En bit som inte passar.

Jag tänker och jag grubblar,
analyserar och funderar.
Jag pusslar och jag lägger,
bit för bit.

Jag tänker och beslutar.
Beslutar över mig.
Måste påverka. Måste påverka
mig själv.

Jag har ansvar över mig, mitt
liv och mina handlingar.
Jag har ansvar över mina dagar
och mina år.
Och de blir, vad jag gör det till.

Jag kan påverka delar av helheten,
men inte delarna där mitti.
Jag kan påverka några delar, som
gör att helheten kan byta form.

Byta riktining, skepnad, stämning.
Jag måste grubbla över mig själv.
Ingen annan.
Lägga energin på de rätta elementen.
Fokusera.

Jag finns.
Jag finns.
Jag finns så jävla mycket.
Men jag måste se mig.
Se mig och ta vara på mig.

Jag anar mitt ansvar, mitt i smeten.
Tar ändå beslutet
som kan påverka -en bit.

Så jag trycker ner pusselbiten, klämmer
tills den passar. Vet att när jag hittar
nästa, ja, då uppstår ett problem.
Passformen.

Det är helheten som plötsligt skevar.
Svajar liksom där i andra ändan.

Men det är mitt beslut.
Mitt sätt att påverka.
För jag finns så jävla mycket.
Men se mig.







.