med ISKRISTALLER på mitt fönster

För första gången

2012-02-12T21:59:00.001+01:00

Idag har vi varit upp på
fjället och åkt slalom för
första gången med barnen.

Började på lilla bandet i
Tandådalen, och sen vidare
upp i knappliften. Sonja åkte
med mig första gången, sen
ville hon klara sig på egen hand.
Och det gjorde hon förstås.

Kanonväder och härlig snö.
Strålande sol och matsäcks-
väskan packad.

Och dessutom var lillebror och
Evelina i Sälen med vänner. De
hade ändå tid att ses en liten
minut.

Mys.

Illustrationer

2012-01-19T21:23:00.004+01:00

Hittade bilder av Colin Thompson nu ikväll.
Så fantastiska.
De föll mig verkligen i smaken.
Pladask.

Kanske något att använda i skolan !?
Den ska jag klura på...

Lite Sven Nordqvist över det hela.
Och, ja, hans illustrationer älskar jag ju. Så det var
väl inte så konstigt att jag fastnade för dessa då...

.

Skidtur

2012-01-17T21:06:00.002+01:00

Skiddag i Tandö. Det var mulet och grått.
Perfekt. Ensamma på plan.

Aningen för långa stavar kanske.

Efter att ha tröttnat på sin egen skidåkning
fick man susa fram på pappas axlar.

Sonja saxade så fint upp för backarna.
Och klarade flera av nedförsbackarna
som hon inte grejat tidigare.
Här, i mål gjorde hon som eliten, slängde
sig raklång på marken och flåsade.

Fika efteråt. Det är det allra bästa.
Varm saft, kaka och mandarin.

Nästan så man orkar åka ett varv till!?

.

Bitigt kallt

2012-01-10T19:53:00.002+01:00

Bitigt januarikallt.
Krispigt liksom.
Fullmåne som blänkt över vinterängarna.
Och snö som knarrat på promenaderna.

Is på rutan.
Snö på gården.
Vackert och ljust.
Samlar energi och andas kall luft.

.

Snö.

2012-01-02T20:10:00.002+01:00

Så, äntligen, äntligen.
Snö.
Som vi har väntat.
Väntat på lekmycket snö.

Grader som vandrat från -17 till 3 plusgrader.
Fy.
Vill ha åtta grader kallt och fallande fjun.
Vitt i träden och snölekta trötta barn
i fåtöljen på kvällen.

Idag har vi haft den allra underbaraste byggsnön
man kan tänka sig.
Två snöhästar blev det.
Fint.
Ja, även om det kanske inte ser ut som
hästar till 100 %.
Men vad gör väl det.

.

Nyårsvaka, och ett Gott Nytt 2012

2012-01-02T19:50:00.004+01:00

Nytt år i tegelhuset

Nyårsfint hos käraste vänner.
Tomtebloss åt barnen och
bubblig dricka till mamman.

Sparktur över isen och middag
runt glimrande bord.
Enkelt, uppsluppet
och alldeles,
alldeles underbart.

Glada barn.
Trötta barn.
Hungriga barn.
Tokiga barn.
Skrikande barn.
Protesterande barn.
Skrattande barn.
Våra barn.
Älskade barn.

Puss, lillebror.

Sonja har målat av hela familjen med
mamma, pappa, Sonja, Konrad och båda
katterna. Boysen och Akilles.

Kaffe, dessert och
klockvisare som tickar.
Glamouröst på tv'n och
skratt och trams runt bordet.

Minusgrader ute och
blåljus som susar förbi.
Marchaller som flackar
och smällare nånstans långt bort.

Klockan som tickat
och tolvslag som passerat.
Nytt år och nytt bubbel.

Skål och välkommen nya år.
Ett nytt år.
Ett 2012.

Nya vägar, nya banor.
Nya mål och massor att se fram emot.

Tobtebloss och raketer
och en femåring som somnar
kvart i två på natten.
Att hon orkar den damen.

Gott Nytt År till er alla.

.

Busbarnen

2012-01-02T19:48:00.002+01:00

I nuet.

2012-01-02T19:41:00.002+01:00

Julen över.
Nytt år och nya dagar.

Mår fint och laddar batterier.
Mår fint, som aldrig förr.
Kravlöst, enkelt och mitt i nuet.

Inga planer, inget schema.
Ingen som styr.
Inget som rasar.

Det bara glider på liksom.
Mår gott.

I nuet.

Kikar in till min mammas fina julkök.

Stora tjejen på lutfiskmiddag hos
min mormor.

.

Med stor risk

2011-12-26T23:05:00.001+01:00

Risk för osämja.
Risk för mothugg.
All risk.

Risk för förfärlig diskussion.
Krig.
Förbannade tärningar.

Fet risk.

Julhälsning

2011-12-24T15:22:00.002+01:00

Från oss, till er.
En riktigt
God Jul.

Julafton vid östra älven.
Skogen, luften, frostigt vita björkar
mot en klar himmel.

Grötfrukost, julspel i kyrkan,
tomtebesök och Benjamin syrsa
som sjunger innan middagen.

Förväntansfulla barn,
hemlighetsfulla vuxna.
Musik, dofter och seggod knäck.

Grönkålssallad, presentpapper och
kluriga rim.
Fina kläder och bara nära kära.

Och en fin, fin dag.

.

Fjärde advent.

2011-12-18T10:53:00.002+01:00

Sista ljuset.
Fyra arbetsdagar.
Chokladkalendrar.
Julklappar, mandarindoft
och julklappstips på mailen.

Amaryllisen som spricker ut.
Julgranen som ska pyntas.
Vrår som ska rensas.
Mat som ska planeras.

Söta pynt från förskolan.
Keramiktomten som är trasig.
Krans på dörren och mumsiga
saffransskorpor till tv'n på kvällen.

.

Julgodis

2011-12-18T10:36:00.002+01:00

Godistider.

Kockar ihop lakritskola med havssalt, en variant
på Rocky road, och både mörk och vit chokladtryffel.

Trevligt.
Hoppas få energi till att slå in lite tryffel
i små paket under dagen.

Busfilur.

Jag har kommit på hur jag fungerar.

2011-12-17T21:49:00.004+01:00

Julmat.

Jag har nu kommit på hur jag själv
fungerar.
Oftast låter jag bli julmaten, för att liksom
spara det där smaskiga till själva julafton.
Det är bara det, att när julafton är över, så är
också mitt sug efter julmat över.
När andra mumsar skinka, knäck och julmust
i mellandagarna, hänger jag inte alls med.
Och allt detta, trots att jag inte alls ätit julmat
så jag egentligen är trött på smakerna.

Så i år gör jag på ett annat sätt.
För i år har jag ju kommit på att det är så här
jag fungerar.

I år äter vi julmaten före jul.
Och på julafton.
För då kanske det känns mer okej att rata
julmaten de där dagarna som kommer efter
den 24:e.

Så, igår. Fredagen den 16:e, hade vi
julmatsmiddag i röda stugan.
Vi gjorde en Jansson som doftade.
Vi griljerade en galet saftig skinka från det
lokala charkuteriet.
Prinskorv, köttbullar och en riktigt riktig
rödbetssallad.
Grönsallad med apelsin.
Och brusande julmust.

Skinande ljus.
Nöjda barn.

Ris à la malta med mandarin.
Skumtomtar
och polkagriskäppar.

Ja, julmatsmiddag helt enkelt.
Galet gott.
Julstämning till max.

Och dessutom fick vi ju vörtbrödsmacka
med julskinka till frukost nu idag.
Och inte det minsta trött på julmat än.

Jul, jul, strålande jul.

.

Lucia för hela slanten

2011-12-13T21:55:00.007+01:00

Vilken luciadag vi haft.

Startade med frukost hemma.

Hemma.

Mysigt. Sånt har vi ju bara för oss

på helgerna annars.

Sen, lucia och fika på Sonjagummans

förskola.

Konrad var med dit. Han höll för

öronen.

Fast efteråt ville han höra "mea".

Sen till jobbet.

Lussefika i skolan.

Och tidigare hemgång för att åka

till Konrads dagislucia.

Sonja fick klättra fram och sitta hos

honom i tåget- då tyckte han att det

var okej att hänga kvar där framme.

Mer fika.

Sen hem.

Mat och fix innan nästa luciafirande.

Fint med sång och fika. (ännu mer)

Konrad pratade på och Sonja hittade

kamrater att leka med.

Vann en fin mössa på lotteri och njöt

av vad den 13 december bjöd på i år.

"Staffan var en stallegren, vi tackom ljusa hjärnan."

(-Sonja, 5 år)

Sweet sweet snow

2011-12-10T11:55:00.000+01:00

Lekande, studsande, rullande
barn.
Pulka i backen.
Snöänglar i fjunig snö.

Lovely.

Helt enkelt.

Äntligen - fjäderlätt

2011-12-09T17:48:00.003+01:00

Snö. Nu. Äntligen.
Ljuvliga minusgrader.
Fjunlätta flingor som
faller genom luften.

Jultid som nalkas.
Förväntan och väntan.
Planer och hemligheter.
Och behövlig ledighet.

Adventsljus och kransar.
Saffran och choklad.
Luciakläder och önskelistor
och en termin som närmar sig
sitt slut.

.

Decemberhelg

2011-12-09T17:34:00.003+01:00

Förra helgen.....

Spa och julbord med trevliga
kollegor.

Middag och mys med mina
fina, nära. Mamma, pappa, barnen
och min man.
Firade min 30-års dag lite smått
och njöt av lugnet.

Söndagspromenad ute i kylan.
Gräset var så fruset över åkrarna
och vi bara väntar på att snön ska
falla.
Små flingor har landat, men inget
som blir något.....

Vi passar på att ta hinkar med oss ut.
Vi plockar enris, granris, ljung,
lingonris, kottar och smågranar.

Binder kransar vid mamsens köksbord.
Ett hjärta till ytterdörren hemma hos oss.
Och en riktigt stor och fin krans som ska
hänga i taket ute på mina föräldrars veranda.

Decemberpyssel.
Njutbart.
Och stickigt förstås.

.

Adventstider

2011-12-01T19:45:00.002+01:00

December här. Regn och rusk.
Såg skymten av vimlande vit, skimrande
snö i två dagar. Ljuvligt och ljust.

Oavsett så är advent här med ljusfina
fönster och prydda verandor.
Barnen övar luciasånger och öppnar
julkalendersluckor.

Fint det.

Tre veckor kvar av terminen. Tre veckor
till jullovet.
Tre veckor kvar med 4- dagars arbetsvecka.
100 % efter jul.

Hotellmys med spa och julbord imorn.
Njuta med fina kollegor och bara ha det
bra. Behövligt.
Sen mys i mammas fina kök. Familjetid.

Fint det.

Håller tummar för vita landskap, och milda,
trevliga minusgrader.
Vore fint det.

.

Jösses vilken soppa....

2011-11-18T19:18:00.003+01:00

Fick senase numret av Buffé igår.
Oftast tycker jag att recept är antingen
spännande- eller rätt intetsägande.

Men nu. Nu var ett recept på en soppa.
Och jag undrar i mitt stilla sinne, om den
inte var så märklig att jag borde testa.
Om det nu inte är ett skämt? Men det finns
väl inget som heter 17 november-skämt?

Den innehåller smulat vitt bröd, mald
mandel, vatten, vinäger och vitlök.
När man ska äta den så serveras den
med olivolja, mandelspån och gröna
vindruvor.

Och ja, jag funderar verkligen på vad i
hela fridens namn detta blir.

.

Frost och glashalka

2011-11-18T19:00:00.003+01:00

De är här nu. Minusgraderna.
Halkan på trappen och snökanonerna
som surrar i Kläppen.
Halkan på vägen då det haglade och
regnade över minusgradigt landskap.

Det är frost på glaset.
Kolmörka mornar och
reflexer längs vägkanterna.

Knastret av frusen is under skorna,
bruset från motorvärmarens fart.
Och is som sakta lägger sig över
vackraste älven.

Mörkret som sänker sig som
ett lock vid fyra.
Rosa eftermiddagshimmel mot
svarta gransiluetter.
Ståtligt och fyllt av sagomystik.

Dalaskogarna som omfamnas av
vintertid.
Jag längtar.
Längtar efter snön, ljuset och de
dämpade ljuden.

Jag ska gömma mig inne och stoppa
ved i min spis.
Dricka te, och krama om mina
kära och må så bra jag kan.

Bita mig fast i dem jag älskar.
Hålla hårt i vänner som finns.
Låta kylan bita där ute
och njuta av kristallerna på min ruta.
Iskristallerna
-på mitt fönster.

.

Promenadbarn

2011-11-16T19:25:00.001+01:00

Mitt hus. Mina barn.
Värme.
I höstkyla och vinterfrost.

Liten bus.
Envis och envisare.
Kärlek.

