Vårsol

Äntligen är vårsolen så där förrädiskt varm.
Gården snart snöfri och
ungarna drog fram cyklarna idag.

Jag har målat i ungarnas rum och mannen
städat och burit ved.

Nu bubblar "man tager vad man haver" -soppan
på spisen. Doftar i alla fall ljuvligt av selleri och
ruccola.

Ska göra ett ryck och måla nån mer vägg idag.
Sen blir det kanske myshäng med finvänner.

Vilken förrädiskt härlig vårvarm dag.




.

Skidtur

Skiddag i Tandö. Det var mulet och grått.
Perfekt. Ensamma på plan.



Aningen för långa stavar kanske.





Efter att ha tröttnat på sin egen skidåkning
fick man susa fram på pappas axlar.




Sonja saxade så fint upp för backarna.
Och klarade flera av nedförsbackarna
som hon inte grejat tidigare.
Här, i mål gjorde hon som eliten, slängde
sig raklång på marken och flåsade.




Fika efteråt. Det är det allra bästa.
Varm saft, kaka och mandarin.

Nästan så man orkar åka ett varv till!?





.

Busbarnen

.

I nuet.

Julen över.
Nytt år och nya dagar.

Mår fint och laddar batterier.
Mår fint, som aldrig förr.
Kravlöst, enkelt och mitt i nuet.

Inga planer, inget schema.
Ingen som styr.
Inget som rasar.

Det bara glider på liksom.
Mår gott.

I nuet.




Kikar in till min mammas fina julkök.


Stora tjejen på lutfiskmiddag hos
min mormor.



.

Julhälsning

Från oss, till er.
En riktigt
God Jul.


Julafton vid östra älven.
Skogen, luften, frostigt vita björkar
mot en klar himmel.

Grötfrukost, julspel i kyrkan,
tomtebesök och Benjamin syrsa
som sjunger innan middagen.

Förväntansfulla barn,
hemlighetsfulla vuxna.
Musik, dofter och seggod knäck.

Grönkålssallad, presentpapper och
kluriga rim.
Fina kläder och bara nära kära.

Och en fin, fin dag.



.

Promenadbarn

Mitt hus. Mina barn.
Värme.
I höstkyla och vinterfrost.




Liten bus.
Envis och envisare.
Kärlek.



Omtänksamhet.
Syskonbråk och finaste
omhändertagande.
Kärlek och promenad.



.

Tillfälle för fika

Mumsigaste hallongrottorna.


Fars dag idag.

Och förutom målning, snickrande
och andra nödvändiga aktiviteter så
ska vi nog kunna klämma in en fika
för vår kära pappa i huset.




.

Var rädd om varandra

Vårda det som vårdas kan.



För det som inte tas om hand

nöts ut
till slut.



.

Vilken känsla.

Idag är jag glad.
Så där sprattligt glad.

Låter som att jag inte brukar vara glad...
Men idag.
Idag spritter det i kroppen.

Vilken dag.
Vilka vänner.
Vilken man.
Vilka händelser.
Vilka kollegor.
Vilka känslor.
Vilka barn.
Vilka planer.

Så många skratt.
Så mycket hopp.
Så många känslor.

Det virvlar.





.

Supermorsan

Vi pratade igår, jag och en vän.
Om att ha två, eller tre barn.

Om att hinna och orka se de två man har.
Att orka älska dem, stötta dem, trösta dem
och ge dem nya erfarenheter.
Att spela spel med dem, leka, gunga och
läsa spännande sagor.

Att lära dem rätt och fel, att känna empati,
hur rättvisa fungerar och att man tar lagom
mycket mat på tallriken.

De ska lära sig att hantera konflikter, låta alla
vara med och att man är rädd om sina saker och
använder ett vårdat språk.

Jag ansvarar för att de får mat. Bra mat på
vettiga tider, att de sover sina timmar och känner
sig trygga. De ska komma till förskolan hela och rena,
packade med galonisar och gummistövlar och vantar
för alla tänkbara väderomslag.

Dessutom ska jag inte stressa. Jag ska hålla koll på
räkningar och avbetalningar. Och helst byta fonder
och annat pensionspsar beroende på börsen.

