och barn som kvittrar.



Sallad, såser,
skinkor och bröd.
Röror och smaker
och skål och skratt.

Efter regn kommer sol.
Och tvärserom.

Regn och regn
och dimma över taket.







Tandådalens backar
tomma och tysta.
Hösten som sprakar
och är galet fin.

Skogen och träden som
lockar mig så...
...fantasi.
...små troll.
Och barndoms-lekminnden
tar fart i mig.



Vilka människor jag känner.
Vill bara skaka om er.
Bara för att ni finns, är
av kött och blod och så
jäkla bra.



Vilken helg
vilken glöd.
Höstglöd.
Vilka skratt
vilken värme.
Stugvärme.




Och när vi åkte utför fjället
och tittade på regnet- ja då
fick vi den där känslan av att
dropparna när som helst slår
över till snö.
Men inte idag. 11 grader i luften.

Men som mannen min sa- Inte
många veckor kvar nu.

Sen snö. Snö fram till maj.







.

Höstbiten

*Trallar.....*
"Vår bästa tid är nu,
vem minns den snö som kanske föll i fjol?
vår bästa tid är nu,
vem vet om morgonda'n har sol, har sol, har sol?"

Hösttider.
Ljuvliga tider.
Varma vindar och hällande regn.
Grånande moln och gulnande löv.

Stearindropp på bordet.
Te som doftar från mitt varma hem.
Brassprak och vedflis.
Murrig mat och limpmackor på kvällen.



Grytor, bönor och kassvis med äpplen.
Rotsaker, svamp och kokade lingon.
Skog och ris och kött med rosmarin.

Dödsmörker ute och daggdropp i gräset.
Frostbiten ruta och stövlarna på.
Rödlök, potatis och morötter från landet.



Ljusen från grannen, glimrar i mörkret.
Dödsmörkret.
Tunga mörkret.
Det som inte kommer lätta förrän den första
snön landat över gården.

Härliga höst.
Mörka höst.
Som den bästa tid vi har.
Just nu.

En sorglig saga.

I byn där jag bor finns en enda
liten butik. Några kilometer söderut
finns nästa. Därefter måste jag förflytta
mig några mil för att handla.

Det gör förstås att de här butikerna
i närheten är guld värda för oss som
bor här.

I torsdags natt brann butiken ovanför
oss ner. Till grunden.
Allt som finns kvar är skrot, skräp
och en faslig massa aska.

De två som fanns i byggnaden lyckades
hjältemodiga bybor rädda med hjälp av
en traktor som hiss utanför det
övertända huset. Eloge till dem.


bild lånad från dt.se

Men nu saknas en butik.

Butiken som ringer och talar om att de
sett att paket är på ingång till mig imorn.
Butiken som tar in speciella varor eftersom
jag råkat nämna här, i bloggen att jag saknar
dem här ute i skogen.

Butiken som kollar i min grönsakspåse
för att dubbelkolla att jag bara får fräscha
saker med mig hem.
Butiken där jag själv får peka i
lösgodiskatalogen vilka sorter jag vill att
de tar hem.

Askflagorna ligger som snö över byn.
På min bil
och på min gård.

Och ni som bott där, som jobbat där
och som driver pizzeria och butik.
Jösses, vad jag tänker på er.
Det är vi många som gör.





.