Omtänksamhet.
Syskonbråk och finaste
omhändertagande.
Kärlek och promenad.

.

I dvala, i paus.

2011-11-13T19:00:00.003+01:00

Det fantastiska trassel som en vissen Mjölkört får.

Vi väntar.
Väntar på vintern.
Allt i dvala.
Svala plusgrader som förvirrar.

Vissna kvistar och rosentaggar.
Frost längs gräskanten
och frosthala trappsteg.

I somras fick den gamla mangeln svart färg.

Dimma över dalen, som ett täcke
som trycker.
Vakar, värmer, skyddar och gömmer.
Löv som murknar,
svanar som stannat.

Vissen stolthet, och huset i bakgrunden.

Fruset och sorgset.
Väntan på vintervitt.
Färglösa färger och
stjärnklara nätter.

Vatten i rören, bubblar och pyser.
Uppbrutna golv,
förberett för vintern.

Svarta vinbär på kall och lövtom kvist.

Allt på paus.
Väntar på vårsus.
Väntar på vintersömn och
nyårsklockor som ringer.

November nu.
Och ännu plusgrader.

.

Tillfälle för fika

2011-11-13T11:36:00.000+01:00

Mumsigaste hallongrottorna.

Fars dag idag.

Och förutom målning, snickrande
och andra nödvändiga aktiviteter så
ska vi nog kunna klämma in en fika
för vår kära pappa i huset.

.

Fullmåne

2011-11-12T17:06:00.003+01:00

November och fullmåne.

För oss innebar det oboybjudning
i höstmörkret ute på gården.
Vi hade bjudit hit tio familjer på
limpmacka och oboy.

Hur mysigt som helst.

Mer än 20 vänner och bekanta
som hade trevligt i varandras
sällskap.
Prassel och prat och ungar
som lekte bakom mörka lövlösa
syrenbuskar.

Tusen tack alla ni som kom.
Ni förgyller vår tillvaro på ett eller
två eller tre sätt!
Och igår förgyllde ni fredagskvällen!

.

Bubbel

2011-10-31T18:51:00.002+01:00

lånad bild

Man kan bubbla av lycka, av kärlek
av spratt.
Man kan känna ilskans bubbel och
bita ihop sina tänder.
Man kan bubbla av stress, av krav
och förväntningar från andra.
Nervösa bubblor, och rastlösa bubblor.
Inspirerande bubbel och
ett skönberusande nöjdhetsbubbel.

Här är det bubbel.

Och eftersom jag varken brukar bli
allt för personlig, eller uttrycka mig politiskt,
eller kring starka åsikter så stannar jag här.

Men bubblar, det gör det.

.

Svalt

2011-10-17T20:27:00.006+02:00

Nära noll.
Upp eller ner, bara nån grad.
Vägpinnar längs vägarna,
klara för vinterspeed.

Frost och skrapade rutor.
Skira mornar och knallklara
höstdagar.

Dugg i luften och löv som yr.
Mössan över öronen och
varma skor åt barnen.

Isyta i vattentunnan och
utemöblerna undanstuvade.
Morotsfrossa och korkade
rosenknoppar.
Gult och brunt.
En aning orange.

Bakat bröd och och oboy
med baileys.
Promenad längs älven och
blöta skor.

Kolsvarta mornar då bilen
rullar norrut.
Helljus, halvljus
och vinterdäck på plats.

Trakten redo, för tusentals näring.
Bubblar och sjuder.
Förbereder till max.
Bilar och buller, myller och huller.
Huller om buller.

Sonn baby soon.
Snart och alldeles strax.

.

Var rädd om varandra

2011-10-12T19:29:00.000+02:00

Vårda det som vårdas kan.

För det som inte tas om hand

nöts ut
till slut.

.

Vackrare än ni anar.

2011-10-12T12:32:00.004+02:00

Se nära.
Se dem du har omkring dig.
Se gräset på din egen sida.
Se fördelarna.

Se lyckan.
Se dig själv.

Andas en minut.

Vackert.
Ni är vackrare än ni anar.

.

Vilken känsla.

2011-10-11T22:26:00.002+02:00

Idag är jag glad.
Så där sprattligt glad.

Låter som att jag inte brukar vara glad...
Men idag.
Idag spritter det i kroppen.

Vilken dag.
Vilka vänner.
Vilken man.
Vilka händelser.
Vilka kollegor.
Vilka känslor.
Vilka barn.
Vilka planer.

Så många skratt.
Så mycket hopp.
Så många känslor.

Det virvlar.

.

Supermorsan

2011-10-09T10:26:00.002+02:00

Vi pratade igår, jag och en vän.
Om att ha två, eller tre barn.

Om att hinna och orka se de två man har.
Att orka älska dem, stötta dem, trösta dem
och ge dem nya erfarenheter.
Att spela spel med dem, leka, gunga och
läsa spännande sagor.

Att lära dem rätt och fel, att känna empati,
hur rättvisa fungerar och att man tar lagom
mycket mat på tallriken.

De ska lära sig att hantera konflikter, låta alla
vara med och att man är rädd om sina saker och
använder ett vårdat språk.

Jag ansvarar för att de får mat. Bra mat på
vettiga tider, att de sover sina timmar och känner
sig trygga. De ska komma till förskolan hela och rena,
packade med galonisar och gummistövlar och vantar
för alla tänkbara väderomslag.

Dessutom ska jag inte stressa. Jag ska hålla koll på
räkningar och avbetalningar. Och helst byta fonder
och annat pensionspsar beroende på börsen.

Jag ska göra mitt jobb med 110% engagemang, vara
gullig mot mina kollegor, hinna träffa min familj och
orka ringa alla jag bryr mig om.

Jag ska hänga med i aktuella nyheter, handla mat och
se till att katterna mår bra. Jag ska ta hand om min gård
och se till att familjen får avkopplande och givande helger.

Jag känner pressen att laga mat från grunden- inga
halvfabrikat. Och någorlunda nyttigt. Och dåligt samvete
ska man väl helst ha om man äter, eller vräker i sig
choklad som ett tecken på någon form av stress. Jag ska
träna, vara smal, ta en hurtig promenad och hinna läsa
något trevligt magasin och ha en hög med pocketar
liggandes på sängkanten.

Jag ska jobba mina timmar och stressa till dagis. Jag ska
prata lugnt och sansat med mina barn och jag ska gå på
föräldramöten. Helst ska jag engagera mig i klassresor och
andra familjeråd dessutom. Och varför inte nån liten trevlig
förening också. Ridning, skidor, bowling, dans och gud vet
vad. Sälja kokosbollar och bingolotter under tiden som jag
ska ha julklapparna klara innan november är slut.

Jag ska ha det som i en inredningstidning hemma och orka
baka eget bröd på helgerna. Träffa familjen oftare och ta en
svamptur i skogen. Städa, städa, städa och ha små uppmärkta
korgar och ordning. Ta hem barnens kamrater och fixa och
greja. Hänga med i politik och intressanta debatter.

Skolavslutningskläder och midsommasbestyr.Paketkalendrar
och rykten på facebook. Pepparkaksbak och kräftskivor och
målade ägg. Hemgjorda semlor och julgran som doftar. Kalas
på födelsedagar och presenter åt alla.

Och däremellan kan man följa något gott råd som; Ta ett varmt
bad. Det är avstressande.
Blaha.

Inte undra på att man är uppe i varv och inte känner
sig fullkomligt fullkomlig. Och att jag nånstans anar ett
litet sting av stress i kroppen.

Bacillspridning

2011-10-03T23:20:00.003+02:00

Om dina vänner förmedlar baciller; "må
bra-baciller"
-umgås
-bli smittad
-smitta andra vidare

Baciller finns i många former och färger.
För bästa effekt bör du gå efter magkänslan.
Håll fula baciller långt bort.

Själv föredrar en vit och skir bacill samt en
tvåfärgad i cerise och turkos.
Olika baciller har olika effekt på din kropp.
Mina baciller går utmärkt att råka ut för enskilt eller
tillsammans. Effekten är alltid densamma. Välmående.
Hög smittorisk då de kommer i kontakt med varm dryck.

Så bacillskräck är inget för mig.

Var vänlig mot bacillerna så håller du dig alldeles
säkert frisk och välmående i vinter.

.

Världsnyttigt

2011-09-28T21:28:00.003+02:00

Idag tänker jag på nytt.
Nyttigt.
Matnyttiga tankar.

På dig på mig.
Vi är väl människor båda två.
På staden, på landet.
På rättigheter och
på skyldigheter.

Jag tänker på hur egoistiska
vi ofta är.
Hur jäkla svårt vi har för att
sätta oss in i andras situationer.

Mitt liv råkar inte vara
världens centrum.
Alla regler kan inte kretsa kring mig.
Olika landsdelar har olika
förutsättningar.

Allt så fyrkantigt.
För lite hänsyn till personliga skäl.
För lite tanke på omgivningar och
miljö.
Traditioner.
Nytänk.

Nyttiga tankar.
Och jag försöker tänka utanför
min egna egocentriska världsbild.

.

En vägkarta skulle behövas

2011-09-26T22:38:00.003+02:00

Idag funderar jag på livet.
På enkelhet och beslut.
På vägar, vägskäl, vägval och diken.
På frontalkrockar.
Och en slaktad get.

Jag funderar på det självklara,
på det oplanerat planerade.

Jag funderar på hur vi uttrycker
lycka, frustration, saknad och trygghet.
Ensamhet.
Längtan och varför inte kärlek!?

En del är nu.
Någon har.
Någon om nån dag.
Andra sen.

Lev nu.
Tag vara på varje dag.
Hur jävla lätt är det?
Att leva varje dag.
Betyder vaddå.

En släng av ironi.

2011-09-19T20:05:00.002+02:00

Beter jag mig illa?

Säg till mig.

Är du besviken?

Säg till mig.

Är du intresserad av mig?

Fråga hur jag har det.

Mummel och hymmel.
Visk och snick.
Snackis och slaskis.
Och massvis med dynga.

Fråga mig istället.
Om du är intresserad av min sida.

Men vidgade vyer ger jobbiga
perspektiv. Och en släng av eget ansvar.

Låt oss alla stänga glaskupan.
Bubbla, snaska, gnälla.
Låt oss skylla på någon annan.
Tro alltid att du själv är felfri.

Herregud.
Brister man kan lägga på andra kan
man ju inte behöva ta sig an själv.

Ironi.
Livets melodi.

.

Ett vanligt förhållande.

2011-09-17T20:30:00.004+02:00

Ett par. Ett vanligt jäkla par.
Söta barn och bråk ibland.
Sex, lördagsfrukost och storhandling
på söndan. Borttappade nycklar
och tjat om komposten.
Ett vanligt svenskt förhållande.

bild från marro.blogg.se

Jag kände en tjej.
Fnittrig och glad.

Jag kände en kille.
Trygg och robust.

Jag kände ett par.
De blickade ut över livet.

I egen bubbla, i egen skog.
Av tristess borde det nu vara nog.

Jag kände en tjej.
Så mycket snack.

Jag kände en kille,
han sa inte ett smack.

Jag kände dem båda.
Nåt jag inte vill ha.

Ett par. Vardagsdeg.
Och ett liv som eskort.

Jag kände en tjej.
Sprudlande vild.

Jag kände en kille.
Blyg, och jäkligt mild.

Jag kände dem båda.
De växte och lärde.

Ett liv, ett par och
vardagsrutiner som förför.

Jag kände en mamma.
Ettrigt humör.

Jag kände en pappa.
Egenhet som egenhet.

Jag kände ett par.
Jag saknar en kram.

Ett barn eller fler.
Behöver hjälp att se er.

En mamma ung.
Med tre små rara.

En pappa som såg sig själv.
Mest eller bara.

Ett par som kämpar,
som håller ihop.

År som går och klister
som klistrar.

En kvinna med vilja.
Och skinn på sin näsa.

En man i centrum.
Missar det väsentliga.

Ett par som gormar.
Och värmer varann.

Bråk och tjat
och kärlek så sann.

.

På vippen

2011-09-17T17:58:00.004+02:00

Nu är vi på vippen.
På vippen till frostiga isande
kyliga tider.

Frosten bet i bladen imorse.
Hade dagen varit en jobbdag,
-ja, då hade jag skrapat rutan.

Men som den ljuvaste höstdag
värmde solen vår gård.
Barn i t-shirt och dagg i gräset.

Vi har börjat plocka in sommaren och
höstpynta en aning.
Utemöblerna ska in i ladan,
sandlådeleksakerna stuvas undan.

Krukor staplas.
Krattor och spadar samlas.

Jag räddar det som räddas bör.
Mina pelargoner till exempel.

Just nu, i septembersolen, strålar de.

Mina kryddor åker in i köket.
Doftar.
Används.

Vad tycker ni förresten om min
basilika?? Ganska fluffig va!?