Jag ska göra mitt jobb med 110% engagemang, vara
gullig mot mina kollegor, hinna träffa min familj och
orka ringa alla jag bryr mig om.

Jag ska hänga med i aktuella nyheter, handla mat och
se till att katterna mår bra. Jag ska ta hand om min gård
och se till att familjen får avkopplande och givande helger.





Jag känner pressen att laga mat från grunden- inga
halvfabrikat. Och någorlunda nyttigt. Och dåligt samvete
ska man väl helst ha om man äter, eller vräker i sig
choklad som ett tecken på någon form av stress. Jag ska
träna, vara smal, ta en hurtig promenad och hinna läsa
något trevligt magasin och ha en hög med pocketar
liggandes på sängkanten.

Jag ska jobba mina timmar och stressa till dagis. Jag ska
prata lugnt och sansat med mina barn och jag ska gå på
föräldramöten. Helst ska jag engagera mig i klassresor och
andra familjeråd dessutom. Och varför inte nån liten trevlig
förening också. Ridning, skidor, bowling, dans och gud vet
vad. Sälja kokosbollar och bingolotter under tiden som jag
ska ha julklapparna klara innan november är slut.

Jag ska ha det som i en inredningstidning hemma och orka
baka eget bröd på helgerna. Träffa familjen oftare och ta en
svamptur i skogen. Städa, städa, städa och ha små uppmärkta
korgar och ordning. Ta hem barnens kamrater och fixa och
greja. Hänga med i politik och intressanta debatter.

Skolavslutningskläder och midsommasbestyr.Paketkalendrar
och rykten på facebook. Pepparkaksbak och kräftskivor och
målade ägg. Hemgjorda semlor och julgran som doftar. Kalas
på födelsedagar och presenter åt alla.



Och däremellan kan man följa något gott råd som; Ta ett varmt
bad. Det är avstressande.
Blaha.




Inte undra på att man är uppe i varv och inte känner
sig fullkomligt fullkomlig. Och att jag nånstans anar ett
litet sting av stress i kroppen.

Imma

Imma på fönstret.
Badkarsimma.
Spa-imma.

Jag och dottern har spa'at ikväll
med badolja och tända ljus.
Ansiktsbehandlingar på varandra
och lyxig tvål.

Fotmassage, hårtvätt
och målade naglar.

Mina naglar- ja ni skulle
se dem.
En femåring som sitter i
badkaret, utan lampan tänd,
bara 8 stearinljus.

Ja ni förstår själva.
Nagellacket är inte direkt
enbart på naglarna.





.

Svampletarblick

Liten Sonja och jag
en onsdagskväll i skogen.
Lovely lovely.
Med svampletarblick.

Sol som strålade
och mackor med skinka.
Varm saft i termos och
små knapriga kex.



Gnistrande vackert.
Bara natur.



Och finaste vädret som sken mot oss.
Lovely lovely.

Älskade familj.

Lugn och ro.
Sitter med kaffekopp och klurar på
veckans melodikryss.
Klipper mattepapper och laminerar
svenska-material till skolan.
Fint. Vilken lördagsförmiddag.
Lugn och ro.

Dottrn sitter vi datorn och grejar.
Sonen hänger med mannen min
i riv- och byggprojektet på övervåningen.

De kommer neddundrande.
Fika sugna hela högen.
Kaffe saft och kakor åker fram.
Och ett ytterst fåtal minuter senare
tar tålamodet slut för in del, och
jag kläcker ur mig :

-Åh, det som var så bra. Sen kom dom
som jag älskar allra mest.

Suck.






.

barn i FOKUS

Så roligt
så roligt.

Jag, tillsammans med fyra tjejer
här i trakten har startat en förening.

Vi kommer att ha barnaktiviteter för
barn mellan 1 och 6 år under
höstterminen.
Vi ska ha Höstparad och tåga genom
samhället för att önska hösten
välkommen.
Julgransplundring efter jul.

Det ska bli så grymt.

Nu saknas bara det viktigaste.
Barnen, och deras föräldrar.


Sprudlande!!
Om en vecka drar det igång!!
FOKUS.
"FOKUS i Lima."



http://fokusilima.blogspot.com

.

Bröllop

Fina kusinen.
Kristoffer, och hans Daria.
Galet vackra.