Mina små hjärtan som båda precis dalat ut
ur varsin jubeltrotsperiod.
Nu har jag två änglar.
Tar hand om varandra,
hämtar skor åt varandra,
gör oboy åt varandra
och samsas tätt i fåtöljen när
bloibompa är igång.
Sweets.

....och där borta, bakom björken skymtar ni ju vårt hus dessutom...

Den här skönheten har precis slagit ut.
Och fler knoppar på gång.
Får se hur den mår efter några frostnätter.

Min canadaros utanför trappen knoppas
också fortfarande.
Galning.
Den kommer ju frysa om de små kronbladen.

Och stockrosorna mår prima.
Jag önskar och hoppas att de gillar
en övervintring i feta minusgrader.

Jag har tagit tag i lite höst-land-rensning.
Ovanför är mina rödbetor.
Inte så stora kanske...men min
övertygelse är att de är underbara.

Morötter i massor.
Späda och söta.

Och lök på tork i skafferiet.
Lyxigt. Och jäkligt närodlat.

Och nu, på vippen till iskalla tider
plockar jag fram dunväst och mössa.
Ingen förkylning till mig, tack.

.

Imma

2011-09-14T20:11:00.002+02:00

Imma på fönstret.
Badkarsimma.
Spa-imma.

Jag och dottern har spa'at ikväll
med badolja och tända ljus.
Ansiktsbehandlingar på varandra
och lyxig tvål.

Fotmassage, hårtvätt
och målade naglar.

Mina naglar- ja ni skulle
se dem.
En femåring som sitter i
badkaret, utan lampan tänd,
bara 8 stearinljus.

Ja ni förstår själva.
Nagellacket är inte direkt
enbart på naglarna.

.

Svampletarblick

2011-09-11T23:36:00.002+02:00

Liten Sonja och jag
en onsdagskväll i skogen.
Lovely lovely.
Med svampletarblick.

Sol som strålade
och mackor med skinka.
Varm saft i termos och
små knapriga kex.

Gnistrande vackert.
Bara natur.

Och finaste vädret som sken mot oss.
Lovely lovely.

Höstglöd och stugvärme

2011-09-11T23:16:00.004+02:00

En helg med full fart.
Görgoa vänner och fina barn.
En kväll på fjället
för att fira nåns dag.

Myspys med mat
och lekar på gården.
Brasa som sprakar
och barn som kvittrar.

Sallad, såser,
skinkor och bröd.
Röror och smaker
och skål och skratt.

Efter regn kommer sol.
Och tvärserom.

Regn och regn
och dimma över taket.

Tandådalens backar
tomma och tysta.
Hösten som sprakar
och är galet fin.

Skogen och träden som
lockar mig så...
...fantasi.
...små troll.
Och barndoms-lekminnden
tar fart i mig.

Vilka människor jag känner.
Vill bara skaka om er.
Bara för att ni finns, är
av kött och blod och så
jäkla bra.

Vilken helg
vilken glöd.
Höstglöd.
Vilka skratt
vilken värme.
Stugvärme.

Och när vi åkte utför fjället
och tittade på regnet- ja då
fick vi den där känslan av att
dropparna när som helst slår
över till snö.
Men inte idag. 11 grader i luften.

Men som mannen min sa- Inte
många veckor kvar nu.

Sen snö. Snö fram till maj.

.

Höstbiten

2011-09-06T20:44:00.003+02:00

*Trallar.....*
"Vår bästa tid är nu,
vem minns den snö som kanske föll i fjol?
vår bästa tid är nu,
vem vet om morgonda'n har sol, har sol, har sol?"

Hösttider.
Ljuvliga tider.
Varma vindar och hällande regn.
Grånande moln och gulnande löv.

Stearindropp på bordet.
Te som doftar från mitt varma hem.
Brassprak och vedflis.
Murrig mat och limpmackor på kvällen.

Grytor, bönor och kassvis med äpplen.
Rotsaker, svamp och kokade lingon.
Skog och ris och kött med rosmarin.

Dödsmörker ute och daggdropp i gräset.
Frostbiten ruta och stövlarna på.
Rödlök, potatis och morötter från landet.

Ljusen från grannen, glimrar i mörkret.
Dödsmörkret.
Tunga mörkret.
Det som inte kommer lätta förrän den första
snön landat över gården.

Härliga höst.
Mörka höst.
Som den bästa tid vi har.
Just nu.

En sorglig saga.

2011-09-04T21:33:00.005+02:00

I byn där jag bor finns en enda
liten butik. Några kilometer söderut
finns nästa. Därefter måste jag förflytta
mig några mil för att handla.

Det gör förstås att de här butikerna
i närheten är guld värda för oss som
bor här.

I torsdags natt brann butiken ovanför
oss ner. Till grunden.
Allt som finns kvar är skrot, skräp
och en faslig massa aska.

De två som fanns i byggnaden lyckades
hjältemodiga bybor rädda med hjälp av
en traktor som hiss utanför det
övertända huset. Eloge till dem.

bild lånad från dt.se

Men nu saknas en butik.

Butiken som ringer och talar om att de
sett att paket är på ingång till mig imorn.
Butiken som tar in speciella varor eftersom
jag råkat nämna här, i bloggen att jag saknar
dem här ute i skogen.

Butiken som kollar i min grönsakspåse
för att dubbelkolla att jag bara får fräscha
saker med mig hem.
Butiken där jag själv får peka i
lösgodiskatalogen vilka sorter jag vill att
de tar hem.

Askflagorna ligger som snö över byn.
På min bil
och på min gård.

Och ni som bott där, som jobbat där
och som driver pizzeria och butik.
Jösses, vad jag tänker på er.
Det är vi många som gör.

.

När det tar slut

2011-08-28T20:05:00.003+02:00

Det har varit en fin sommar.
Hunnit mycket. Mått gott.
Vardagssommar, som tog slut.

Jobb och jobb.
Jobb hela dagen.
Och en sommar som tappar sina färger.
En sommar som tar slut.

Gulnande löv.
Isande vind.
Regn och dugg och häll och vräk.
Dimma, tjock.
Och vissna rallarrosor längs vägkanterna.

Björnjakt, fågeljakt, älgjakt.
Djur som rör sig i vägrenen.
En död mård på gården.
Kossor som fortfarande betar ute.
Och kattslagsmål i nattmörkret.

Det är sommarens slut.

En sommar som bubblat.
En sommar med saft.
En sommar med vänner, skratt
och infall spontana som så..

Kaka med vinbär. Rökt abborre.
En dotter som minns- den godaste fisken.
Mitt i sommaren.
Den sommar som är slut.

Grillat till tusen av alla de slag.
Sparris och kött.
Strömming och fina paprikor.
Middagar i solen och kaffe på trappen.

Galet sköna sommar.
En sommar som är slut.

.

Älskade familj.

2011-08-27T13:28:00.005+02:00

Lugn och ro.
Sitter med kaffekopp och klurar på
veckans melodikryss.
Klipper mattepapper och laminerar
svenska-material till skolan.
Fint. Vilken lördagsförmiddag.
Lugn och ro.

Dottrn sitter vi datorn och grejar.
Sonen hänger med mannen min
i riv- och byggprojektet på övervåningen.

De kommer neddundrande.
Fika sugna hela högen.
Kaffe saft och kakor åker fram.
Och ett ytterst fåtal minuter senare
tar tålamodet slut för in del, och
jag kläcker ur mig :

-Åh, det som var så bra. Sen kom dom
som jag älskar allra mest.

Suck.

.

barn i FOKUS

2011-08-26T20:11:00.004+02:00

Så roligt
så roligt.

Jag, tillsammans med fyra tjejer
här i trakten har startat en förening.

Vi kommer att ha barnaktiviteter för
barn mellan 1 och 6 år under
höstterminen.
Vi ska ha Höstparad och tåga genom
samhället för att önska hösten
välkommen.
Julgransplundring efter jul.

Det ska bli så grymt.

Nu saknas bara det viktigaste.
Barnen, och deras föräldrar.

Sprudlande!!
Om en vecka drar det igång!!
FOKUS.
"FOKUS i Lima."

http://fokusilima.blogspot.com

.

En bit som inte passar.

2011-08-26T19:57:00.003+02:00

Jag tänker och jag grubblar,
analyserar och funderar.
Jag pusslar och jag lägger,
bit för bit.

Jag tänker och beslutar.
Beslutar över mig.
Måste påverka. Måste påverka
mig själv.

Jag har ansvar över mig, mitt
liv och mina handlingar.
Jag har ansvar över mina dagar
och mina år.
Och de blir, vad jag gör det till.

Jag kan påverka delar av helheten,
men inte delarna där mitti.
Jag kan påverka några delar, som
gör att helheten kan byta form.

Byta riktining, skepnad, stämning.
Jag måste grubbla över mig själv.
Ingen annan.
Lägga energin på de rätta elementen.
Fokusera.

Jag finns.
Jag finns.
Jag finns så jävla mycket.
Men jag måste se mig.
Se mig och ta vara på mig.

Jag anar mitt ansvar, mitt i smeten.
Tar ändå beslutet
som kan påverka -en bit.

Så jag trycker ner pusselbiten, klämmer
tills den passar. Vet att när jag hittar
nästa, ja, då uppstår ett problem.
Passformen.

Det är helheten som plötsligt skevar.
Svajar liksom där i andra ändan.

Men det är mitt beslut.
Mitt sätt att påverka.
För jag finns så jävla mycket.
Men se mig.

.

Vilket samtal!

2011-08-22T00:23:00.004+02:00

Förra veckan skulle jag ringa Malungsbladet i ett
ärende. Jag ringde min man och bad honom smsa
numret dit.
Smset kom.

Jag ringde.

I andra ändan svarade någon, men inte med ordet
Malungsbladet, så som jag väntat mig.
-Eh, vart har jag kommit, frågar jag.
Återigen svarar kvinnan i andra änden något som
jag inte riktigt uppfattar.
-Inte Malungsbladet? frågar jag.
-Va?
-Nä, säger jag. Jag har nog hamnat lite fel. Jag ber
om ursäkt.
-Men, är det Marit? frågar hon i andra änden överraskat.
Mina ögonbryn åker upp, högt upp.
-Eh, ja.
-Men, åh, jag tyckte väl att det var din röst. Vad
trevligt.
-Eh, ja..... svarar jag. Vem i hela tusan pratar jag med?
-Jag hamnade lite fel, säger jag. Det var inte alls
meningen att jag skulle ringa.
-Åh, jag som tänkte att du kanske var på väg hit, säger
hon i andra änden.
-Eh, nä, jag är på väg till jobbet.
-Va? Ska du till jobbet?
Nu börjar det här kännas ännu märkligare. Jag vet
inte längre alls om jag pratar med någon jag borde känna
eller inte.
-Ja, svarar jag.
-Men det låter så mycket runt dig. Jag tänkte att det var
barn eller så.
-Nej, jag åker bil.
-Va? Åker du bil.
-Ja, jag ska ju till jobbet.
-Åker du bil dit? frågar hon i andra änden.
Nej, va fasen. Jag pratar inte med nån jag känner. Jag
jobbar ju för tusan tre min hemifrån. Klart som fan jag
åker bil.
-Du, jag ber om ursäkt att jag ringde.
-Nej då, ingen fara, det var så trevligt att du hörde av dig.
-Mmm, ja, hej då då.

Jag slängde på luren och bara stirrade.
Förvirrad, på väg att brista ut i ett asgarv.
Vem fasen har jag pratat med?

Och behöver jag berätta......när jag googlade på numret
som jag ringt. Som jag fått av min man. (!) ...så var det
så klart en kvinna i Malung, som jag inte har nån aning
om vem hon är.

Ja jösses, du.

.

Sommarslut

2011-08-20T23:59:00.004+02:00

En söndagsmorgon kvar. En förmiddag och
ett barnkalas.
Det är det som är kvar av sommaren innan
jag tar emot 15 söta sjuåringar. Barn som jag
ska träffa mer än mina egna under kommande
läsåret.
Som jag längtar efter att komma igång.

Har jobbat en vecka redan.
Semestern gjorde ett praktfullt avslut förra helgen
med musik- och motorfestival i den fina
dalgången på andra sidan bergen.

Det har varit en fin sommar.
Har träffat vänner, men ändå för lite.
Har myst med familjen, men önskar ändå mer.
Har nog inte ens ätit så många som fem glassar,
men önskar inga fler.
Grillat. Och njutit av doften.

Åkt bil. Många mil.
Fina saker som hänt, och sorger som mött oss.
Trubbel som visat sina tassar. Med skit
på tassarna må jag säga.
Film om kvällarna, med make och tekopp.

Vi har jobbat på gården. Fått saker gjorda.
Men, så klart, så mycket kvar.
Jag har tagit beslut och tvingat mig själv,
att säga dem högt.
Tappat bort nyckeln. Mindre bra.

Kvällarna är mörka. Svarta.

Jag lämnar sommaren och semestern
med en lugn och nöjd känsla. Kravlöst.
Jag kliver in i ett läsår med ett aningens
litet stim av fjärilar som rotat sig i magen.
-Nej, inte nervösa fjärilar. Fjärilar som
spritter. Bara glada och förväntansfulla.

Och jag ler. Bara åt det faktum att fjärilarna
flyttat in. Att jag är nöjd och glad att den
fina semestern har sitt slut här. Att jag
gillar, tokgillar mitt jobb och alla de
som finns där. Barn, kollegor och rektor.

.

Bröllop

2011-08-09T18:40:00.005+02:00

Fina kusinen.
Kristoffer, och hans Daria.
Galet vackra.

Bröllop i lördags.
Hellregnet hängde över trakten
hela förmiddagen.
Alla undrade vi nog, hur i hela friden
detta skulle bli.
Men solen petade små strålar genom
molntäcket, och lagom till vigseln
värmde den oss ordentligt, så som
den gjort i så många dagar nu på slutet.

Kristoffer klarade av att sjunga en låt
till Daria under vigselakten. Hur går
det till?
Brandur, och en kille som heter Johannes
sjöng. Vilka röster.
Magiskt.

Jonatan o Evelina och mannen, min man.

Sonjaliten och hennes mormor

I skuggan utanför kyrkan inväntade vi
brudparet. Sonja och mormor förbereder
sig för att kasta risgryn.

Galet vackert.

Och jag minns pirret i magen.
Suset av lycka och leendet
som inte ville försvinna.
Ja, jag minns vår dag, som om
det vore igår.

Sonjaliten och jag

Och i karavan åkte vi
till den fina lokalen.

Det blev en kväll och natt att minnas.
God mat.
Tal.
Ljuvliga sånger.
Lekar, skoj och påhittiga inslag.

En kväll att minnas helt enkelt.

Själv hade jag lite svårt att slappna av
däremot.
Varför?
Jo, jag hade fått den fina äran att göra
kvällens tårta.
Och nog måste jag erkänna att jag var nervös.

Nervös för att den skulle kolapsa.
Att den inte var ätbar.
Inte var vad brudparet förväntat sig.
Att blommorna gått sönder.
Att någon skulle tappa den i golvet.
För, hård, för mjuk, torr, slaskig,
blaskig, för söt, smaklös, för liten.....
Ja, ni ser...
För att inte tala om....skulle den räcka
åt alla, nära 90 gästerna?

Det gjorde den.
Den höll.
Good. Really good.

Jag pustar ut och tar en drink i baren.

Ett par till bilder och texten på tårtan
hittar ni HÄR.

Tusen tack Kristoffer och Daria.
För äran.
För inbjudan.
För en oförglömlig dag.

.

"Bara lite lös"

2011-08-09T09:45:00.004+02:00

Så här såg det ut för drygt ett år sen.
Sonjas fyraårsdag, och hon fick sin
nya cykel. Större. Och svårare att cykla
själv på.

Och av någon anledning har det inte alls
blivit mycket cyklande för oss i sommar.
Men nu så. Nu cyklar hon dessutom helt
på egen hand.

Jag tröttnade helt enkelt på att jogga intill
cykeln. Jag tog barnvagnen med lillebror, och
satte Sonja på cykeln. -Så, nu ska vi till
affären och du får klara dig själv.
Hon halvtrillade tre gånger.

Dagen därpå drog vi till affären igen. Men
den här gången tog jag en egen cykel, och
dottern på sin. På så vis hade jag ingen chans
att fånga upp henne. Hon fokuserade totalt- och
cyklade till affären- och hem igen, utan att trilla
en endaste gång.

Igår ville hon ut och cykla med sin pappa.
Jag såg på dem när de susade iväg bort
mot korsningen i kvällssolen.
En stund senare kommer de hemöver igen.
Jag ser hur Sonja stannar på vägen och liksom
skakar händerna.

När de kommit hem frågar jag om hon blivit
trött, jag såg ju att de pausade en bit bort på vägen.
-Nä, inte trött. Bara lös, svarar hon.

Lös. Min dotter hade blivit lös i händerna
av cykelturen.

Kom, promenera hos mig.

2011-08-02T10:25:00.006+02:00

Det är augusti på gården.
Augusti i hela Sverige.
Soligt, kvalmigt, varmt.
Blommigt, sprakigt, ljuvt.

Doftande rosenbuskar.
Mörka kvällar.
Filtar, rödvin och grillad
sparris.

Härligt sommarslut.
Semestern som tickar ner tiden.
Termin som drar i gång med
full energi.

Jag går ett varv på min gård.
Min gård, som vi ägt i ett år,
och lite till.
Kom med, gå ett varv med mig.

Pelargonerna på trappen.
Vitt och rosa.
Och fina Kockumfynd.

Och flaskfynd från mormors gömmor.

Vattentunnan där barnen kiknar
av skratt när de plaskar och leker.
Och veden som vi bara måste greja
klart med nu.

Platsen för babbel, bubbel och prat.
Fika, middag och glasskalas.

Rosen som fanns här när vi flyttade in.
Blommar.
Knoppas.
Doftar.

De gamla mjökkrukorna jag hittade i ladan.
Målade dem vita och satte vid vägen.
På stubben, omfamnade av vilt högt gräs.

Och en saftplats i skuggan.
Och sprakande krasse i fina hinkar.

Och dessa små sötnosar som jag har väntat
på så länge. Sömntutor.
De planterades för sent och har sett så krattiga ut.
Men nu så.
Så söta.
Så skira.
Runt flaggstången.

Min ena lilla Polstjärna som jag inte
alls väntade mig blommor på i år.
Men se!

Och nästa lilla Canadaros som blommat och
knoppat konstant sen den köptes. Kommer
växa fint med åren, mot det vita verandastaketet.

Och stegen mot väggen, med purpurvindor och
krasse. Och intill finns bordet, som doftar av örter.
Alldeles utanför mitt köksfönster.
Bara att öppna, och nypa av det man vill ha!

Det rosa fältet intill löken och morötterna.
Sprakar.

Knallig klint.

Fin liten prassel.
Så liten, så skör.

Kragar som tittar högt över andra.

Och krasse som gömmer sig längst ner i myllret.

Egen sallad i den rostiga gamla baljan.

Knalliga färger som syns
på håll.

Och hallon.
Hallon och brännässlor.

Det är augusti på gården.
Augusti i Sverige.

.

Njut i överflöd

2011-08-01T11:21:00.003+02:00

Njut.
Njut så mycket du orkar.
Så mycket du kan.
Du hinner.

Semestertider.
Semesterslut.
Sommartider.
Sommarslut.

Njut i överflöd.
Frukt och bär.
Grillmat och saft.
Strålande sol
och svalkande skugga.

Badkläder och badväder.
Regnväder och regnkläder.
Gräsklipp och hallonbuskar.

Njutbar sommar.
Ser fram emot hösten.
Låter dagarna passera
med hela familjen.

.

Humlans funktioner

2011-07-31T19:11:00.002+02:00

Solig dag.
Stekande hett.
Solen som gassar
och bränner i ryggen.

Vi bär ved. Och travar den.
Lunch i skuggan
och bus i sandlådan.

Siesta i det ljusa.
Slippapper och pensel.
Saker som händer
och sånt som tar form.

Middag på gården
bland blommor och blad.
Vita prickar på min söta duk.
Kött, potatis och mumsig majs.

Och femåringen funderar;

-Mamma, varför är
humlor vita..
(Jag hinner höja ögonbrynen
och vända mig mot humlan
som surrar på den rosa spirean
innan dottern fortsätter meningen
efter en liten konstpaus...)
...på röven?

Mannen och jag brister ut i skratt
innan vi samlat oss och förklarat
att vi inte alls vet.

.

Självbild

2011-07-30T22:49:00.004+02:00

Uppdatering av mig.
Synen av mig själv.

Man åldras
och ändras.
Upp i vikt, och ner igen.
Ytan och djupet.
Utvecklas och skalas av.

Vill rannsaka och
analysera.
Inte ytan. Bara djupet.

Studerar och kritiserar.
Ytan. Ibland djupet.

Men jag är bra,
minsann.

.

Hemligheten med framtiden.

2011-07-29T13:21:00.003+02:00

Dagarna som går.
Livet.
Fina stunder.
Dystra tider.

Tunga månader.
Ljuva år.
Molniga dagar och
dimmiga sinnen.

Soliga hjärtan och
moln som susar förbi.
Tunga moln som stannar
och vräker tunga skurar.

Och sedan genom molnen,
en spricka utav sol.
En värme och ett ljus
som skiner hela oss.

Och snabbt bara vinden
drar molnen fram igen.
Det är nog det som
är den stora.
Hemligheten.
Med framtiden.

Att vi aldrig riktigt vet.
Vi kan ana, vi kan tro.
Men aldrig riktigt veta
vilken sol som träffar oss
och vilka moln som
kommer skugga.

Vilka moln ska vräka
ner skurar fyra, fem.
Och när det kommer mullra
och slänga blixt mot oss.

Det är väl det som är.
Den stora hemligheten.
Med framtiden.

.

Sommarvärdar i min sommarvärld.

2011-07-24T23:01:00.002+02:00

Underbara arkiv. Precis HÄR kan ni njuta av tonvis
och timvis av kloka tankar.
Fina minnen.
Jobbiga samhällen.
Skruvade medmänniskor och
ljuvliga familjemiddagar.
Examenstillfällen och
avhoppade högstadier.
Politik, förakt, sagor och öden.

Livsöden. Livsvägar.

Framförallt är det tonvis och timvis
av människor som bjuder på sig
oerhört.

Det är bra.
Oerhört bra.

Sommar i P1 är det jag pratar om.
Arkivet som är fyllt till brädden av
guldkorn.
Välj, vraka, njut.

För en knapp vecka sedan satt jag hemma i köket hos
min mamma. Jag, Evelina och min mamma
pratade om sommarpratarna, och om hur enkelt
man kan lyssna på dem på nätet.
Jag har gjort det förr.

Men nu.
Nu har jag datorn som sällskap i tapetsering
och städfix. Och ett enormt sug efter fler
kloka ord- fler berättelser.

Jag har hör så många nu, på fem dagar, att
jag bara måste få visa. Få berätta.
Om dem som berättar.

Sven Nylander
Om förmågan att kämpa för att alltid bli bättre. Viljan
att vara bäst. Om tiden då hans namn syntes i media
-som han som drogade sig. Om sveket till familjen,
till sporten, ungdomarna och löftena.

Jan Guillou
Om musiken som personifiering, och om ett
par politiska dängor.

Lena Andersson
Om Jesus. Hon lyfter delar ur bibeln, som kanske
inte alltid är den bild av vår Jesus och Gud, som
kyrkan vill förmedla.
Både jag och mannen min satt med rejält höjda
ögonbryn till några av de saker hon läste ur bibeln.

Magdalena Graaf
Om det stora ordet förlåtelse. Om misshandel,
ytlighet, storhet och fördomar. Om att uppskatta det
enkla.

Per Holknekt
Om kämparandan att bli skejtproffs. Att falla platt.
Om att resa sig igen, bli känd, rik och leva gott. Att
falla platt igen, bli av med allt. Om att ännu en gång
resa sig, kräla, och slutligen lyfta. Lyfta med
Odd Molly under sina vingar.

Laila Bagge
Om kamratskap och samarbete. Om hur hon banne
mig arbetat sig fram i olika vrår. Om låtar och
människor vi känner till, fast i en helt annan värld.
Den bakom scenen, bakom cd-fodralens glam.

Mikael Persbrandt
Om det som är vackert.
Dessvärre lyssnade jag bara på halva. Det här var
inte vad jag suktade efter just den här lilla minuten.

Tina Jansson
Om ett liv med ALS. Om förlamning, förhoppning,
livsgnistor och assistenter. Om vilka saker som driver
oss framåt, och om hur livet kan ses ur olika perspektiv.
Läses av hennes syster, eftersom hon själv är stum.

Lena Sundström
Om rädslor, invandring och reflektioner kring
Danmark. Om en person som person, och en
person i sitt yrke.

Dolph Lundgren
Om en mesig kille med krav hemifrån. Om utbildning
och om flytt. Om träning och om ett steg ut i total
offentlighet. Om Rambo, Stallone och rötter i norrland.

Vanna Rosenberg.
Även här ett program jag bara lyssnade till hälften på.
Jag letade något annat. Det handlade i alla fall om
misslyckanden, och om hur vi fyller våra liv med just detta.
Eller åtminstone hon själv.

Claudia Galli
Avklätt och ärligt. Om kärleken och insikten om vad hon
ska ägna sitt liv åt. Om en snårig stig utan bananskal. Och
mycket intressant- om tvångstankar.