Bröllop i lördags.
Hellregnet hängde över trakten
hela förmiddagen.
Alla undrade vi nog, hur i hela friden
detta skulle bli.
Men solen petade små strålar genom
molntäcket, och lagom till vigseln
värmde den oss ordentligt, så som
den gjort i så många dagar nu på slutet.



Kristoffer klarade av att sjunga en låt
till Daria under vigselakten. Hur går
det till?
Brandur, och en kille som heter Johannes
sjöng. Vilka röster.
Magiskt.







Jonatan o Evelina och mannen, min man.


Sonjaliten och hennes mormor

I skuggan utanför kyrkan inväntade vi
brudparet. Sonja och mormor förbereder
sig för att kasta risgryn.



Galet vackert.

Och jag minns pirret i magen.
Suset av lycka och leendet
som inte ville försvinna.
Ja, jag minns vår dag, som om
det vore igår.


Sonjaliten och jag




Och i karavan åkte vi
till den fina lokalen.

Det blev en kväll och natt att minnas.
God mat.
Tal.
Ljuvliga sånger.
Lekar, skoj och påhittiga inslag.

En kväll att minnas helt enkelt.

Själv hade jag lite svårt att slappna av
däremot.
Varför?
Jo, jag hade fått den fina äran att göra
kvällens tårta.
Och nog måste jag erkänna att jag var nervös.

Nervös för att den skulle kolapsa.
Att den inte var ätbar.
Inte var vad brudparet förväntat sig.
Att blommorna gått sönder.
Att någon skulle tappa den i golvet.
För, hård, för mjuk, torr, slaskig,
blaskig, för söt, smaklös, för liten.....
Ja, ni ser...
För att inte tala om....skulle den räcka
åt alla, nära 90 gästerna?






Det gjorde den.
Den höll.
Good. Really good.

Jag pustar ut och tar en drink i baren.

Ett par till bilder och texten på tårtan
hittar ni HÄR.




Tusen tack Kristoffer och Daria.
För äran.
För inbjudan.
För en oförglömlig dag.





.

"Bara lite lös"

Så här såg det ut för drygt ett år sen.
Sonjas fyraårsdag, och hon fick sin
nya cykel. Större. Och svårare att cykla
själv på.

Och av någon anledning har det inte alls
blivit mycket cyklande för oss i sommar.
Men nu så. Nu cyklar hon dessutom helt
på egen hand.

Jag tröttnade helt enkelt på att jogga intill
cykeln. Jag tog barnvagnen med lillebror, och
satte Sonja på cykeln. -Så, nu ska vi till
affären och du får klara dig själv.
Hon halvtrillade tre gånger.

Dagen därpå drog vi till affären igen. Men
den här gången tog jag en egen cykel, och
dottern på sin. På så vis hade jag ingen chans
att fånga upp henne. Hon fokuserade totalt- och
cyklade till affären- och hem igen, utan att trilla
en endaste gång.

Igår ville hon ut och cykla med sin pappa.
Jag såg på dem när de susade iväg bort
mot korsningen i kvällssolen.
En stund senare kommer de hemöver igen.
Jag ser hur Sonja stannar på vägen och liksom
skakar händerna.

När de kommit hem frågar jag om hon blivit
trött, jag såg ju att de pausade en bit bort på vägen.
-Nä, inte trött. Bara lös, svarar hon.

Lös. Min dotter hade blivit lös i händerna
av cykelturen.

Njut i överflöd

Njut.
Njut så mycket du orkar.
Så mycket du kan.
Du hinner.

Semestertider.
Semesterslut.
Sommartider.
Sommarslut.

Njut i överflöd.
Frukt och bär.
Grillmat och saft.
Strålande sol
och svalkande skugga.

Badkläder och badväder.
Regnväder och regnkläder.
Gräsklipp och hallonbuskar.

Njutbar sommar.
Ser fram emot hösten.
Låter dagarna passera
med hela familjen.






.

En barnbok att läsa.

Idag fick jag ett gott resultat.
Ett gott resultat av en barnbok
jag läst från pärm
till pärm.
Många gånger.