Gustaf Hammarsten
En galen skildring av ett yrke så långt ifrån mitt eget
som man bara kan komma. En god skopa humor.

Ulf Brunnberg
Om tankar kring politik, kring skådespeleri
och storheter. Ironisk, kritiskt och underhållande.

Johanna Koljonen
Om skolan i Oxford. Ritualer, regler och traditioner.
Om att prestera sitt allra bästa, på beställning- bara för
att visa- att det är pressen man klarar.

Henke Larsson
Om lyckan att fått uppleva alla stunder av det
man drivs av allra allra mest. Om media, om
droger, svek och massor av vrede.

Mark Levengood
Om att finnas till av misstag. Om hur man kan hamna
i Finland när man trott att man flyttat till Fiji.
Hur man kan få ett helt hus till skänks- med ammande
kvinnor och japanska statyer.

Karl Bildt
Om världen idag. Om krig och fred. Arbetet
som utrikesminister och livet kring det. En inblick
i twitter och nyare medier.

Clara Lidström
Om ett liv som bloggare och om feminism. Om
förtryck, och om fördomar kring val som hon gjort.

Det var ett par tre stycken va?
Imorn fortsätter jag. Det finns guld och guld
och mer därtill.
Jag ska gräva.

Och ni vet, jag som tänker så.......
Det här får mig knappast att tänka mindre.

Fundera.
Reflektera.

.

En envis jävel.

2011-07-24T13:12:00.002+02:00

Det är varmt. Kvalmigt.
Sticker benet utanför täckkanten.
Hör surrandet
och drar in mitt ben.

Surrande runt huvudet.
Runt, runt.
Mörker.
Tung luft.

Surrandet blir till ett
enda pip.
Ett tjutande pipande som
envist stannar kvar.
Efter ett tag vet jag inte
ens om det är myggkräket
som surrar
eller om det bara är ett
envist tjut i mitt eget huvud.

Nya stick
och fler och fler.
Kliar och river och
varmt och kvalmigt.
Går inte att sova
och tankarna snurrar.

Tittar på klockan.
Vänder på täcket.
Myggan som surrar
och surrar igen.
Fäktar och slår och
svettas och
tänker.

Nedrans mygga.
Nedrans natt.

.

En barnbok att läsa.

2011-07-23T23:14:00.004+02:00

Idag fick jag ett gott resultat.
Ett gott resultat av en barnbok
jag läst från pärm
till pärm.
Många gånger.

Lika många gånger har
jag tänkt.
Tänkt att den dagen som
döden möter min dotter i
någon av dess former.
Då ska vi luta oss mot
den här boken.

Idag kom den.
Döden.

För oss vuxna- sorgligt.
Tråkigt på alla sätt och vis.
Men för en femåring?
Då kan katten i stugan
betyda massor. Och det gjorde hon.
Trasan.

Liten och blodig
Fortfarande varm.
Blöt av regnet och med
grus och sten i pälsen.
Men fin.
Ljuvligt fin.

Vi satt med henne på trappan.
Sonja höll henne en stund.
Vi klappade och strök.
Planerade en begravning.

Beslöt oss för en plats och
en lagom stor kartong.

Missen fick ett täcke av tyg.
Kattmat, och en skål med vatten.
Hon fick rosor och knoppar.
Ett foto på barnen.
En bild på möss.
Och en mogen banan.

För Sonja var det så självklart.
Katten är död.
-Okej, vi får köpa en ny.
-Men vem ska fånga mössen? Vi
får nog göra det själv. Man kan ta
en råttfälla, pappa. Och lägga
ost däri.

Vi grävde oss en grop.
En sten och fina blommor.
Jag frågade Sonja om hon ville
sjunga nån sång.
Hon ville fundera en stund.
Det regnade.
Sonja tvättade av vackra stenar
och prydde vår gravplats.

-Mamma, vi sjunger "lille katt".
Så vi sjöng. Sonja, pappan och jag.
Och "blinka lilla stjärna.
Så fint.
Kloka lilla flicka.

Och tack gode du för boken.
Boken som förberett oss
så innerligt väl.

-Mamma, om vi får en ny
katt, då kan den bli som Trasan.
-Ja, svarar jag. Jag tro ju att hon
syftar på; snäll, söt eller något
åt det där hållet.
-Påkörd, fortsätter hon.

Ja, vad säger man.
För henne är det så självklart.
Antingen lever man.
Eller så är man död.
Trasan är död.
Och Nangiala är en vacker plats.

Vi drar av våra kläder.
Blodiga.
Stoppar dem i tvätten och
vi tänder litet ljus.

Att blogga om döden.
Om döden hos en katt.
Det är stort här i familjen.
Men känns näst intill smaklöst.
Det är dagen efter Oslo.
En gräslig tragedi.

Och jag bloggar om min katt.
Och om min dotters enkla barnbok.
En genial sådan.

Men just idag.

Värme och ljus till alla
som på något litet vis är
berörda av det som hänt.

Och berörda är vi väl alla?
Så ljus till alla.
Till alla som vill.

Boken Adjö Herr Muffin rekomenderar
jag varmt till alla med barn. Den är
skriven av Ulf Nilsson och handlar
om ett sjukt marsvin och barnet, människan,
som tar hand om honom.Genial,
enkel, avdramatiserande och djup.
För barn.
Och för vuxna- nära barn.

.

En bröllopsdag att minnas

2011-07-20T13:15:00.004+02:00

Tredje året.
Tredje dagen.
Och vi tänkte-
att tredje gången gillt.

I år skulle vi minsann
hitta på oss något på
vår bröllopsdag.

Och det gjorde vi.
Hittade på oss något alltså.

Mannen i östra delen, med
hammare och borrmaskin.
Jag i västra delen med
tapeter, skrapor och lim.

Framåt seneftermiddan
dyker en vän till mig upp
och säger hej då.
-Vaddå hej då?undrar jag.
Du kom ju precis.
Hon skulle minsann till
öltältet i Malung. Och
skulle jag med så hade jag tio
minuter på mig. Eller ja,
hon kunde ge mig en kvart.

Så en kvart senare hade jag
duschat och svirat om från lim
och skabbkläder
till smink och handväska.

Och resten av vår bröllopsdag
firade vi på våra egna vis igen.
Jag i ett öltält med Scotts spelandes.
Mannen vid en nedladdad tv-serie
hemma i köket.

Men vem vet.
Kanske nästa år kan bli ett
år när vi firar vår dag lite extra.
Den fjärde.

Hur som helst.
Den tredje var trevlig.

Bjussar på ett par bröllopsbilder då....
typ.

Drink i barnen.
Vågor och mörker.
Puffiga kuddar och
sand mellan tårna.

En avlägsen tid.
Historia som vittnar.
Mäktiga hantverk och
gassande sol.

Stekhet asfalt och
luft som står still.
Kryddor och dofter
och dagar som går.

Finaste älven och
mörkaste skogen.
Skiraste dagen
mörkaste kvällen.

Bergen som omfamnar
och reser sig blå.
Dalgång som porlar och
brusar och far.

Djupet och tystnaden.
Ängarna och stillheten.
Dialekten och musiken.
Gnällspikarna och svalorna.

Finaste hemma.
Bortanför bergen.

.

Simpla funderingar kring en svensk drama-komedi.

2011-07-18T23:23:00.002+02:00

Jag såg en film ikväll.
Den drog igång maskineriet.
Jag tänker så det knakar.
Jag värderar och funderar.

Och ni som läser det
jag allt som oftast skriver.
Ni vet.
Ni vet att jag analyserar,
tolkar
och skalar av löklager
-bit för bit.

Och den där filmen då.
En svensk drama-komedi.
?!?
Den hade löklager.

Och som så många gånger
funderar jag krig.
Kring det här med val,
vägskäl och egna beslut.

Äktenskap och familjeliv.
Kärlek på riktigt
eller kanske på låtsas.
Lycka, olycka och
fasaden vi visar.

Vad vi visar våra grannar.
Vad vi utstrålar när vi
hämtar våra barn.
Vad vi skyltar med på nätet.
Vad vi pyntar våra hem med.

Är det i samma ton
som samtalen, känslorna
och luften i sovrummet
då vi lagt oss om kvällen?

Vad vi visar.
Vad som finns.
Vad vi känner.
Vad som räknas.

Vad är val och vad är spel.
Vad är val och vad bara blev?
Vill vi det som blev och kan vi
byta riktning om vi önskar?

Det är inte svårt att förstå.
Att det är svårt att vara två.
Men vara ensam i tvåsamheten,
är nog ensammare än
ensamheten själv.

Och om man kommer dit då?
Ni som varit där.
Ni som är där.
Hur tar man sig därifrån?
Vad gör man för att rädda
sin ensamhet. På riktigt?

Och vad är "på riktigt".
Då finns inga spel.
Och ingen fasad.

Genom ärlighet?
Kan det vara ärlighet som
kapar ensamheten i
tvåsamheten?
Ärligheten om olyckan,
misslyckan och den
totala våndan som man
måste kunna känna?

Jag blickar runt i min
omgivning.
Jag tänker på drama-komedin.
Misslyckan och den där
ärligheten.

Magar som hänger.
Humör som hänger.
Bröst som hänger.
Löften som hänger- i luften.

Lyckor.
Misslyckor.
Olyckor.
Fasadlyckor.

Jag tror inte på
sprudlig lycka.
Varje vardag och
varje morgon när ungarna ska upp.

Jag tror inte på fasader,
men gömmer mig gärna när livet är skit.

Jag tror på medvetenhet.
På tolkning.
På det vackra, och energi
ur lugnet.

Men vardagen är
vardag och det är
vardagen som är
min kamrat
varje dag.
Som lumparpolare tvingas
vi ihop.
Jag och min vardag.
Vi måste gilla varandra.
Uthärda eller stå ut.

Vi kan byta.
Men det kommer alltid en ny.

Jag tror
att
ensamheten
i tvåsamheten
inte är något man
är ensam om att
känna sig ensam i.

Och läs det igen.

Kanske, kanske
är ledorden
"härda ut"
och
"spring för livet".

"spring för livet"

"spring för livet"

"spring för livet"

Sen andas vi energin
ur det vackra.
Vi låter luften bara gå ur.
Hoppa högt
och skrik ett för jäkla
högt
"Ronja- vårskrik".

Gilla inte läget.
Men tolerera.
Var nöjd
och bryt nåt jäkla
mönster då och då.

Meddelande:
Till såna här simpla
komedier rekomenderas
för övrigt en bytta
Ben & Jerry's.
:-)

.

Utan glans

2011-07-17T14:35:00.003+02:00

Du bygger på höjden,
på ytan på fasaden.
Du ler, du strålar och
skrattar och bubblar.
Och jag ser.

På höjden för att inte
djupet finns.
För fasaden för att
andra ser.
Och jag ser.

Jag ser fasaden
och bristen på djup.
Jag ser att du strålar.
Som en blomma
en mulen dag.

Så vackra som dagen.
Så granna på ytan.

Men ingen blomma
en mulen dag
kan skina med sin
fulla kraft.

Och jag ser.
Jag ser dig under
mulen himmel.

Jag vill ha styrka
från tårna
och hela vägen upp.
Jag vill stråla
vill stråla
vill stråla ikapp.

Jag vill ge dig massor.
Jordmån och insikt.
Jag vill knäcka ytan
på din mulna himmel.

Kan vi stråla ikapp?
Någon dag?
Någon gång?
Någon endaste gång?

Så fin, och så fin.

Men
ingen blomma
kan stråla
med fulla sin glans.
Under mulen sky.

.

Lazy days

2011-07-17T13:05:00.003+02:00

Lata dagar med slappis
och grillmat.
Lata kvällar när vi spelar
tärning och tar
ett glas vitt.
Mornar som är långa och
sol som strilar genom gardinen.

Vi njuter av familj
som vi allt för sällan ser.
Jordgubbar och tårta och
kaffe i baljor.

Delar våra minnen och
sommarupplevelser
och resor.
Berättar och vi skrattar
åt och med varandra.

Plockar blåbär i riset.
Letar hjortron på myren.
Karvar på en gammal gris
och tinar kyckling från frysen.

Välling och yoghurt och
grus och sten i plastmugg.
Lera i skålar och
karamellöverraskning i tårtan.

Sonja gör en cirkus.
Mini rumlar runt.
Biljetter och sittplats
och rammel och gråt.

Vinbär som blänker,
vissna pioner.
Doften från växthuset
och gräsklippet i slänten.

Vänner, bekanta,
syskon och föräldrar.
Sambos och ingifta
och barnbarn och
barn.

Flätor i håret
och stickor i fingret.
Kramp i magen
och sol i ögonen.

Regn mot rutan
och vitlök till potatisen.
Det är sommar i mitt Månsta
och vi har lazy days.

.

Val

2011-07-11T23:35:00.002+02:00

Bakom huset vajar vackraste gräset.

Vad är det som styr?
Som styr mina mål.
Är det valen vi gör eller
finns det där ödet som
vi talar om?

Tillfälligheter.
Val och små fåniga beslut.
Och nu är jag här. Med man.
Med två barn och en katt
jag inte gillar.

Med ett hus fyllt av allt.
Med ett jobb
som gör mig glad.

Jag tänker och känner
att det är här jag är just nu.

Floxen som slagit ut.

Ja frågar mig.
Jag funderar.
Hade jag varit här idag
om jag godtagit de där
villkoren i Jönköping,
om jag inte åkt på
jobbintervjun vid Siljan
eller om jag inte satt press
på mannen den där hösten
för nio år sen?

Tistlar vid vägkanten.

En del val är svåra, gör ont,
sårar och svider.
Andra är så tunga att man lägger
dem i framtiden. Val jag
gjort, men inte satt i bruk.

Omgivningar som ställer
krav, vill ha motiv.
Eller bara ser sitt eget.

Och jag lovar mig själv
att våra val ska vara
gjorda med fokus på
våra egna mål.

Mitt hus. Mitt röda hus i solnedgången.

Men för att sikta mot
mål måste vi också
satt upp dem.
Vad blir annars vår vardag
om vi inte vet vart vi vill.

En grå sörjig gröt med stress,
tvätt, irritation kanske.
Jag gillar inte gröt.
Jag gillar planer.

Så vi sätter våra mål
och styr ditåt. Varje dag.
Varje vardag.
Ingen gröt.

Stress, tvätt och
irritation slipper jag dock
inte undan.
Men det är med bonusen
att jag har tusen mål som
blänker i framtiden.

Har du mål?
Eller gröt?

.

Sommartider det...

2011-07-08T15:18:00.004+02:00

Sommartider.
Hel familj som sover länge.
Hel familj som är vaken länge.
Jordgubbar från eget land
och persilja som knakväxer.

Älv som blänker.
Nattdis som stiger ur marken.
Kor som råmar
och döda råttor på trappen.

Skalbaggar mellan tårna.
Allsång på tv.
Te och film och digestivekex.

Kaffe utomhus.
Vänner, ungar och bekanta.
Myller och bubbel och
vajande gräs.

Sommartider.
Junidagar, julinätter
och augustikvällar.
Det är sommartider det.

.

Bara små tår.

2011-07-08T15:07:00.002+02:00

Bara ett litet knytte.
Det är inte så bara det.

Så liten och fin
man bara kan vara.
Så nätt, så spröd.
Tydligt och bestämd.
Så älskad från första sekunden.
Så liten, så liten.
Så hjärtligt liten.

Finaste lilla Wilma.

.

Doft av sommarkväll.

2011-07-07T23:39:00.003+02:00

lånad bild

Jag gick till brevlådan ikväll.
Solen i ögonen.
Duggregn som landade på grästuvor.
Regnbågen bakom mig.
Som bågade sig över blå himmel.

Det doftar.
Sommar.
Duggregn.
Det doftar hemma.
Hemma som blev vårt hem
för ett år och två dagar sen.
Vårt hem.
Och hela omgivningen doftar.

Och jag hämtade min post.
Njöt av tanken på semester.
Njöt av att se fönstren till mitt
stora hus.
Mina barn badar där i badrummet,
det vet jag.

Fina fina lilla by
som tagit emot oss så hjärtligt.
Som vi trivs, som vi trivs.
Det doftar hemma här.

Som fiskar i fint vatten.

.

Med mörk och vit choklad.

2011-07-04T21:16:00.003+02:00

Innan middagen idag passade jag på att
göra i ordning lite tv-gott.
Mannen vill däremot spela vid datorn... så
jag glor på tv, klipper i gamla inredningstidningar
och kollar nåt bra på tv för mig själv.
Med mina jordgubbar.

.

Fräckis

2011-07-04T21:12:00.002+02:00

Ibland är de bara för fräcka de där
små liven som sover på
övervåningen.

Två älskade fräckisar.

Nära och kära. Närmaste.

2011-07-01T18:36:00.002+02:00

Familjen. Min fina.
Fina familjen.
Käraste.
Viktigaste, närmaste och
varmaste.

Och ikväll kommer han hem.
Vår mini.
Mini som semestrat hos farmor på
egen hand sen vi åkte därifrån i
söndags.

.

Astrids Lindgrens värld

2011-07-01T12:52:00.007+02:00

Hit rekomenderar jag nog alla att åka.
Gammal som ung.
Underbara Astrid. Vilken kvinna.

I två mulna, lugna och mysiga dagar
semestrade vi runt på Astrid Lindgren värld
i Vimmerby.
Lovely. Helt lovely.

"-Man vet aldrig om det är ett riktigt hyss
förrän efteråt. Di bare blir."

Sonja älskar det för att hon kan
relatera till alla sagor.
Konrad älskade det för att allt var i hans
egen storlek. Och svindlande pirriga
rutchkanor slet tag i honom.
Jag älskade det för att jag uppfylldes av
barndom, sagor och kärlek till livet.
Och mannen min, han njöt sig tillbaka
till barnsfilmer och sagor i minnet.

Hos Pippi träffade vi Pippi, hennes pappa
och massa sjörövare och matroser. Vi strosade
i Pippis hus. Klättrade i sockerdricksträdet,
såg teater och hjälpte till att styra Hoppetossa
mot skatten på den öde ön en bit bort i havet.

"-Jag kan visst cykla. I smyg."

Saltkråkan upplevde vi från en litet tåg som
slingrade sig fram. En vacker saga. Och barnen
ville bara få åka mer och mer.

Gatan hos Kajsa kavat- så söt och nätt.
Man kan verkligen tänka hur fattigt och eländigt
där var. Och hur ljuvligt det måste vara, att få
sitta med sin mormor där på bakgården, i aprilsolen
och se körsbärsträden blomma.

"- Ja, men när våren kommer, då ger jag mig
ut i skogen igen!

Och Karlsson, han grep tag om vår humor med
hull och hår. Vi såg teater om tjuvar som ska fånga in
honom "en flygande tunna". Och Karlsson vrålade
åt oss..... och åt andra... och skrek högt att :
-Jag hör inte vad du säger för jag skriker så hööögt!!!
Underbart.
Och sen åkte vi kanor från hans tak i Vasastan och
kollade in utsikten.

"-Om jag vore så dum som du Fiolito, då skulle
jag gå och hänga mig i mina egna mustascher."

Hos Nils Karlsson Pyssling sa vi kilevippen, och
bytte ner oss i storlek.

På Lottas lilla gata sprang barnen in och ut genom
husen. Konrad älskar dörrar och grindar och portar.
Så att få springa runt här in och ut genom stugorna
var underbart.

På Lottas stora gata- där filmerna spelats in levde
gatan upp i ett myller av gamla postbutiker, konditoridoft,
kullersten och miljö från en helt annan tid. Måste nog
kolla på en av filmerna nån dag.

"-Om du har dragit Gosan i svansen, då
slår jag dig."

Körsbärsdalen och törnrosdalen. Det är som när längtande
blomdoft möter nervsprattlande skräckpirr.
Vakterna vandrade runt och såg kusliga ut när de dunkade
sina spjutskaft i marken.
Mannen hade lärt Sonja knepet. Det är bara att säga:
-All makt åt Tengil, vår befriare, om vakterna skulle
komma fram.

På stora torget i Törnrosdalen var vi på Fru Pruselius
allsång. Så hon och Kling och Klang genomförde
århundradets barnbästa allsång. Klockrent!
När de var på väg därifrån tänkte jag knäppa ett kort
lite snabbt i förbifarten. Men det blev ingen förbifart.
De såg min rosa kamera glimma i solen och snabbposerade
framför oss. Och jag fick en kanonbild!

"-Farbror Melker, varför badar du alltid med
kläderna på?"

Och Bullerbyn är Bullerbyn.
Pretty.
En av mina egna barndomsfavvisar. Sonja
har däremot inte sett så mycket av dem än så besöket
där blev inte så långvarigt. På ett ställe i närheten däremot, vid
Rasmus lada blev vi kvar länge. Där kunde barnen dra sig
över vattnet med en båt. Riktigt skoj för barn i Sonjastorlek

Mannen och jag fick lång barnfri lunnchrast båda
dagarna. Nästan i allafall.
Sonja roade sig länge med att klättra på en lååång
"inte nudda marken" bana under tiden som Konrad gungade
på ett trettiotal identiska Lilla gubben- hästar. Så
lunchandet invid hästgungorna blev ett hellyckat projekt
för uttröttade, matta föräldrar.

"- Jag kommer gärna på kalas. Bara jag kan
uppföra mig."

Och i Katthult njöt vi av sång, dans och en stor
skopa humor.
Vilka prestationer!
Barnen klättrade och balanserade, och
mini hittade nya dörrar, portar, och grindar.

"-Jag är den smartaste och duktigaste i
hela klassen!"

Och så Sonjas stora favorit då!
Mattisborgen.
Det var grymt snyggt. Och grymt bra.
Man hör rövarsångerna långt genom
mattisskogarna runt om och Ronjas vårskrik
ekade bakom oss en av gångerna då vi gick därifrån.

Man kunde vandra genom borgen, upp och ner
och överallt. Hoppa över helvetesgapet och kolla
in fängelsehålorna. Skogen var fulld av skogsarbete
och inspirerande klätterställen.

"-Men Lisa. Vi har ju inte köpt nån falukorv."

Efter vår första dag gjorde jag detta inlägg på
facebook.
Och jag måste bara få göra ett tillägg.
En av de viktigaste sakerna.
"Förenar."

Och överallt så andades det.
Det andades geni.
Det andades förståelse för barn.
Det andades reflektion.
Det andades Astrid.
Sveriges Astrid.

Så som sagt.
Jag rekomenderar.

.

Motsatser

2011-06-28T16:19:00.002+02:00

Vad tanken vill.
Och vad som blir...
det är inte alltid som det
blir...
som man ville...

och inte ska jag gnälla...
för det är jag som håller i tyglarna.

Idag

Tanken vill:
Vitt vin, rött vin.
Vitlök.
Grillmat.
Maränger.

Vad som blir:
kokt torsk.
Vatten.
Kaffe och mer
trädgårdsgöra.

Men som sagt- jag gnäller inte
för jag håller själv i mina tyglar.
Men nog vore grillmat gott.

Tror minsann jag öppnar en
cider och fortsätter i djungeln av penslar
och krattor.

...sen tror jag tanken ska diskutera lite.
...om jag ska använda mina tyglar och byta
riktning.
Jag menar, solen värmer så gott.

.

Att värna om varandra....

2011-06-28T10:05:00.003+02:00

Ståtlig.
Läcker.
Inget annat går att säga.

Att det finns organisationer
som värnar om dessa ståtliga
djur är det bästa.

Men att jag. Att jag skulle
sitta här- i mitt granskogsrike
och tycka och slaska massa om
att man ska ta hand om dessa
djur och att de ska få leva och
ströva fritt i sin naturliga
miljö, bara för att de levt där
sen urminnes tider- det skulle
inte falla mig in.

Smaklöst.

Inlägg som: "vithajen är mitt absoluta
favoritdjur" får mig att spotta galla. Urk.

Börja med att se utanför din egen knut.
Ta grannens sen.

.
Muntert inlägg.
Men satans så läcker tiger.

.

Du sommar..

2011-06-16T19:34:00.004+02:00

Sommarledig.

Humlor som surrar och
nässlor som bränner.
Glass som droppar.
Som smälter i solen.

Tvätt i högar och
kexkras på golven.
Pajer och grillmat och
sallad i massor.

Myggbett och knott
och träningsvärk och
blåmärken.

Svettigt i bilen och jord
under naglarna.
Jord i skorna och jord
i badkaret.
Jord här och där
och jord överallt.

Barn och vänner och
man och solsken.
Regn och regn och växter som
knakar.

Sommar och Sverige och
möten och saknad.
Kärlek och blommor och
långa nätter.
Öppna fönster, tystnad
och skogssus.

Vänner man möter och
Vänner som lämnar.
De som står fast och
de som är nära.
Vänner som guld- som.
blänker i skogen.
Och guldsus som hörs i
mitt öppna fönster.

.

Regndagar och paraplybestyr

2011-06-08T19:15:00.006+02:00

Juni, juni, juni.
Åskmuller och störtregn.
Solvärme och
kvalmig fetluft.

Jobb, jobb och jobbfix.
Visioner, mål och planering.
Skolavslutnig.
Mediatrams.
Klänningsbestyr.
Paraplybestyr.
Fix.

Hängig som som slokande tvätt.
Jagad med blåslampa.
Förbannad på det ena,
förbannad på det andra.
Lediga dagar
och sol (??) framför oss.
Planer, tankar,
midsommar och kalas.