Lika många gånger har
jag tänkt.
Tänkt att den dagen som
döden möter min dotter i
någon av dess former.
Då ska vi luta oss mot
den här boken.

Idag kom den.
Döden.

För oss vuxna- sorgligt.
Tråkigt på alla sätt och vis.
Men för en femåring?
Då kan katten i stugan
betyda massor. Och det gjorde hon.
Trasan.

Liten och blodig
Fortfarande varm.
Blöt av regnet och med
grus och sten i pälsen.
Men fin.
Ljuvligt fin.

Vi satt med henne på trappan.
Sonja höll henne en stund.
Vi klappade och strök.
Planerade en begravning.

Beslöt oss för en plats och
en lagom stor kartong.

Missen fick ett täcke av tyg.
Kattmat, och en skål med vatten.
Hon fick rosor och knoppar.
Ett foto på barnen.
En bild på möss.
Och en mogen banan.





För Sonja var det så självklart.
Katten är död.
-Okej, vi får köpa en ny.
-Men vem ska fånga mössen? Vi
får nog göra det själv. Man kan ta
en råttfälla, pappa. Och lägga
ost däri.

Vi grävde oss en grop.
En sten och fina blommor.
Jag frågade Sonja om hon ville
sjunga nån sång.
Hon ville fundera en stund.
Det regnade.
Sonja tvättade av vackra stenar
och prydde vår gravplats.

-Mamma, vi sjunger "lille katt".
Så vi sjöng. Sonja, pappan och jag.
Och "blinka lilla stjärna.
Så fint.
Kloka lilla flicka.

Och tack gode du för boken.
Boken som förberett oss
så innerligt väl.





-Mamma, om vi får en ny
katt, då kan den bli som Trasan.
-Ja, svarar jag. Jag tro ju att hon
syftar på; snäll, söt eller något
åt det där hållet.
-Påkörd, fortsätter hon.





Ja, vad säger man.
För henne är det så självklart.
Antingen lever man.
Eller så är man död.
Trasan är död.
Och Nangiala är en vacker plats.

Vi drar av våra kläder.
Blodiga.
Stoppar dem i tvätten och
vi tänder litet ljus.







Att blogga om döden.
Om döden hos en katt.
Det är stort här i familjen.
Men känns näst intill smaklöst.
Det är dagen efter Oslo.
En gräslig tragedi.

Och jag bloggar om min katt.
Och om min dotters enkla barnbok.
En genial sådan.

Men just idag.

Värme och ljus till alla
som på något litet vis är
berörda av det som hänt.

Och berörda är vi väl alla?
Så ljus till alla.
Till alla som vill.








Boken Adjö Herr Muffin rekomenderar
jag varmt till alla med barn. Den är
skriven av Ulf Nilsson och handlar
om ett sjukt marsvin och barnet, människan,
som tar hand om honom.Genial,
enkel, avdramatiserande och djup.
För barn.
Och för vuxna- nära barn.








.

Lazy days

Lata dagar med slappis
och grillmat.
Lata kvällar när vi spelar
tärning och tar
ett glas vitt.
Mornar som är långa och
sol som strilar genom gardinen.

Vi njuter av familj
som vi allt för sällan ser.
Jordgubbar och tårta och
kaffe i baljor.

Delar våra minnen och
sommarupplevelser
och resor.
Berättar och vi skrattar
åt och med varandra.



Plockar blåbär i riset.
Letar hjortron på myren.
Karvar på en gammal gris
och tinar kyckling från frysen.

Välling och yoghurt och
grus och sten i plastmugg.
Lera i skålar och
karamellöverraskning i tårtan.

Sonja gör en cirkus.
Mini rumlar runt.
Biljetter och sittplats
och rammel och gråt.

Vinbär som blänker,
vissna pioner.
Doften från växthuset
och gräsklippet i slänten.



Vänner, bekanta,
syskon och föräldrar.
Sambos och ingifta
och barnbarn och
barn.

Flätor i håret
och stickor i fingret.
Kramp i magen
och sol i ögonen.

Regn mot rutan
och vitlök till potatisen.
Det är sommar i mitt Månsta
och vi har lazy days.


.

Fräckis

Ibland är de bara för fräcka de där
små liven som sover på
övervåningen.

Två älskade fräckisar.