Penicillin och värktabletter.
Infektion, feber och värk.
Och, ja, varför inte lite blindtarmsbestyr.
Bestyr verkar ju tydligen vara min grej.
Hängig som tvätten
igen och igen.

Dom glada dagarna nu,
kom igen!

.

Lediga dagar i Göteborg

2011-06-06T21:40:00.013+02:00

KamonsterKonrad

Vi hann inte mer än en timme söderut innan
mini mycket tydligt markerade att han inte
tänkte åka bil vänligt, tyst och snällt längre.
Bull- och drickapaus.

Några mil senare stannade vi igen. Blöjor,
välling, nappar och lite spring.

Men när alla var mätta, nöjda, kissade
och sovtrötta så kunde vi susa neröver
juniSverige och parkera oss i Göteborg
strax efter att datumet slagit över till att
heta 2:a juni.
Installerade oss hos lillbror och slocknade
som fyra små grisar.

På vägen ner hade vi styrt upp tusentals
(känns det som) besök. Och det var med
nöd och näppe som vi grejat att ha det
schemat i huvudet.

Första anhalt: Kungsbacka.
Fika hos Ulla och Dan, som nästan trott att
jag glömt bort dem. Men icke. Inte jag inte.

Sen snabbkoll för att se om Kajsa var hemma.
Tyvärr inte.

Freeport.
Jeans, ett par tröjor...snygga fynd!

Därefter hem till familjen som Sonja saknat
dagligen sen vi flyttade.
Här spelar hon och deras grabb Uno mot katten
Maja och "den onde". Sonja kan inte alls reglerna,
och att få dem förklarade av en femåring, på en
femårings sätt gjorde väl kanske inte att hon kan
dem nu heller. Men det spelar mindre roll tycker
jag. De hade kul och båda var nöjda.

Ny dag, nytt ljus och nya anhalter. Fredagsljus.

Fina staden i fina värmen i fina ljuset.

Vi drog ut till Freeport den här dagen också. Kände
oss inte alls klara dagen innan när vi for därifrån.
Lillebror följde med, i hopp om att göra några fina
sommarfynd.
Jag vandrade runt i en vit butik. Kan väl inte bli
bättre?

Solen verkligen gassade över oss. Det hade vi ju inte
alls räknat med. Vi som har jackor och tunnmössorna
med i packningen. Inga sommarkläder alls.
27 grader och inte ett moln på himlen. Attans så skönt-
men visst blir man mör.

Glass på donken.

Kaffe och nån glasshistoria till mig och pappan.

Mina fina skruttungar.
Detta är för övrigt Konrads nya kameraleende.

Dricka och mellispåfyllning i skuggan medan vi
väntar på pappan och min lillebror
som Nudieshoppar.

Inne i stan var planen - sushi.
Går inte att hoppa över sushi från favvostället
nu när vi äntligen var ner.

Så i gräset mot ån inne vid Bältesspännarparken
lunchade vi och andades ut. Skuggplats
dessutom- inte illa.

Favvis- utan tonfisk.

sweet

Hemma måste man ha bil, i princip.
Det mesta är en bra bit bort... men går snabbare att
ta sig till ändå.
Här nere finns allt och inget. Och valmöjligheterna
är oändliga - om man är intresserad.

Gator till oändligheten.

Stigar mot hemligheten, cyklar för enkelheten.

...eller vagnen för punktligheten.... (typ)

Hemma finns inte många boenden att välja mellan,
kan det tyckas.
Här nere finns mängden. Åtminstone mängden
boenden- inte mängden möjligheter.
Men vackert. Vackert som staden.

Promenerar med familjen. Letar efter den
bedårande klänningen och de randiga skorna.

Vandrar. Gassar.
Funderar och reflekterar
kring val som vi gjort. Och eftersom dessa tankar
passar bättre i nåt annat inlägg, så bryter jag helt
enkelt där.

Väntar och plaskar i Brunnsparken.

Möter upp fina smurffamiljen för en fika på
franska. Nice.
Konrad njuter och Sonja stimmar.
Jag myser och pappan simmar...i läsken som
Konrad tippade ut.

Kvällen bestod av skrik, tjat, gråt och tv.
Pappan hann med ytterligare ett besök
hos en saknad wow-vän!

Lördagsljuset strilar in genom fönstret och
väcker oss.
Solen gassar mot lillebrors innergård och jag
tar fram saxen och kapar minis jeans på en gång.
Skönt.

Promenad till bilen.
Ni ser kamerasmilet va?!

Första stoppet, ett långt, efterlängtat och mysigt.
Hos Jenny i 3c.
Sonja och Konrad lekte med sina ödlor. Den gröna
gillade tydligen också Jenny. Den flyttade in i
hennes trädgård nånstans, och ville inte följa oss hem.

Dagens andra mysbesök var hemma hos
Marcus och Susanna. Och Vilma. (och magen!!)

Spanade in deras fina nyköpta, och dessutom
nybygda radhus. Superfint!

grissini och oliver- fiiiint det!

God mat, rabarber och massvis med skratt. Som alltid.
Ungarna lekte, ramlade, tumlade runt och grät
om vart annat. Konrad Konrad. Jag säger då bara
det. -Det finns en anledning till att en av våra vänner
som känner honom väl, kallar honom GummiKonrad.
Han är banne mig tålig som ett bildäck.

Läser Max. Max vovve. vov vov

Sista dagens, söndagens ljus väcker oss.
Vi är trötta. Vi har haft det bra. Och vi börjar vilja
åka hem. Och det ska vi, snart.

Men som Alfons..... Ska bara, först.

I ett galet fint bostadsområde hittade vi hem
till Lovis. I min värld är hon Lovis fortfarande.
Har inte tagit mig ut till deras hus en enda gång
tidigare av massa dumma anledningar.
Men nu äntligen!

Jordgubbar, glass, promenad och sist men inte
minst. Bad i havet.
Trodde att vattnet skulle vara isande kallt. Men oj,
så fel jag hade. Önskar att jag haft badkläder.

Väntar på badturen.

Kongi och Lovis fina lavendel.

Dagens, och resans sista stopp blev hos snurffamiljen.
Kebab och lite snick snack avslutade den här
Göteborgsturen för vår del.
Det fanns ytterligare 3-4 namn på min hinnalista. Jag
hann inte.

Och inläggets sista foto är taget i ett av mina absoluta
favoritområden som man passerar. Finare finns inte,
oavsett vilken väg vi väljer att köra.
Det är området runt Frykensjöarna. Jag slås alltid
med häpnad och förstår med hela mitt hjärta vad det
är man älskar när man bor där.

God natt min skatt.

Hört i baksätet:
-Släpp min stortå!
(Obs 1. Pappan och dottern i baksätet)
(Obs 2. Dotterns replik.)

Och har du tagit dig ända hit ner.....då är jag nog rätt
impad av dig som läsare.

.

Längtan och väntan....

2011-05-31T23:37:00.000+02:00

Det här fotot tog jag när jag och Jennie susade ner
för backarna den kvällen vi skulle fota hennes bebismage.
Det slutade mest i ett superspontant älgsafari. Men ett
par bilder blidde det.

Längtan och väntan.
Väntan snart över....

.

Öppna frågor och goda samtal.

2011-05-26T00:08:00.002+02:00

-Titta mamma, en lila och vit.
-Ja, en viol heter det.
-Va? En fiol?
-Nej, en vvvviol.
-Ja ha, en fiiiiol.
-Nej vvviol. Kan du säga det?
-Vvvviol.
-Ja precis. Och den heter till och med
styvmorsviol. Styvmor, som i askungen.
Styvmorsviol, svårt va?
-Ja, stvmorsfiol.
-Styvmorsvvviol.
-Ja styvmorsviol. Mamma, jag kan ett
annat svårt ord också. Renktanglel.
-Åh, rektangel. Kan du så svåra ord?
-Ja, och kradvat. Som en fyrkant.
-Ja, precis. Fast det heter kvvvaaadrat.
-Krrrradvat.
- Ja, nästan. Kvadrat. Berätta för pappa också
vilka svåra ord du kan.
-Pappa. Jag kan säga renktanglel.
-Säg det andra också. Det som var lite svårt, säger jag.
-Vilket då mamma?
- Kvvvv...försöker jag hjälpa.
-Cirkel!

*smile*

*mattemamman ler*

Begrepp.
Grundläggande taluppfattning.
Bekantskap.
Jämförelseord.
Mängder.
Utrymme för nyfikenhet.
Goda samtal.
Öppna frågor.
Problem att lösa.

Tänk, bara tänk om alla våra barn
kunde få möta detta i tidiga år. Naturligt,
lustfyllt och återkommande.

Blir glad av min dotters förskola. Kan inte
påstå något annat!!

.

En på tusen.

2011-05-25T21:30:00.001+02:00

Tusenfoting
tusen och en natt
och
tusenkramar
till alla för tusan.

Ett surt äpple.

2011-05-22T13:29:00.000+02:00

Nu är det en vecka sedan jag tog dessa bilder. Jag kunde
inte blogga dem då. Minuterna efter att jag tog fotona
smällde det till med dunder och brak. Såg blixten skymta
förbi snabbt nere vid älven.

En blixt.
En smäll.

Inget mer.
Ingen tung luft.
Inget muller.
Inget efter
och inget som förvarnade.

Sen hade vi ingen dator mer.
..och inget modem....
...och ingen skärm...
...och inget x-box...
...och ingen dvd....

Hejja.

F-A-N säger jag då bara......
och hurrar och är lycklig över att
Tv'n höll.

Nyfikna barn.

Min last. Mina föpåsar.

2011-05-21T23:14:00.005+02:00

Min lilla last, att köpa fröpåsar börjar nu ge gröna
spirande resultat.

Här är tre bilder på slingriga purpurvindor som
ska få klättra på en trästege utanför köksfönstret.

Små små krispiga.

Omplantering ute på gården.

Växer så det knakar.

Har grönisar i varenda fönster.
Tur att mannen min är en tålig en.

Gräslök, bönor, basilika, timjan, solrosor, krasse,
persilja, lavendel, borstnejlika, blåparasoll,
stockrosor, smultron, rosenskäror........

Ute har jag hunnit putta ner ruccola, ärtor, lök,
spenat och morötter.

Har köpt och planterat äppelträd, körsbärsträd,
plommonträd, vinbärsbuskar, blåbärsbuske, rabarber,
hallon, björnbär, jordgubbar, funkia, riddarsporre,
vitpytta, två olika flox och jättedaggkåpa.

Fick rosa bellis av en vän, de ska stå vid stubben
tror jag. Och mamsen har puttat ner skilla och
vårlök i gräsmattan här och var.

Och när nattfrosten är borta ska jag ut med allt som
finns inne. Och då ska jag sätta rödbetor, blåklint,
purjolök, fingerborgsblommor och åtminstone två
blomsorter till som jag just nu glömt namnet på.

Imorn sätter jag vitlök.

Lycka.

....måste skaffa dynga.....

.

Projekt:Land

2011-05-21T22:57:00.003+02:00

Här är vår utvalda plats. Risig och sunkig,
men med många soltimmar och på en plats
som inte ska användas till gräsmatta eller så....

Vårt land.
Ett eget grönsaksland.
Lycka.

På första bilden har mannen städat upp
den värsta bråten och risigheten som var.
Synd att jag missade ta kort innan.

Här får vi hjälp av en vänlig vän, med att hyvla
av det värsta av jorden där vi mätt ut vårt projekt.

Grejar och fixar med plankor för att mäta ut var
jord respektive gångar ska vara.

Och efter den dagen har vi dragit sten. Ja, herregud
så otränad jag är i kroppen. Fast å andra sidan är sten
minsann rätt tungt också.
Ont i kroppen i alla fall. Det har jag haft.
Vi är fortfarande inte färdigsläpade, men andra projekt
och delar av land projektet dök in. Tids nog ska det ligga
sten runt hela landet, och i två gångar genom
planteringen. Det ska också ligga sten ner mot hallonen.
På fotot lägger vi en liten stenplatå för att kunna ställa
dit ett litet planteringsbord. Blir nog toppen.

Jorden levererades. Smidigare, billigare och definitivt
mer lokalproducerat än vi nånsin hoppats på.

I dagsläget är det delvis planterat också. Och vinbärs-
buskar, hallon och rabarber är planterat intill. Bildbevis
en annan solig dag.

.

Koll på läget.

2011-05-14T19:52:00.001+02:00

Blev du utrustad med något så här fint när du föddes?
Please use it.

.

Livet på en pinne

2011-05-11T22:32:00.000+02:00

Låt mig sitta i ditt minne
på en liten liten pinne.

Om pinnen brister?
-Ja det gör den.

Det är det som är livet på
en pinne.

Hur många sidor har en tärning?
Hur många vägar kan du välja?
Hur många sidor har figuren?
Hur många prickar har alla tärningarna
tillsammans?
Räkna.
Du har ändå fel.

Det finns alltid sidor du inte anade.
Sidor du inte kände till.
Sidor du inte ville se.
Vackra sidor.
Skavda sidor.
Nötta sidor.

Det är livet på en pinne.

Så jag sitter väl här.
På min pinne.
Livet.

Livet på en pinne.

.

I snåriga snår.

2011-05-10T20:00:00.002+02:00

Och majvärmen sken över mig
och mina barn.
Över rabatterna och alla slitande bybor.

Grus under naglarna påminner mig
om tiden och kraften jag lägger ner.
Rivsåren på armarna talar sitt tydliga
språk- här ska fan bli fint en dag.

Meter för meter
Kvadrat för kvadrat
Dag för dag
Samtal, tankar, beslut

Jag funderar på hur jag funderar.
I eller ur bubblan.
Inside
eller
outside
the box.
Fyrkantigt eller flexibelt.
Ödmjukt eller själviskt.

Vill våga vara.
Våga vara jag.
Tänker inte gömma mig.
I så fall gömmer jag mig i
hallonsnåren. Hallon gillar jag.
Speak out. Och.
Öppna ögonen.
Inte minst jag. Och framför mig
inser jag att varken hallon eller löv
finns än.
Inget att gömma mig bakom. Och
inget att finna där i snåren.
Jag krånglade mig ändå in.
Stack mig, rev mig.
Och inser att om ett tag gör jag det
igen. För jag gillar hallon.

Inte perfekt.
Inget helgon.
Råttorna kastar vi i diket på andra sidan.
Och sopsortering är ingen stark sida.
Jag glömmer att ringa er
och jag tycker inte om min katt.
Men jag står för det.
Och det är nog ömsesidigt.

Som en fotbollstränare.
Är det så jag vill vara?
Ingen jäkla ryska posten -lek, tack.
Jag gillar lekar.
Jag gillar hemlisar.
Jag gillar sötisar och genuina gester.

Jag gillar trovärdighet, hallon och
glada barn.
Jag gillar öppenheten och glädjen
hos dem som bjuder till.

Jag tänker
jag tänker.
Jag tänker så det knakar.
Var i boxen är jag- måste skaffa
perspektiv.

Ringa mamma.
En bra ventil.
Fler perspektiv.

Imorn skiner solen och vi tar
tag på nytt.
Då bygger vi vägar och broar- med
mina söta små- i sandlådan.

Sol över oss

2011-04-26T21:52:00.005+02:00

Påsk i finaste Älvdalen.
Vattkoppor, kusinbesök och sill.
Fint det.

Solen har strålat på oss som om
det vore junidagar.
Träden skiftar mot grönt och blommor
visar sina små färggranna hattar i
rabatter och gräsmattor.
Fint det.

Godaste salladen.
Målade ägg.
Sommarens första grillkväll.
Rosa påskhare som lämnade ägg.
Fint det.

Morrar åt kommentarerna som jag läser
på aftonbladet där man menar att lärare
inte borde tjata om högre lön, eftersom
vi har långa sommarlov, påsklov etc.
Vet man inte bättre kan man hålla igen
truten...eller skrivfingrarna.
Hur som helst har jag påsklov NU.
Sol över oss alla dagar - det önskar jag.
Vore fint det.

Barnvakt och barnledigt.
Trädgårdsjobb och gårdsfix.
Slavgöra och inspiration.
Lycka och eländig frustration.
Hand i hand.
Fint blir det- nån gång.

Önskar att ni alla haft en fin och
solig påsk.

Årets målade påskägg,med djurtema från lite
sydligare breddgrader.

SkruttSonja

Fika dagarna i ända. Toppen för alla
kakmonster som kliver ur sina iden.

Sprittande, skira och doftiga blad från
en av svartvinbärsbuskarna.

Bustroll som varit hos mormor och morfar i två
nätter. Mamman och pappan har slitit med gräs,
mossa, trädgårdsland, sandlåda, jord och stenar
i mängder......

Blir fint det.

.

Påskigt

2011-04-21T23:04:00.002+02:00

Ändrade planer.
Ingen stad- inga gamla kära vänner.
Roar oss med fler vattkoppor.

Det blir en tur till andra sidan bergen
i stället. Har inventerat släkten och alla
sambosar.
Konstaterande: Alla har haft vattkoppor
och inga andra barn är i närheten.
Grejt.

Med dessa bilder önskar jag er en fin påskhelg.
Njut av vårvädret.

Påskpyssel

2011-04-18T17:22:00.000+02:00

Jag och Sonjabönan har påskpysslat.
Tuppar, hönor och blingade kycklingar
blev det. Och några påskkort...

Påsken kommer för övrigt att spenderas
med finisar som vi inte sett på länge,
länge.

Det som göms i snö....

2011-04-17T14:17:00.002+02:00

Mycket intressant ska man se....... och som det
sägs: "det som göms i snö, kommer upp i tö."
Så klart.

.

Utsidan

2011-04-16T20:19:00.002+02:00

Påskpynt är inte min starka sida. Ingen
viktig sida.
Men det blev lite på en sida i alla fall
-på utsidan.

.

Dagen då vintern flöt bort

2011-04-16T20:06:00.002+02:00

16:e april.
Dagen då vintern lossnade, flöt iväg
och lämnade en spegelblank hinna
som spår.
Märkligt.
Märkligt hur vintern kan ligga fastfrusen.
Och sen, när strömmen sliter loss bit efter
bit, så syns inte ett spår av de kalla
isiga dagarna, av skoterspåren, av djurens
genvägar.
Kvar ligger bara en blank älv som glänser
i eftermiddagssolen.
Strålande vackert.

Och dygnet-runt-bevakningen av lilla
flotten avslutades idag.
Lustig företeelse.
Nästa år ska jag också köpa flott-lotter.
Oavsett tid på dygnet nu de sista dagarna
så har bron varit hårt bevakad. Den lilla flotten
satt som en lös, sladdrigt lös liten blodsmakande
mjölktand.
Och vid halv tolv så lossnade den. Vi tittade
hur de fiskade upp den, samtidigt som vi njöt
av sol, kaffe och nygräddad banankaka ute
på framsidan.
Mer lovely kan det väl inte bli.

Hela dagen ute. Dragit ris. Städat bilen.
Fikat. Lunchat. Gungat. Geggat. Solat.

Trötta och smutsiga barn.
God middag och egentid på kvällen!
Än en gång- lovely.

Och tur är väl det..... för igår var banne
mig en sämre dag.

.

Tänka- tankar- tankad

2011-04-13T19:55:00.002+02:00

Idag tänker jag.
Idag tänker jag på ett växthus.
På tomater.
På mössen som ränner runt huset.
Och på katten som äter de små äcklen.

Jag tänker på blommor jag vill putta ner i jord.
Jag tänker på ved
och på syrener.
Jag tänker på barnens regnkläder
och på middagsalternativen i frysen.

Jag tänker på rödfärg och på
vindskivor.
På deklarationen och på
mina barn i skolan.

Jag tänker på mina barn här hemma
och på livet innan de kom till.
Tänker på mina minnen.

Jag bäddar ner min lilla sjukling.
Fixar välling.
Hämtar nappen.
Sätter mig vid datorn
-och leker lite med mina minnen.

Från Botaniska trädgården i underbara Göteborg.
Taget våren 2009.

Grannens sommarrosor som klänger sig över
staketet.
Taget på Marstrand sommaren 2009.

Längs stranden i Side.
Taget på bröllopsresan sommaren 2008.

Nere vid templet- längst ute vid udden.
Taget på bröllopsresan sommaren 2008.

Till havs.
Taget på bröllopsresan sommaren 2008.

.

Jordens änglar.

2011-04-02T15:58:00.008+02:00

Ta vara på barnen.
Låt dem få bli fina människor
med en fin uppväxt att se tillbaka på.
Låt dem få leka
och vara sig själva.

Ge dem trygghet och ramar.
Ge dem förutsättningar för
att ta över världen.
Se dem, älska dem, krama dem.

We are the world
We are the children
We are the ones who
make a brighter day
So let's start giving.
There's a choice we're making
We're saving our own lives.
It's true
We'll make a better day
Just you and me.

Well, Send them your heart
So they'll know that
someone cares
And their lives will be
stronger and free.
As God has shown us by
turning stone to bread
And so we all must lend
a helping hand.

Flickan på fotot är fina Ella på andra sidan älven.

.

Minuter att njuta

2011-03-31T18:52:00.001+02:00

Njutbart.
Mars, april, maj- månadernas månader!

.

Tösnö och takdropp

2011-03-29T19:56:00.002+02:00

Vårvinter runt knutarna.
Vattkoppor i stugan.
Snödropp och smältvatten.
Slask och blask och grus som tittar fram.

Torra vägar.
Nyfallen snö.
Gummistövlar och blöta strumpor.
Glada barn
och hink och spade.

Städade golv och nytvättade mattor.
Sol genom de smutsiga fönstren
och sommartid som bjuder på ljus.

Pussel vid vårt köksbord.
Gemensam tid och tv-program.
Funderingar och planer och
veckor som fladdrar förbi.

.

I mitt kök

2011-03-28T14:37:00.004+02:00

En plats som växer fram.
Ett projekt i min smak.
Ett ställe att samlas.
Tankar som tar form och
sol som strilar in genom de
vintersmutsiga fönstren.
Välkommen vår.

.

Om Barda

2011-03-04T19:16:00.003+01:00

Fredagskväll.
För Sonja innebär det Amigo och Barda.
För oss vuxna innebär det sovande barn,På spåret
och Skavlan eller nån film som väntar på oss.

Sonja, 4 år om Barda:

-Åh, mamma. Det är Karl som börjar.
- Ja, Barda är det ju det heter, svarar jag.
- Ja, men han heter ju Karl. Som min pappa.
- mmm
- Men han Karl ska ju rädda världen. Inte min
pappa.
- Nä, det förstås, svarar jag och har svårt att låta
bli att skratta åt dotterns tankar.

.

Gnistrande. Vår.

2011-03-02T19:15:00.004+01:00

Såna här dagar. Såna här dagar som idag.
De är svåra att slå.

När solen värmer, det börjar droppa från
taken, snön gnistrar och himlens moln
är fullkomligt frånvarande.

Vårmånaderna kan inte bli vackrare än
så här.
I huvudet vet jag det. I huvudet vet jag
att våren är den vackraste och mest
inspirerande tiden på hela året.
Ändå slås jag av häpnad varje år.
Att det verkligen är så galet vackert och
energigivande.
Gnistrande.

pulka och bob i lagom stor backe

En vän sa idag- att det är såna här dagar
som gör att jag inte skulle byta det här
mot något annat.
Jag förstår henne. Så väl.

Huset, från älven sett.

Jag och barnen promenerade älven hem, och upp
längs skoterspåren på åkern.

målmedvetna barn

Eftermiddagen spenderade vi några kilometer
söderut. Satt ute i solen och drack varm choklad.
Konrad sov gott i vagnen, och Sonja lekte och
kastade boll med vovven på gården.

Vilket flax att det blev sånt här toppenväder
lagom tills vårat sportlov. Lovely, helt enkelt.

Ögonen i kors

2011-03-01T21:24:00.003+01:00

Helt slut. Helt enkelt.

Nu tar jag sportlov och unnar mig tid
med de två viktigaste jag har. Mina barn.

Det där ljudet.

2011-02-28T09:07:00.003+01:00

Jag gillar det där speciella ljudet. Det där
spröda, knarrande, ömtåliga ljudet.
Ni vet ljuden av färska tulpaners stjälkar.
Det är vår det.

För min del är det dags att med högt tempo sätta
igång med dagens arbete. Skriftliga omdömen och
planer för alla IUP, till inte mindre än 47 söta och
rara Sälenbarn.

Här är förresten en av klockorna jag köpt till
köket. Den första var för gul. Dessutom insåg jag
att jag inte ville ha romerska siffror i köket.
Jag gav mig på jakt efter en ljusare botten och
vackra siffror.
Efter timmar av jakt träffade jag på den här. Den
är bättre. Det visade sig att den var aningen för gul-
och fick därför inte sitta på planerad plats. Den är
också aningen för stor. Men jag gillar helheten- och
siffrorna är underbara.
Mannen min påstår att det är ok att gå på jakt efter
en tredje köksklocka- i hopp om en i rätt nyans. Själv
känner jag att jag är nöjd med den här- åtminstone
tills jag snavar över den perfekta!

Tiden som inte finns- den lägger jag på annat småvilt
att jaga rätt på. De perfekta krokarna till badrummet,
lampor till garderoben uppe. Och för att inte få folk att
skaka på huvudet åt mina prioriteringar, så väljer jag
att inte försöka uppskatta antalet timmar jag letat och
jagat.